Johannas hundar

Hrm, dessa senaste dagarna har varit lite märkliga för egen del. Jag hamnade i någon slags argumentiv abstinens. Överallt har jag skrivit inlägg - möjligen inte på agilitylistan. Jag hamnade i någon politisk debatt på facebook med en jasägare till bidrag. Själv tycker jag att moderaternas linje är alldeles utmärkt; varje människa ska göras till en människa genom egenansvar. Jag är helt lost på den grundtanken. Det är så fint så fint. Det är faktiskt riktigt solidariskt. I stället för att göra individen till ett offer för en regering som hellre delar ut bidrag så vill moderaterna att folk ska ha ett jobb att gå till. Vissa tycker att RUT-avdraget stimulerar pigjobb. Jag tycker att det är bra att det finns jobb utan krav på direkta kvalifikationer till den stora drös med lata svenskar som inte är beredda att satsa för att vinna. Jag vet att jag är elitistisk. Jag trivs med det.

I veckan har det blivit debatt på Fannys hemsida. Fanny bloggar under namnet "Klickerklok" och hon är känd i hundkretsar för sin mjuka ideologi. Grundtanken hon företräder är att man ska vara snäll mot hunden på ett sådant sätt att den inte behöver utsättas för obehag. I stället ska hunden jobba för en belöning.

Jag har aldrig riktigt trott på den idén och det har jag heller aldrig hymlat med. Jag vet nämligen att hundar jobbar för belöning för det mesta men samtidigt kan bli väldigt trygga i att matte/husse tar över ibland och klart deklarerar gränser. Det kan vara avgörande för om man har en flock som fungerar eller inte. I mitt fall har jag  t ex inte råd med hundar som jagar mina katter i tid och otid. Det finns inte tid och utrymme för att lära dem att låta bli utan då får åskan slå ner rakt i jakten. Det fungerar.

När det gäller hundträning är det lätt att bli solidarisk. Vi skapar grupperingar av olika slag när vi umgås med och omkring våra hundar. Det är Gregorianer och Bachianer och Brundianer och Dammianer. Vissa envisas med att köra labrador och startar hemsidor för svarta labradorer i ett lag. Andra envisas med att hållas med pappismaffian, sheltiemaffian, BC-maffian osv.. Och så finns det sådana som kör jaktcocker. Hrm, utan att gå in på detaljer så kan jag säga att de är känsliga hundar. Och all form av straff verkar i kubik på dessa hundar. Så det är oftast bättre att ignorera felen och ge dem en belöning i stället på en agilitybana. Om bara Spika vore frisk skulle jag faktiskt gå ut och testa den teorin på stört, men eftersom förtätningarna är kvar i lungorna får det vara. Vi får helt enkelt avvakta några veckor till. Var och en får givetvis göra som den vill men ett klokt råd, som säkert många av de duktiga agilityförarna håller med om, är att undvika straff på en agilitybana. Det kan vara tillåtet på vissa labradorer som hoppar av kontaktfälten eller går fel i slalom och som har en aning om uppgiftens karaktär, men det är väl undantaget som bekräftar regeln att man ska anpassa metoden och träningssättet efter den individ man har.

Det var väl där jag tyckte att det var märkligt att klickertränaren Nr 1 kastar hunden av banan för att den inte ville springa agility i Rättvik. Bara så ni vet så tyckte jag att det var konstigt. Faktiskt.  Jag blev lite solidarisk med Spikas syster eftersom jag vet hur känsliga de är och hur korkat det är att straffa dem på en agilitybana. Det är ganska lätt att bli solidariskt med dem som står en nära.

Om du slår min kompis slår du mig också på något sätt.

Jag var ganska förvånad över hur länge bloggen var tyst efter det att jag kontroversiellt ifrågsatte värdet av att straffa fram fart i hunden. Det påminner mig lite om en gammal klubbkamrat som trodde att hundarna skulle springa fortare om man sprang efter och nöp dem i rumpan.

Därefter löper bloggen vidare, nämligen att man inte får vara elak i kommentarerna. Jaha. OK, jag fattar. Man får inte fråga varför ideologin om att låta bli att tillföra hunden ett obehag i all form av hundträning plötsligt blir legitimt när mattes prestige tar överhanden och hon tappar tålamodet på hunden som skulle ta henne till SM och VM.

Det är jävligt osolidariskt att ställa en sådan fråga, jag medger det.

Men är det verkligen solidariskt att straffa hunden för att den inte vill springa?

Till alla nya läsare som hittat hit kan jag säga att min blogg inte blir roligare än så här. Men likt förbannat springer hundarna som dårar på agilityplan. Med all säkerhet för att undvika ett obehag, men ändå.