Johannas hundar

Det är ganska ofta som ordet "avundsjuk" används. En sökning på google visar upp hela 31 100 träffar. Nu är några av träffarna förknippade med Nanne Grönwalls monsterhit för några år sedan, men ändå. Eftersom ordet ofta används i diskussioner av olika slag roade jag mig lite till. "Avundsjuk + Diskussionsforum" genererar hela 1020 träffar. Inte mastodontmycket, men ändå. Frasen "är bara avundsjuk" återfinns 887 gånger.

Att vara avundsjuk innebär per definition att man blir arg på någon som har något man vill ha men inte kan få. Man blir t ex avundsjuk på moderatröstande höginkomsttagare som pluggat i massa år på universitet för att få ett bra jobb och som sedan dessutom varit så fräcka att de klättrat högt upp i ett företag och numera jobbar en sisådär 60 timmar i veckan. Givetvis ska de inte ha någon lön och fy och bläh och usch för de har ju INTE förtjänat sina löner.

Att vara svartsjuk är ungefär samma sak, fast tvärtom. Hotet är lite annorlunda eftersom man riskerar att bli av med något som man redan har och inte vill förlora. Jag blir alltså svartsjuk när mina hundar hellre går med någon annan än med mig. Om jag nu inte har beställt det, vill säga.

Det jag tycker är fascinerande att ordet "avundsjuk" är så himla lätt att ta till. För att helt sonika ta veckans bloggämnen som exempel, handlar givetvis riktad kritik om avundsjuka. Sedan har jag också missförstått alltihopa, helst med flit då för att tillskriva mig att vara ännu mera överjävlig än normalt. Utan att ta upp det jag egentligen borde skriva denna söndag, dvs. det min avhandling handlar om (sekvenser där 'missförstå' dyker upp i diskussionstrådar) tänkte jag ändå behandla just det där med avundsjuka i min blogg.

För att en riktad kritik ska gälla som avundsjuka krävs att den personen har något jag vill ha men inte kan få. Det kan säkert finnas en nära koppling mellan den kritik som yttrats och det jag vill ha, t ex "ful bil du har köpt" betyder "fan att jag inte gjorde läxorna i skolan så att jag fick ett skitjobb och tjänar så dåligt att jag inte har råd att köpa en sån där fin bil du har utan måste köra omkring med min gamla guldbagge från 1981".

Det finns ingen logik i att det skulle avar avundsjuka när man framför kritik.

"Oj vad du inte gjorde läxan nu studenten och fortfarande inte fattar att 'sein' inte kan generera ackusativobjekt". Här är det solklart att jag som lärare a) gör mitt jobb och b) inte angriper studentens person utan det innehåll vi diskuterar. Studenten fattar förhoppningsvis att jag inte vill gifta mig med den bara för att den får A på tentan där det saknas fel. Innehål coh relation till en människa är två helt olika saker. Alltså så långt är nog de flesta med.

Så lämnar vi universitetets trygga värld och förflyttar oss till hundbloggarna.

"Hej och hå vad konstigt att du tänker p".

"Nä fy vad ELAK du är som angriper X med q, men det gör du bara för att du är avundsjuk!".

Jag tror inte att kritik i folks bloggar handlar om avundsjuka, jag tror att det handlar om sociala konventioner.

Inom agilityn finns det ca 2000 människor säger vi som är från hyfsat aktiva till riktiga nördar. För att människor ska kunna hålla hyfsat sams skapar gruppen skrivna och oskrivna normer som gruppen måste förhålla sig till. Den som inte gör det löper risk att bli utfryst. Det är således antingen väldigt asociala eller väldigt starka individer som klarar att köra sitt eget race utan att bry sig om att publiken önskar ens misslyckande. Det handlar inte om avundsjuka eftersom samma reaktion uteblir när någon annan vinner mycket. Det handlar om att följa givna normer. Det kan t ex vara att vara hjälpsam och kunna rycka in som funktionär även på bortaklubben, det kan vara att vara trevlig på tävlingsplatsen, gratulera till en framgång osv.. Alltså så där lite vanligt hyfs. Men inom varje hundkrets finns även en social norm gentemot hundhanteringen.

Att åka på jaktprov med spaniel innebär t ex att föraren är väl införstådd med att det är en jakthund och inte en sporthund. Jag gick lite i fällan där för jag fattade inte att det var skillnad på om JAG startar en hund på jaktprov och om någon annan, som även jagar med hunden, gör det. Att engelsmännen har olika hundar till jakt och tävling hör liksom inte hit.

Likadant är det på agilitytävlingarna. Det finns liksom en tyst regel om att man inte får bli arg på hunden (som även diskuterats explicit på agilitylistan). Det gäller även utanför plan och det tycker jag på sätt och vis är rätt dumt eftersom jag anser att hundar i Sveriges samhälle generellt får alldeles för lite gränsdragningar. Ibland måste man nog ändå ha lite förståelse för att hundar behöver uppfostras lite annorlunda än ens egen, men nu är agilitykonventionen sådan och det är bara att gilla läget om man vill hänga med i den sociala gemenskapen. Allt kan dras till ytterligheter och tyvärr tenderar saker och ting bli väldigt onyanserat i diskussioner. Att bryta mot en social konvention kan ge sociala konsekvenser. För bredvid de avundsjuka människorna står en ännu värre grupp: De sociala POLISERNA.

Jo, de finns överallt och går ständigt omkring i civil uniform. Det är människor som på ytan ser ut som du och jag men som på insidan har någon slags urinstinkt att rätta till alla abnormaliteter inom gruppen. Zingo är en sådan. Så fort en hund inte uppför sig så är han där och trycker till den. Han är inte dum och det går inte hål men det låter över nejden så man tror att en hund blir dödad.

Det finns sådana människor också. Själv är jag en obotlig polis. För ett tag sedan blev en människa jag tycker väldigt, väldigt mycket om angripen av några klantarsel till människor. Dessa hade inte speciellt mycket folkvett och det slutade med att jag blev skogstokig och fick ett vredesutbrott där jag inte skulle ha ett. Effekten blev inte speciellt bra heller för jag fick inte socialiserat som jag ville men jag kunde i alla fall tydligt markera att beteendet inte var OK. Jag vet inte om det kändes så där mycket bättre efteråt men det kändes i varje fall bättre än att vara tyst. Ibland är det faktiskt värre att ångra att man inget sagt än att ångra att man sagt nåt dumt. Och det har inget som helst med avundsjuka att göra, möjligen med ett stort behov av att hålla en gruppering av människor någorlunda stabil så att gruppen gemensamt kan ha nytta av att vara just en grupp.

Genom att påverka individernas beteende så att det assimileras med gruppens mål och behov kommer den att klara sig långt mycket bättre. I hundvärlden gäller inte "sköt dig själv och skit i andra", det som gäller är att försöka behålla de kulturella särdrag som är utmärkande för just agilitykulturen. Om ingen ifrågasätter att hundar som inte vill springa blir avlyfta från plan kommer fler att ta efter och vips har kulturen och normerna förändrats, kanske snabbare än sporten har glädje av. Förändring kan vara positiv och negativ men bakåtsträvande kan aldrig vara gynnsamt.

Om en förändring ska ske gäller det att majoriteten av gruppen är med på det. Att i det läget stå upp och säga 'nej' handlar väldigt lite om avundsjuka men desto mer om ett starkt behov av att ha liktänkande människor omkring sig som tillsammans hjälps åt att spöa skiten ur motståndarna på plan med schyssta medel.