"Min hund gillar inte lydnadsträning".
Någon som känner igen kollokationen "tråkig lydnad"? Det brukar heta så. Lydnad är tråkigt. Hunden tycker inte att det är kul med lydnad. Jag håller det för skitsnack, kvalificerat skitsnack. Om hunden tycker det är tråkigt med lydnad har föraren tränat den fel. Alla hundar gillar att bli tränade, det är jag helt övertygad om. Och alla hundar har något i livet de uppfattar som positivt. Klart att det blir kul att lägga sig snabbt på kommando om hunden vet att den får en belöning för det.
För tio år sedan tränade jag lydnad med två labradorer. Tambo och Winston hette de, två urgoa vovvar som älskade att arbeta. Tambo var lite enklare än Winston för Tambo gillade mig lite mer och uppskattade att belöningarna kom fårn mig. Winston hade lite problem med att springa till rutan om det låg dummies i bilen. Vi tävlade trean en gång och fik ihop 248 poäng. Vi hade behövt tio poäng till men jag gav upp där. Winston tyckte inte det var så kul med lydnad. Eller rättare sagt - JAG tyckte inte det var så kul med lydnad. Jag ville bara jaktträna.
Eftersom jag tyckte att lydnadsträning var "så där" slutade jag tvärt. Men nu har jag tagit upp det igen med nya förmågor och tränar helt annorlunda. För tio år sedan gjorde hunden momenten för en muta. "Om du springer till rutan får du X av mig". Inte så bra, hunden sprang till rutan men bara för att jag hade en belöning.
Idag när jag tränar har jag en mycket högre träffprocent. Det är tior på löpande band. Varje gång jag säger "ligg!" under marsch kastar sig Zingo i backen, för det är jäkligt kul att kasta sig i backen. I stället för mutor tränar vi med belöningar och det är en stor skillnad. Han lägger sig inte för att få godis, utan han får godis för att han lägger sig ner. Gammalt vin i nya bägare? Tja, kanske. Men för träningen är skillnaden väsentligt stor. Med det resonemanget kan man nämligen testa hur länge hunden orkar hålla i OCH beteendet i sig får ett positivt värde. Hundarna går alltså inte längre fot för att de får godis, utan de får godis för att de går fot. Beteendet kopplas ihop med belöningen och beteendet blir roligt. Det är därför dagens hundar uppfattar "rutan" som rolig och är ett av favoritmomenten att träna in.
Vi körde till brukshundklubben idag efter att Taggen fick sin spruta hos veterinären. Alla tre var stenhårt på G. Zingo klarade alla moment i ettan för 8-10 i betyg och det räcker för mig. Lite findetaljer kvar. Idag blandade han ihop stå med ligg under marsch men det är ingen katastrof. Tävlingen är först på lördag och vi hinner träna massor innan dess. Spika gick också bra, men vi behöver träna in svängarna så hon blir säker där. Hon växlar inte position så mycket som Zingo så hennes fria följ är säkert mera värt. Sedan gör hon allt i 190 km/t av sig själv, klart att det gör intryck på domarna.
Taggen hängde också med på ett pass. Vi har börjat träna fritt följ men det går inte att locka honom med godis. Han har lärt sig att TITTA på godis framför nosen och inte gå efter. Lilleman ska nämligen visa upp sig också så vi har börjat med de mest akuta färdigheterna. Tänk att man alltid hamnar på samma ställe i hundträningen. Det man vinner i kraft förlorar man i väg, så det gäller att tänka efter FÖRE när man tränar.
För tio år sedan tränade jag lydnad med två labradorer. Tambo och Winston hette de, två urgoa vovvar som älskade att arbeta. Tambo var lite enklare än Winston för Tambo gillade mig lite mer och uppskattade att belöningarna kom fårn mig. Winston hade lite problem med att springa till rutan om det låg dummies i bilen. Vi tävlade trean en gång och fik ihop 248 poäng. Vi hade behövt tio poäng till men jag gav upp där. Winston tyckte inte det var så kul med lydnad. Eller rättare sagt - JAG tyckte inte det var så kul med lydnad. Jag ville bara jaktträna.
Eftersom jag tyckte att lydnadsträning var "så där" slutade jag tvärt. Men nu har jag tagit upp det igen med nya förmågor och tränar helt annorlunda. För tio år sedan gjorde hunden momenten för en muta. "Om du springer till rutan får du X av mig". Inte så bra, hunden sprang till rutan men bara för att jag hade en belöning.
Idag när jag tränar har jag en mycket högre träffprocent. Det är tior på löpande band. Varje gång jag säger "ligg!" under marsch kastar sig Zingo i backen, för det är jäkligt kul att kasta sig i backen. I stället för mutor tränar vi med belöningar och det är en stor skillnad. Han lägger sig inte för att få godis, utan han får godis för att han lägger sig ner. Gammalt vin i nya bägare? Tja, kanske. Men för träningen är skillnaden väsentligt stor. Med det resonemanget kan man nämligen testa hur länge hunden orkar hålla i OCH beteendet i sig får ett positivt värde. Hundarna går alltså inte längre fot för att de får godis, utan de får godis för att de går fot. Beteendet kopplas ihop med belöningen och beteendet blir roligt. Det är därför dagens hundar uppfattar "rutan" som rolig och är ett av favoritmomenten att träna in.
Vi körde till brukshundklubben idag efter att Taggen fick sin spruta hos veterinären. Alla tre var stenhårt på G. Zingo klarade alla moment i ettan för 8-10 i betyg och det räcker för mig. Lite findetaljer kvar. Idag blandade han ihop stå med ligg under marsch men det är ingen katastrof. Tävlingen är först på lördag och vi hinner träna massor innan dess. Spika gick också bra, men vi behöver träna in svängarna så hon blir säker där. Hon växlar inte position så mycket som Zingo så hennes fria följ är säkert mera värt. Sedan gör hon allt i 190 km/t av sig själv, klart att det gör intryck på domarna.
Taggen hängde också med på ett pass. Vi har börjat träna fritt följ men det går inte att locka honom med godis. Han har lärt sig att TITTA på godis framför nosen och inte gå efter. Lilleman ska nämligen visa upp sig också så vi har börjat med de mest akuta färdigheterna. Tänk att man alltid hamnar på samma ställe i hundträningen. Det man vinner i kraft förlorar man i väg, så det gäller att tänka efter FÖRE när man tränar.
Kommentarer
Trackback
