Soffmys i Guds härlighet
Idag kunde jag inte hålla mig. Det fick faktiskt bli en kort runda runt parken. Det är för jävligt med kennelhosta, hundarna är ur kondition och jag vill inte ens TÄNKA PÅ hur jag ska kunna bygga upp deras flås efter tre veckor i fångenskap. Taggen är pigg som en nötkärna och det verkar som om veterinären faktiskt hade rätt. Det får man väl hoppas med tanke på räkningen. Hans vaccin hade tydligen gett viss effekt och därför hostade han bara i en vecka. De andra däremot hade tydligen inte fått det vaccin mot bordatellabakterien som lanserades under förra året: Deras vaccin är alltså helt overksam på den kennelhosta vi drabbats av. Vi har alltså förmodligen Bordatella-bakterie-kennelhosta.
Så nu sitter vi här i soffan hela gänget. Taggen på ena sidan som sitter och stryker sig mot min arm och hänger med i Wallander-filmen. Zingo ligger bredvid och är nöjd över att matte existerar och i kombination med kullösheten blir banden mellan oss allt starkare. Spika däremot vill bara jobba och para sig.
Hon är hopplös, den lilla hyndan. löpet började för tre veckor sedan, för en vecka sedan började höglöpet. Taggen var beredd 24 timmar per dygn och fick komma på permission hos grannen några dagar. Han pissade ner hela lägenheten och tyckte att hans manlighet speglade sig synnerligen väl i dessa gula hormonfläckar jag hittade på 25 ställen under en dag. Det var då han flyttade in i Zingos bur. I fredags var han med på jobbet och smög in till en annan kollega på kvällen innan det var dags att charma folk längs hela resvägen hem. På den morgonen försökte han para sig med Spika i en snödriva - det var ett ögonblicksverk men jag hann slita isär dem. Snödrivan var precis den bibel under fötterna Taggen behövde för att låta yin och yan förenas i en kortare evighet. Om nu inte Gud eller Jesus eller vem det nu var som kom emellan och vädjade om att Maria Magdalena skulle förbli orörd tills döddagar.
Nåväl, Maria Magdalena, dvs. Spika, förklär sig inte speciellt bra i denna tillfälliga kropp. Den lilla hyndan går numera baklänges och viker svansen åt sidan så fort hon ser Taggen. I morse sa jag faktiskt till henne - "nä vet du vad, nu får du GE dig!" varpå hyndan Maria Magdalena la sig ner och sov, så även bocken från Haninge.
Det skulle onekligen bli söta valpar men för att det ska kunna bli måste det snöa eller Spika måste förstå att hon inte kan stå i korgen. Visserligen får Taggen bra fäste och halkar inte runt som han gör på golvet men det krävs en höjdskillnad för att den lille bocken ska nå upp. Spika fattar inte det och inte Taggen heller, men ivern är det inte fel på. Blandrasvalpar känns dock inte som något alternativ hur söta de än skulle bli.
Just nu bryr vi oss inte om att föröka oss, däremot känns ett försök att bli frisk ett lämpligare alternativ.
En förökad dam ligger däremot bredvid mig i soffan och låter den stora magen jäsa ut över täcket som fungerar som hårfångare. Vi hoppas på fyra ungar den här gången och med tanke på magens storlek är det inte otänkbart.
Spika och Taggen skulle ha varit katter, då hade yin och yan kunnat få bilda treenigheter bäst de velat. Men är det så att man piper är avelsplanerna för Spika spolade, tyvärr. Fast det är klart - Taggen är allt annat än ljudlig. Enda gången han skäller är när han jagar svansen. Om man förlorar något på karusellerna är det väl bara att ta in det på gungorna? Visst är det väl så våra gener fungerar - om man parar A med C får man 15 B-valpar, eller hur?
Så nu sitter vi här i soffan hela gänget. Taggen på ena sidan som sitter och stryker sig mot min arm och hänger med i Wallander-filmen. Zingo ligger bredvid och är nöjd över att matte existerar och i kombination med kullösheten blir banden mellan oss allt starkare. Spika däremot vill bara jobba och para sig.
Hon är hopplös, den lilla hyndan. löpet började för tre veckor sedan, för en vecka sedan började höglöpet. Taggen var beredd 24 timmar per dygn och fick komma på permission hos grannen några dagar. Han pissade ner hela lägenheten och tyckte att hans manlighet speglade sig synnerligen väl i dessa gula hormonfläckar jag hittade på 25 ställen under en dag. Det var då han flyttade in i Zingos bur. I fredags var han med på jobbet och smög in till en annan kollega på kvällen innan det var dags att charma folk längs hela resvägen hem. På den morgonen försökte han para sig med Spika i en snödriva - det var ett ögonblicksverk men jag hann slita isär dem. Snödrivan var precis den bibel under fötterna Taggen behövde för att låta yin och yan förenas i en kortare evighet. Om nu inte Gud eller Jesus eller vem det nu var som kom emellan och vädjade om att Maria Magdalena skulle förbli orörd tills döddagar.
Nåväl, Maria Magdalena, dvs. Spika, förklär sig inte speciellt bra i denna tillfälliga kropp. Den lilla hyndan går numera baklänges och viker svansen åt sidan så fort hon ser Taggen. I morse sa jag faktiskt till henne - "nä vet du vad, nu får du GE dig!" varpå hyndan Maria Magdalena la sig ner och sov, så även bocken från Haninge.
Det skulle onekligen bli söta valpar men för att det ska kunna bli måste det snöa eller Spika måste förstå att hon inte kan stå i korgen. Visserligen får Taggen bra fäste och halkar inte runt som han gör på golvet men det krävs en höjdskillnad för att den lille bocken ska nå upp. Spika fattar inte det och inte Taggen heller, men ivern är det inte fel på. Blandrasvalpar känns dock inte som något alternativ hur söta de än skulle bli.
Just nu bryr vi oss inte om att föröka oss, däremot känns ett försök att bli frisk ett lämpligare alternativ.
En förökad dam ligger däremot bredvid mig i soffan och låter den stora magen jäsa ut över täcket som fungerar som hårfångare. Vi hoppas på fyra ungar den här gången och med tanke på magens storlek är det inte otänkbart.
Spika och Taggen skulle ha varit katter, då hade yin och yan kunnat få bilda treenigheter bäst de velat. Men är det så att man piper är avelsplanerna för Spika spolade, tyvärr. Fast det är klart - Taggen är allt annat än ljudlig. Enda gången han skäller är när han jagar svansen. Om man förlorar något på karusellerna är det väl bara att ta in det på gungorna? Visst är det väl så våra gener fungerar - om man parar A med C får man 15 B-valpar, eller hur?
Kommentarer
Trackback
