144 poäng och några stora stenar i glashus. Och så en islandshäst i (o)form.
Jag och Spika tävlade lydnad igår. När vi åkte hem kändes det som om det var sista tävlingen. Fasiken, hundägaren i snöret gillar inte att misslyckas. Hunden Spika å andra sidan gillar folk och är något lättstörd. Hon fick bara 8,5 på fria följet och på inkallningen med stå. Rutan sprang hon runt ett varv som om hon inte såg den. Och den var ändå markerad med plastband och helt kvadratisk. Apporteringen gick ganska bra men hon tvekade att ta upp den pga. sanden. Och så hoppet som är hopp LIGG enligt Spika, hon gillar tydligen att ligga lite varstans. Fjärren däremot vägrade hon att lägga sig... Så nä, nu skiter vi i fröken öken för så sur tänker jag inte bli på ett bra tag. Vi anmäler till mässan i januari då det är fyra lopp agility och så lämnar jag Zingo och Taggen hemma denna dag.
Idag var jag och red islandshästen Imir igen. Han blir inte riden så seriöst och är oerhört stel i högersidan vilket gör att han inte heller kan fatta vänster galopp. Han är dock väldigt snäll och har mycket framåtanda så det är en bra häst, men som sagt - mest felriden av barn och ridskoleelever. Numera är det bara edryttare på honom; ägarna vill inte sälja sin Imir och barnet hinner/ vill inte rida. Nåväl - idag lyckades jag mjuka upp honom rejält och till slut töltade han t o m på tygeln periodvis i stället för att gå som en giraff. Oj då, jag ska nog sticka ut ett varv i morgon igen.
När jag kom hem tänkte jag köra lite ruta och fritt följ med Spika, skam den som ger sig och i vår ska lydnadsmomenten sitta som en smäck innan jag anmäler henne igen. Inkl. momenten i trean. Det blir alltså rutan en gång per dag för hennes del. På 1800 upprepningar borde hunden fatta...
Mitt dumma nöt gjorde en dundertabbe. Till saken hör att jag läxat upp pitbullgänget på gården att de ska koppla sina hundar. Jag tränade lydnad med Spika och Zingo och hade dem båda liggande framför mig, står med godis i handen. Ut genom porten kommer en pitbull som skällde. Zingo blev helt rabiat och stängde det han hade att stänga igen - utom munnen som gav ifrån sig grova skall. Så fick han koll på var skallet kom ifrån, rusade fram och började tjafsa. Som TUR var inget slagsmål - men ändå. Jävla, jävla, jävla skit. Jag blev så besviken! Han BORDE fatta efter 7 år att han inte ska kontrollera varenda hund och speciellt när vi jobbar ihop men det går bara inte. Och det har inget att göra med schäferns små kärleksnafs förra veckan...
Så här ser han ut nu förresten:
Idag var jag och red islandshästen Imir igen. Han blir inte riden så seriöst och är oerhört stel i högersidan vilket gör att han inte heller kan fatta vänster galopp. Han är dock väldigt snäll och har mycket framåtanda så det är en bra häst, men som sagt - mest felriden av barn och ridskoleelever. Numera är det bara edryttare på honom; ägarna vill inte sälja sin Imir och barnet hinner/ vill inte rida. Nåväl - idag lyckades jag mjuka upp honom rejält och till slut töltade han t o m på tygeln periodvis i stället för att gå som en giraff. Oj då, jag ska nog sticka ut ett varv i morgon igen.
När jag kom hem tänkte jag köra lite ruta och fritt följ med Spika, skam den som ger sig och i vår ska lydnadsmomenten sitta som en smäck innan jag anmäler henne igen. Inkl. momenten i trean. Det blir alltså rutan en gång per dag för hennes del. På 1800 upprepningar borde hunden fatta...
Mitt dumma nöt gjorde en dundertabbe. Till saken hör att jag läxat upp pitbullgänget på gården att de ska koppla sina hundar. Jag tränade lydnad med Spika och Zingo och hade dem båda liggande framför mig, står med godis i handen. Ut genom porten kommer en pitbull som skällde. Zingo blev helt rabiat och stängde det han hade att stänga igen - utom munnen som gav ifrån sig grova skall. Så fick han koll på var skallet kom ifrån, rusade fram och började tjafsa. Som TUR var inget slagsmål - men ändå. Jävla, jävla, jävla skit. Jag blev så besviken! Han BORDE fatta efter 7 år att han inte ska kontrollera varenda hund och speciellt när vi jobbar ihop men det går bara inte. Och det har inget att göra med schäferns små kärleksnafs förra veckan...
Så här ser han ut nu förresten:
Kommentarer
Postat av: Therese
Va fint såren ser ut att läka! Ser lite bättre ut utan alla äckliga slangar. :D
Trackback
