"Det ska bli så j-a skönt en dag i oktober..." och förebilder.

Jag trodde att idag skulle bli en tråkig dag. Jag var inte alls på bra humör när jag åkte till jobbet men när min kollega förklarade för mig att man själv väljer vilka skor man hoppar i kändes det lite bättre. Suck. Ibland önskar jag verkligen att jag inte hade sånt tålamod med folk. Det är bättre att bli trött på dem i början än att bli ordentligt sur i slutändan.

Jag kommer att vara så glad på måndag. Mitt slutseminarium närmar sig. Ego-Johanna ska få sitta längst fram och prata om relevansteorin i två timmar. Det ska bli så förbaskat skönt att bli KLAR. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, jag trovs så otroligt bra på mitt jobb och skulle inte kunna ha det bättre. Det går nog inte att hitta en bättre arbetsplats än den jag har nu. Men - allt har sin tid och min tid är slut i mitten av oktober. Fast jag kommer att vara kvar och undervisa fram till nyår, sedan får vi se.


Jag kunde inte låta bli. Jag hade ett så brett leende idag när jag plockade ut hela rubbet ur skrivaren. Det är snart, alldeles snart, klart. Bara ett halvår till, sedan..!

Jag skulle helst av allt vilja forska men utan pengar och projekt blir det svårt. Ibland blir jag sugen på att göra något med bloggar, mest för att de är så kul att läsa. Men jag hittar ingen bra ingångsvinkel och det där sociologiska har jag redan gjort. (OBS! Perfekt! Och det var helt omedvetet! Fast det stämmer inte, jag har det värsta kvar.)

För att skriva en avhandling eller vinna en agilitytävling krävs bra förebilder. Det kan tyckas som en enkel match att hitta en bra föreboild men det är det sällan och ofta upptäcker man alltför sent att man hittat en dålig och följt dennes råd. Många saker måste man lära sig "by doing" och att leta rätt på bra förebilder hör väl dit.

Vad som kännetecknar en god förebild är så subjektivt som det kan bli. Man vill ju efterlikna någon som kanske är lite lik en själv eller åtminstone så som jag skulle vilja vara. På jobbet vimlar det av både goda och dåliga förebilder. En del är lite bättre än andra och det som är besvärligt med dem är att jag befinner mig i en miljö som är starkt kopplad till tävlingsmoment. Det handlar liksom om att vara bäst, mest intelligent och ha de mest kreativa idéerna. Hur man än vänder och vrider på det så står min egen insats i förhållande till mina förebilders. Usch, det där är jobbigt. "Prestationsångest" är liksom bara förnamnet.

På agilitybanan är det likadant. Ett tag blev jag så påverkad av tävlingsmomentet vid universitetet att jag inte orkade tävla med hundarna även på min fritid. Just nu känns det inte så och idag har jag betalat in till två tävlingar. Det blir några till i maj, kanske Gävle. Vi får se. Gävle vore onekligen trevligt eftersom jag kan se mina förebilder där och mäta mina egna prestationer mot deras. Nej just det ja, jag har ju svårt för det där. Så här ska jag göra: Jag ska åka till Gävle, kolla på BRA AGILITY och hoppas att det vi gör på plan ser ungefär lika festligt ut, fast inte riktigt lika bra. Kanske.

En förebild är för mig någon som fattar det där med agility. Som ser till att få hunden att springa som fan på plan utan att behöva hota med burar om den inte gör det. Som jobbar med hundens entusiasm för uppgiften och som ser till att hunden är tänd som fan i starten. Dessutom är det människor som har ett leende tilö övers för sina medtävlande, som kan skoja till det vid sidan av plan och som kan hugga i där det behövs. Som vi gjorde i Sundsvall i somras när vi med gemensamma krafter flyttade agilitybanan till grusplanen bara för att gräsbanan inte skulle tåla tre dagars springande med fotbollsdojjorna.

Det ska bli så jäkla skönt när snön är borta och vi kan göra allt det där. Och det kommer att bli logistiskt fullt möjligt bara för att min avhandling ligger på slutseminariumkontroll, just när längtan efter en grön gräsmatta är som störst. Sedan är det en förhoppningsvis varm sommar innan jag äntligen, äntligen kan lämna min bok bakom mig och få bli ett anonymt namn i bokhyllan jämte alla andra som vandrat min väg före mig.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Nu har även jag hittat hit efter tips från coachen (Fredrika) ;-). Jag har enormt mkt att läsa ikapp, men det jag har hunnit läsa är underhållande.

2010-03-29 @ 17:20:01
URL: http://www.boggas.se
Postat av: Anonym

Usch ja, Sundsvall... När jag steg ur husvagnen den morgonen trampade jag i 10 cm djupt vatten. Jag packade ihop, vevade upp stöden och åkte därifrån! Fegt, ja! Men jag tycker att mina hundar, som alltid ger allt, har rätt att kräva att jag också ger allt. Och jag hatar regn och lera och dåliga underlag. Jag tappar helt enkelt lusten. Och om jag inte tycker det är roligt att springa i lervälling i blöta joggingskor och med vatten rinnande både på glasögonen och innanför kläderna, hur ska jag då kunna få hundarna att tycka det är roligt. Hedre åt er som stannade!!!

2010-03-30 @ 06:51:27
Postat av: Nancy

Namnet föll bort igen, men jag vill inte vara anonym.

2010-03-30 @ 06:53:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0