Försovmorgon
Att ha ett liv med flexibla arbetstider, ja t om förtroendearbetstid måste vara en dröm för många. Jag såg ett program för några veckor sedan om att just så odefinierade arbetsstrukturer skapar stress men de positiva sidorna överväger. Man kan t ex ta helg när man vill och sova hur länge man vill på morgonen. Ja, om det nu har en fördel alltså.
Man kan förvisso som hundägare utnyttja dygnets ljusa timmar och promenera eller träna. Och jobba på kvällen när det ändå inte är nåt kul på TV.
Men det är lätt hänt att det slår över. Glad i hågen går jag och lägger mig i tid för en gångs skull, fast besluten om att jobba på universitetet dagen efter, dvs. idag. Jag har inte kommit iväg än och inte ens börjat med det jag ska. Jag ska läsa en bok om samtalsanalys och det borde jag göra.
När det blir så här ostrukturerat finns det en liten sak i huset man kan skylla på. Den är ganska liten, mer eller mindre svart, lite sträv på sina ställen men väldigt mjuk på andra ställen. Jag talar givetvis om min lilla cairnterriervalp Taggen. Han är precis som jag. Vi är så lika varandra så det nästan blir otäckt. Han hatar nämligen ljudet av RixMorronZoo på morgonen när klockradion går igång. Han reagerar inte ens att Gert Fylking drar ett dåligt skämt som Roger måste rädda för att ingen ska tappa ansiktet i deras samtal. Inte heller börjar han vifta på svansen när de spelar nån poppig låt så det svänger i sovrummet. Nej, han trynar vidare, helt obekymrad om att den värsta tiden på dygnet har kommit.
Den stund när man måste vakna.
Det innebär en rad negativa konsekvenser och jag förstår precis hur han känner. Först måste han ju lämna den mjuka sängen till förmån för ett kallt, naket laminatgolv som egentligen bara duger att pinka och jaga katterna på. Sedan kommer nästa anhalt, nämligen frukosten. Precis som jag föredrar han inmundigandet av denna festmåltid någon gång efter 14. För innan dess smakar all mat bara skit. Hungern kommer först igång när det finns en orsak att äta, dvs. efter att 40 minuter i skogen är avklarade.
Det som är så fascinerande med denna lilla underbara valp är att han är så oerhört uppmärksam på flocken. Han busar inte när jag ligger i sängen. Inte en sekund. Så fort jag går och lägger mig somnar han på fläcken. Andra valpar kan hoppa upp innan matte vaknat och börjar härja med en leksak, men inte Taggis. Nej, han kollar in läget och satsar på framstupa sidoläge en stund till tills även jag ser vad klockan är och kommer upp.
Först då kommer han på att han är nödig och fixar det snabbt, sedan börjar han långsamt komma i ordning. Men om jag erbjuder ett par timmars sömn till vet jag en som inte skulle tacka nej...
Man kan förvisso som hundägare utnyttja dygnets ljusa timmar och promenera eller träna. Och jobba på kvällen när det ändå inte är nåt kul på TV.
Men det är lätt hänt att det slår över. Glad i hågen går jag och lägger mig i tid för en gångs skull, fast besluten om att jobba på universitetet dagen efter, dvs. idag. Jag har inte kommit iväg än och inte ens börjat med det jag ska. Jag ska läsa en bok om samtalsanalys och det borde jag göra.
När det blir så här ostrukturerat finns det en liten sak i huset man kan skylla på. Den är ganska liten, mer eller mindre svart, lite sträv på sina ställen men väldigt mjuk på andra ställen. Jag talar givetvis om min lilla cairnterriervalp Taggen. Han är precis som jag. Vi är så lika varandra så det nästan blir otäckt. Han hatar nämligen ljudet av RixMorronZoo på morgonen när klockradion går igång. Han reagerar inte ens att Gert Fylking drar ett dåligt skämt som Roger måste rädda för att ingen ska tappa ansiktet i deras samtal. Inte heller börjar han vifta på svansen när de spelar nån poppig låt så det svänger i sovrummet. Nej, han trynar vidare, helt obekymrad om att den värsta tiden på dygnet har kommit.
Den stund när man måste vakna.
Det innebär en rad negativa konsekvenser och jag förstår precis hur han känner. Först måste han ju lämna den mjuka sängen till förmån för ett kallt, naket laminatgolv som egentligen bara duger att pinka och jaga katterna på. Sedan kommer nästa anhalt, nämligen frukosten. Precis som jag föredrar han inmundigandet av denna festmåltid någon gång efter 14. För innan dess smakar all mat bara skit. Hungern kommer först igång när det finns en orsak att äta, dvs. efter att 40 minuter i skogen är avklarade.
Det som är så fascinerande med denna lilla underbara valp är att han är så oerhört uppmärksam på flocken. Han busar inte när jag ligger i sängen. Inte en sekund. Så fort jag går och lägger mig somnar han på fläcken. Andra valpar kan hoppa upp innan matte vaknat och börjar härja med en leksak, men inte Taggis. Nej, han kollar in läget och satsar på framstupa sidoläge en stund till tills även jag ser vad klockan är och kommer upp.
Först då kommer han på att han är nödig och fixar det snabbt, sedan börjar han långsamt komma i ordning. Men om jag erbjuder ett par timmars sömn till vet jag en som inte skulle tacka nej...
Kommentarer
Trackback
