Lite skogsrunda och lydnadsträning
Jag håller på att bli krasslig men hoppas att det stannar vid det. Jag undervisar ju nu och har ingen tid att vara sjuk! Vi hann i varje fall med ett varv i skogen runt brukshundklubben, det var välbehövligt. Efteråt körde jag lite lydnad med Zingo och det fungerade ganska bra, men han ogillar kraftigt att lägga sig i slask. Det kommer att gå bra på tävlingen om två veckor. Den inställningen måste man ju ha när man anmäler sig! Vi ska göra MH i april på klubben också och satsa på en appelltävling sedan. Måste bara börja spåra på fält nu i vår. Sist jag gjorde det tröttnade jag för jag tyckte han spårade så kasst men nu har jag lagt en del spår i skog och det går mycket bättre. Hoppas han blir lite mera spårnoga igen.
Zingo och jag körde rätt mycket med rutan. Det började inte så bra, jag trodde han kom ihåg men han fattade bara "hämta första bästa kon!". Inte bra alls, jag avskyr det beteendet. Så jag började om, satte hunden, gick rakt in (hundens väg) i i rutan, sa "rutan!" och pekade i marken. Tillbaka till hunden - skicka - rätt in i rutan - klick! - sprang dit och belönade. Zingo är en intressant jycke, hans bästa belöning är mat och mattes klappar. Rätt bra för egot att ha en sån hund! (Spika t ex uppskattar bara mat, oavsett vem som ger den). Han skiljer bra på läggande och stälöande nu, kan blanda kommandona direkt efter varandra och han gör rätt på rätt signal. Ettans moment är faktiskt inte så spännande, hoppas vi får minst 160 p så vi klarar oss upp i tvåan. På fjärren tränar vi alla tre ställingarna stå-sitt-ligg (de får inte flytta sig framåt och man ska stå 15 m från hunden...det är det svåra) och han ger ifrån sig rätt mycket ljud. Jag testade dock att belöna ändå och ignorera skallen totalt eftersom de är överslagshandlingar. Det gick jättebra och gav bättre förflyttningar! Inte en mm framåt, däremot i sidled (???). Med en massa, massa repetitioner SKA jag ha en tia på fjärren! Det är ett av mina favoritmoment. Det och vittringspinnarna för det är så spännande varje gång om hunden ska ta rätt. När man tränar vittringen kan man variera ganska mycket med många/ få apporter och yta de ska söka av. Vittringen ska jag ta tag i så snart den förbannade snön smälter... Just nu är det inte kul att träna alls.
När Taggen blivit större ska jag testa om det går att lära honom rutan med, men mer på skoj och i forskningssyfte... Han börjar ju redan kunna apporteringarna så det vete 17 om det inte skulle gå att träna lydnad med den lille. Med tanke på hur lättlärd han är och hur oerhört förarvek han är så skulle det kunna gå riktigt bra.
Spikas lydnadsträning ligger på is. Jag har fått en massa tassflyttningar på ställandet och de försvinner inte av sig självt direkt. Har provat med en musmatta hon ska stå på och det går så där...
Zingo och jag körde rätt mycket med rutan. Det började inte så bra, jag trodde han kom ihåg men han fattade bara "hämta första bästa kon!". Inte bra alls, jag avskyr det beteendet. Så jag började om, satte hunden, gick rakt in (hundens väg) i i rutan, sa "rutan!" och pekade i marken. Tillbaka till hunden - skicka - rätt in i rutan - klick! - sprang dit och belönade. Zingo är en intressant jycke, hans bästa belöning är mat och mattes klappar. Rätt bra för egot att ha en sån hund! (Spika t ex uppskattar bara mat, oavsett vem som ger den). Han skiljer bra på läggande och stälöande nu, kan blanda kommandona direkt efter varandra och han gör rätt på rätt signal. Ettans moment är faktiskt inte så spännande, hoppas vi får minst 160 p så vi klarar oss upp i tvåan. På fjärren tränar vi alla tre ställingarna stå-sitt-ligg (de får inte flytta sig framåt och man ska stå 15 m från hunden...det är det svåra) och han ger ifrån sig rätt mycket ljud. Jag testade dock att belöna ändå och ignorera skallen totalt eftersom de är överslagshandlingar. Det gick jättebra och gav bättre förflyttningar! Inte en mm framåt, däremot i sidled (???). Med en massa, massa repetitioner SKA jag ha en tia på fjärren! Det är ett av mina favoritmoment. Det och vittringspinnarna för det är så spännande varje gång om hunden ska ta rätt. När man tränar vittringen kan man variera ganska mycket med många/ få apporter och yta de ska söka av. Vittringen ska jag ta tag i så snart den förbannade snön smälter... Just nu är det inte kul att träna alls.
När Taggen blivit större ska jag testa om det går att lära honom rutan med, men mer på skoj och i forskningssyfte... Han börjar ju redan kunna apporteringarna så det vete 17 om det inte skulle gå att träna lydnad med den lille. Med tanke på hur lättlärd han är och hur oerhört förarvek han är så skulle det kunna gå riktigt bra.
Spikas lydnadsträning ligger på is. Jag har fått en massa tassflyttningar på ställandet och de försvinner inte av sig självt direkt. Har provat med en musmatta hon ska stå på och det går så där...
Kommentarer
Trackback
