Kista
Platsen alltså. Jag var i Kista i söndags och tävlade. Det är nog den halaste mattan som finns - men det var väldigt kul att vara med. Att tävla inomhus ger alltid en speciell känsla.
Spika hade det inte så lätt på den där mattan. I första klassen fick hon inte stopp på sina ben - hoppade ett kontaktfält (hoppsan, backa lite då...) och så drog hon förbi slalom mot gungan som stod i närheten. Vi klarade precis tiden trots dessa två vida svängar - men det var inte lätt för henne. Speciellt i slalom såg man att viljan var starkare än tassarna...
I andra agilityklassen fokuserade jag på KONTAKTFÄLT och stannade henne på alla tre rejält. Vi nollade loppet, härlig känsla men det var inte ett kanonlopp. Det var bra - men inte mer. Vi hamnade tre sekunder efter vinnaren och kom trea med pinne.
I första hoppklassen hände nåt rejält pinsamt. Jag tänkte innan jag gick in "undrar om hon behöver kissa" eftersom jag VET att spaniels pinkar det första de hgör när de släpps lösa. Men eftersom rastvägen var nedför en genombruten trappa och halt och otäckt tänkte jag att vi gör det efter loppet i stället. Mycket riktigt, hon vägradde starta och satte sig vid tredje hindret...
I den andra hoppklassen fick vi till ett sånt där riktigt kanonlopp. Jag tänkte bara ösa på allt vad vi hade och se hur långt det skulle räcka. I ett staket gjorde jag en jaakkosväng vilket resulterade i att lilla Öken-fröken tänkte att hon skulle mellan hinderstöden som i en threadle. Hon såg väldigt fundersam ut i blicken - "menar du verkligen det här...?" och det gjorde jag ju egentligen inte. Hon fick hoppa hindret från fel håll och så körde vi resten. Så jäkla bra - Bachekurserna har satt spår i henne rejält, det syns, och hon är helt på det klara med vad hon ska göra. Det kom t o m ljud ur henne i den sista svängen, så glad var hon över att få köra!
Det ser lovande ut inför 2010. Farten räcker, hon svänger på en femöring och hon är oerhört uppmärksam. Härligt!
Nu är det bara projekt Taggen som behöver sättas i verket. Han kör sin slalomträning men vi har svårt att hitta den rätta glöden. Jag rotade fram en rådjursklöv och håller på att försöka få honom mera TAGGAD med den. Jag vill helst inte köra med matskålar eftersom Spikas slalom har lidit starkt av dem. Hindret blir oviktigt och det enda som räknas är maten. Så vill jag inte ha det - hoppas att kamplek med klöv kan funka bättre.
Spika hade det inte så lätt på den där mattan. I första klassen fick hon inte stopp på sina ben - hoppade ett kontaktfält (hoppsan, backa lite då...) och så drog hon förbi slalom mot gungan som stod i närheten. Vi klarade precis tiden trots dessa två vida svängar - men det var inte lätt för henne. Speciellt i slalom såg man att viljan var starkare än tassarna...
I andra agilityklassen fokuserade jag på KONTAKTFÄLT och stannade henne på alla tre rejält. Vi nollade loppet, härlig känsla men det var inte ett kanonlopp. Det var bra - men inte mer. Vi hamnade tre sekunder efter vinnaren och kom trea med pinne.
I första hoppklassen hände nåt rejält pinsamt. Jag tänkte innan jag gick in "undrar om hon behöver kissa" eftersom jag VET att spaniels pinkar det första de hgör när de släpps lösa. Men eftersom rastvägen var nedför en genombruten trappa och halt och otäckt tänkte jag att vi gör det efter loppet i stället. Mycket riktigt, hon vägradde starta och satte sig vid tredje hindret...
I den andra hoppklassen fick vi till ett sånt där riktigt kanonlopp. Jag tänkte bara ösa på allt vad vi hade och se hur långt det skulle räcka. I ett staket gjorde jag en jaakkosväng vilket resulterade i att lilla Öken-fröken tänkte att hon skulle mellan hinderstöden som i en threadle. Hon såg väldigt fundersam ut i blicken - "menar du verkligen det här...?" och det gjorde jag ju egentligen inte. Hon fick hoppa hindret från fel håll och så körde vi resten. Så jäkla bra - Bachekurserna har satt spår i henne rejält, det syns, och hon är helt på det klara med vad hon ska göra. Det kom t o m ljud ur henne i den sista svängen, så glad var hon över att få köra!
Det ser lovande ut inför 2010. Farten räcker, hon svänger på en femöring och hon är oerhört uppmärksam. Härligt!
Nu är det bara projekt Taggen som behöver sättas i verket. Han kör sin slalomträning men vi har svårt att hitta den rätta glöden. Jag rotade fram en rådjursklöv och håller på att försöka få honom mera TAGGAD med den. Jag vill helst inte köra med matskålar eftersom Spikas slalom har lidit starkt av dem. Hindret blir oviktigt och det enda som räknas är maten. Så vill jag inte ha det - hoppas att kamplek med klöv kan funka bättre.
Kommentarer
Trackback
