KF
KF = kontaktfält blir ämnet för kvällen. Spika fick fem fel på balansen i söndags och jag beslutade mig för att inte upprepa denna procedur. Alltså - det blir till att intensivträna kontaktfält inför Märsta på söndag. Jag mejlade Gudrun i ett annat ärende (jag hoppas få anledning att återkomma till detta i bloggen) och passade på att be om råd. Jodå, det där med att springa mot matskål har jag faktiskt inte gjort utan bara belönat stoppen. Det leder till att hunden förvisso kan stanna korrekt men inte när den har ett hägrande mål, dvs. på tävling att springa mot nästa hinder. Så det fick bli matskålsträning.
Vi började inne och körde på lilla balansen här i sovrummet och det slutade med att jag fick ta på koppel för att få fröken att fatta och kontrollera sig själv. När väl poletten trillade ner gick det bättre. Även Taggen fick prova på och det kom nog vid precis rätt tillfälle i hans träning.
Sedan åkte vi ut till klubben och körde vidare. Precis samma sak där med koppel och sedan utan vilket ledde till att båda hundarna kunde kontrollera sina handlingar.
Jag övervägde inte ens tanken att försöka med Zingo. Han får hoppa i fyra år till tills han är pensionär.
Idag åkte jag ut igen och testade och satte matskål med godis i vid balansen och hämtade sedan Spika och körde henne med balansen mitt i en bana. Hon stannade... Puh! I morgon får det bli samma procedur igen, jag måste ha ett acceptabelt beteende på söndag! Lite tajt och egentligen borde jag nog stryka henne men å andra sidan kan jag ta tävlingsloppet och se hur mycket av veckans övningar som fastnat. Jag menar, hon brukar faktiskt ta med sig träning till tävling till skillnad från vissa gula labradorer som föredrar att tänka efter eget huvud.
Min semester börjar bra med andra ord. Det kan inte finnas något bättre sätt att tillbringa statens semesterdagar på än på en agilityplan?
Just nu ser jag dock oerhört mycket fram emot att få sätta ner Taggen på plan. Den hundens iver går inte att ta miste på och hur han håller kontakt med mig. Underbart.
Vi började inne och körde på lilla balansen här i sovrummet och det slutade med att jag fick ta på koppel för att få fröken att fatta och kontrollera sig själv. När väl poletten trillade ner gick det bättre. Även Taggen fick prova på och det kom nog vid precis rätt tillfälle i hans träning.
Sedan åkte vi ut till klubben och körde vidare. Precis samma sak där med koppel och sedan utan vilket ledde till att båda hundarna kunde kontrollera sina handlingar.
Jag övervägde inte ens tanken att försöka med Zingo. Han får hoppa i fyra år till tills han är pensionär.
Idag åkte jag ut igen och testade och satte matskål med godis i vid balansen och hämtade sedan Spika och körde henne med balansen mitt i en bana. Hon stannade... Puh! I morgon får det bli samma procedur igen, jag måste ha ett acceptabelt beteende på söndag! Lite tajt och egentligen borde jag nog stryka henne men å andra sidan kan jag ta tävlingsloppet och se hur mycket av veckans övningar som fastnat. Jag menar, hon brukar faktiskt ta med sig träning till tävling till skillnad från vissa gula labradorer som föredrar att tänka efter eget huvud.
Min semester börjar bra med andra ord. Det kan inte finnas något bättre sätt att tillbringa statens semesterdagar på än på en agilityplan?
Just nu ser jag dock oerhört mycket fram emot att få sätta ner Taggen på plan. Den hundens iver går inte att ta miste på och hur han håller kontakt med mig. Underbart.
Kommentarer
Trackback
