SBK-inventarierna
De finns där på nästan varenda SBK-klubb runt om i landet. Inventarierna. Det är ett litet antal personer som alltid står på klubben. Vissa tycker man om, andra inte. Hur det än är med den saken blir det alltid tomt på parkeringen den dagen bilen inte längre står där. Kanske det är med SBK-inventarierna som med korna - man saknar dem inte förrän båset är tomt. Eller så är det kanske så att vissa är tjurar och andra kossor... äsch skämt åsido.
Igår kväll körde jag ett genrep eftersom vi tävlade idag. Innan jag kommer till det resultatet så vill jag berätta om kvällens övning. Väl på plats står en bil på parkeringen jag börjar känna igen. "Cornelia & Atlas on tour" står det. Rottweilergänget. "Herregud" hinner jag tänka - "är de här; NU IGEN". Men så slog det mig att det var ju faktiskt jag också.
De skulle tävla bruks idag så jag skojade med dem och frågade om de också flyttat ut till klubben. Jag menar, det är ju säsong för sommardäcken nu (som jag fortfarande inte fått på). Och så sa jag att det är minsann den ambitiösa truppen som är där och tränar flitigt. Vi som vill komma någonstans.
"Ja eller så är det vi som inte gör det. Kommer någonstans, alltså" sa killen med prillan under läppen.
Där sa han nåt. Fast det är ju så med mina små djur att de inte kan gå från vila till pallplats utan måste tränas i form. Och med min nuvarande arbetssituation (Haspelmath förblir visst oläst idag också) blir det en omöjlighet att träna så mycket som vi skulle behöva. För det är liksom ingen idé att träna sovandes i stående ställning. Inte konstigt om Spika inte springer så grästuvorna ryker utan bara springer...
Idag var jag på kort besök i Ågesta på agilitytävling. Spika gjorde bra ifrån sig. Hoppklassen var en M-bana och referenstiden var satt till 33 sekunder. Spika sprang på 21,25 med en seg start. Tyvärr rev hon ett hinder men klarade slalomens alla pinnar. Det var bra. I agilityklassen gick hon ur sista porten och då tappade jag banan så vi diskade oss någonstans. Det gjorde inget. Spika sprang från hinder 1. Taggen tränade sig på att vara med och ligga i buren. Det gick jättebra, han var knäpptyst och duktig.
Hur som haver, kurz gefasst, Spika behöver lära sig bakombyten. Och så ska vi testa slalombågarna nu ett tag i båda ändarna. Koppelmetoden harfungerat utmärkt för att lära henne att bromsa i väldigt hög fart och göra hindret rätt, men de två sista portarna får hon inte gå ur och det händer ibland på träning. Så får Zingo köra från det hållet också. Vi testade igår med en lina som stopp vid andra pinnen men han tycker det är så kul att hoppa över linan och fattade inte vitsen förrän efter ett tag. Blev jag förvånad?
Labradorer arbetar trots att hjulet snurrar och hamstern är död. Cairnterriern försöker få liv i hamstern och cockern letar efter nya hamstrar som kan driva hjulet runt, runt, runt i all oändlighet. Med de olika egenskaperna krävs det lite finurliga träningsmetoder...
Just nu sitter jag och funderar på om Gotland är ett givet semestermål i sommar. En vecka på Gotland verkar lockande - men hur får man tag i OK boende..?
Igår kväll körde jag ett genrep eftersom vi tävlade idag. Innan jag kommer till det resultatet så vill jag berätta om kvällens övning. Väl på plats står en bil på parkeringen jag börjar känna igen. "Cornelia & Atlas on tour" står det. Rottweilergänget. "Herregud" hinner jag tänka - "är de här; NU IGEN". Men så slog det mig att det var ju faktiskt jag också.
De skulle tävla bruks idag så jag skojade med dem och frågade om de också flyttat ut till klubben. Jag menar, det är ju säsong för sommardäcken nu (som jag fortfarande inte fått på). Och så sa jag att det är minsann den ambitiösa truppen som är där och tränar flitigt. Vi som vill komma någonstans.
"Ja eller så är det vi som inte gör det. Kommer någonstans, alltså" sa killen med prillan under läppen.
Där sa han nåt. Fast det är ju så med mina små djur att de inte kan gå från vila till pallplats utan måste tränas i form. Och med min nuvarande arbetssituation (Haspelmath förblir visst oläst idag också) blir det en omöjlighet att träna så mycket som vi skulle behöva. För det är liksom ingen idé att träna sovandes i stående ställning. Inte konstigt om Spika inte springer så grästuvorna ryker utan bara springer...
Idag var jag på kort besök i Ågesta på agilitytävling. Spika gjorde bra ifrån sig. Hoppklassen var en M-bana och referenstiden var satt till 33 sekunder. Spika sprang på 21,25 med en seg start. Tyvärr rev hon ett hinder men klarade slalomens alla pinnar. Det var bra. I agilityklassen gick hon ur sista porten och då tappade jag banan så vi diskade oss någonstans. Det gjorde inget. Spika sprang från hinder 1. Taggen tränade sig på att vara med och ligga i buren. Det gick jättebra, han var knäpptyst och duktig.
Hur som haver, kurz gefasst, Spika behöver lära sig bakombyten. Och så ska vi testa slalombågarna nu ett tag i båda ändarna. Koppelmetoden harfungerat utmärkt för att lära henne att bromsa i väldigt hög fart och göra hindret rätt, men de två sista portarna får hon inte gå ur och det händer ibland på träning. Så får Zingo köra från det hållet också. Vi testade igår med en lina som stopp vid andra pinnen men han tycker det är så kul att hoppa över linan och fattade inte vitsen förrän efter ett tag. Blev jag förvånad?
Labradorer arbetar trots att hjulet snurrar och hamstern är död. Cairnterriern försöker få liv i hamstern och cockern letar efter nya hamstrar som kan driva hjulet runt, runt, runt i all oändlighet. Med de olika egenskaperna krävs det lite finurliga träningsmetoder...
Just nu sitter jag och funderar på om Gotland är ett givet semestermål i sommar. En vecka på Gotland verkar lockande - men hur får man tag i OK boende..?
Kommentarer
Trackback
