Blinda Jaakko-turns på Adelsö och storartade planer i en bur
Jaha. Liv i luckan på listan igen. Nu handlar det om Jaakoturns. När jag bodde i Berlin blindbytte folk till höger och vänster. Det var 2005 och blindbyten var smittade med pesten i Sverige. Nu börjar de sprida sig som en löpeld genom landet även om vissa från en engelsk profil inspirerade agilityförare vägrar i sten att inse att leken går vidare även efter att man ändrat om lite i reglerna. Det är lite som med forskning. När ett snille överbevisat ett annat snille övergår vetandet i tron. Det man visste var sant igår på agilityplan är en myt idag.
Det är därför jag och Zingo leder diskligan. Jag vågar säga att ingen annan förare har så mycket disk med en hund som jag med Zingo. Det kan bara inte finnas. I sådant fall skulle jag vilja veta vem så att jag kan bilda klubb och få svart på vitt vem jag är lika dålig som. Inget annat skulle vara mer motiverande för att få mig upp ur diskträsket.
"DQ" står det i resultatlistan. jaha. SOSU BK 27 september. Ett hinder - disk. I hopploppet vet jag än idag inte om vi kom runt eller inte. Spika kom runt i den klassen. På 25,59 fel. Vi blev trea. Jag jublade inte direkt över att totalt ha underskattat Spik-spik. Den här gången också. I agilityklassen fixade jag tio fel med henne. Surt sa räven - men om inte hunden fattar vad svängkommandona betyder är det surt. Jag läser Schiffrin, Jefferson och Schegloff och tror att den träningen ska göra mig till världsmästare i agility. Det är lite absurt, faktiskt. Jag blir världsmästare i tyska med den träningen vilket i och för sig räknas alldeles otroligt på den ort där jag just befinner mig. Imorgon kväll är det återigen hundträningen som står i fokus. Varför kan jag helt enkelt inte få vara bäst på allt?
Igår tog jag semester och beslöt mig för att göra något åt saken. Jag investerade i tid och en Bachekurs och det kändes inte helt fel kan jag säga. En person med intellekt och humor står mitt på plan och talar om för mig att Spikspik måste informeras och att mina fötter måste peka åt rätt håll. Det fungerade väldigt bra, inte riktigt samma Spika och matte som åkte hem.
Tänk vad enkelt det kan vara. Man bara ropar Spik-Spik, har fötterna åt rätt håll och ger fan i att springa fram till hindren. Så ska det vara. Jag kan knappt bärga mig förrän jag får testa med Taggen och Zingo. Fast först ska vi köra en lydnadstvåa var och sedan blir det kurs igen. Jag sparar på mina semesterdagar och tar ut dem när jag behöver dem. Som när bache informerar matte i Jakkoturns och blindbyten. Hallelujah! I morgon är det vardagsmat även i Gregs system.
För några år sedan höll en kanadensiska kurs i burlekar. Crategamesen for som en löpeld över Sverige och de blev snabbt poppis. Men inte hos mig. Jag kan inte för mitt liv förstå varför en hund ska vilja leka i en bur utan mig. Eller ens vilja leka med en bur. De sover i sin bur i bilen och på tävling - räcker inte det? Burar är till för förvaring och tillfällig vila för hundar.
T o m SHU har insett det och slutat leka crate games med hindren på Falkenbergs BK. De är ute på gräsmattan igen och leker där de hör hemma tillsammans med hundar och hussar och mattar. Crate games kommer att förpassas till 60-talsideologin inom några månader. Ich bin mir da ganz sicher.
Igår gjorde jag slag i saken och skaffade en avelshona till. Hon ska inte leka burlekar men har ännu inget namn. Hon ska heta någon fin språkvetenskaplig term, återkommer. Hon är blåmaskad och gillar inte mina hundar och katter, men hon gillar mig och har spunnit på min kudde i natt. Snart får jag börja dela upp djuren på natten. fast det är bra mysigt med tre hundar och några katter i sängen, faktiskt. Jag är ett unikum i branschen och kommer förmodligen aldrig bliva stur.
Det är därför jag och Zingo leder diskligan. Jag vågar säga att ingen annan förare har så mycket disk med en hund som jag med Zingo. Det kan bara inte finnas. I sådant fall skulle jag vilja veta vem så att jag kan bilda klubb och få svart på vitt vem jag är lika dålig som. Inget annat skulle vara mer motiverande för att få mig upp ur diskträsket.
"DQ" står det i resultatlistan. jaha. SOSU BK 27 september. Ett hinder - disk. I hopploppet vet jag än idag inte om vi kom runt eller inte. Spika kom runt i den klassen. På 25,59 fel. Vi blev trea. Jag jublade inte direkt över att totalt ha underskattat Spik-spik. Den här gången också. I agilityklassen fixade jag tio fel med henne. Surt sa räven - men om inte hunden fattar vad svängkommandona betyder är det surt. Jag läser Schiffrin, Jefferson och Schegloff och tror att den träningen ska göra mig till världsmästare i agility. Det är lite absurt, faktiskt. Jag blir världsmästare i tyska med den träningen vilket i och för sig räknas alldeles otroligt på den ort där jag just befinner mig. Imorgon kväll är det återigen hundträningen som står i fokus. Varför kan jag helt enkelt inte få vara bäst på allt?
Igår tog jag semester och beslöt mig för att göra något åt saken. Jag investerade i tid och en Bachekurs och det kändes inte helt fel kan jag säga. En person med intellekt och humor står mitt på plan och talar om för mig att Spikspik måste informeras och att mina fötter måste peka åt rätt håll. Det fungerade väldigt bra, inte riktigt samma Spika och matte som åkte hem.
Tänk vad enkelt det kan vara. Man bara ropar Spik-Spik, har fötterna åt rätt håll och ger fan i att springa fram till hindren. Så ska det vara. Jag kan knappt bärga mig förrän jag får testa med Taggen och Zingo. Fast först ska vi köra en lydnadstvåa var och sedan blir det kurs igen. Jag sparar på mina semesterdagar och tar ut dem när jag behöver dem. Som när bache informerar matte i Jakkoturns och blindbyten. Hallelujah! I morgon är det vardagsmat även i Gregs system.
För några år sedan höll en kanadensiska kurs i burlekar. Crategamesen for som en löpeld över Sverige och de blev snabbt poppis. Men inte hos mig. Jag kan inte för mitt liv förstå varför en hund ska vilja leka i en bur utan mig. Eller ens vilja leka med en bur. De sover i sin bur i bilen och på tävling - räcker inte det? Burar är till för förvaring och tillfällig vila för hundar.
T o m SHU har insett det och slutat leka crate games med hindren på Falkenbergs BK. De är ute på gräsmattan igen och leker där de hör hemma tillsammans med hundar och hussar och mattar. Crate games kommer att förpassas till 60-talsideologin inom några månader. Ich bin mir da ganz sicher.
Igår gjorde jag slag i saken och skaffade en avelshona till. Hon ska inte leka burlekar men har ännu inget namn. Hon ska heta någon fin språkvetenskaplig term, återkommer. Hon är blåmaskad och gillar inte mina hundar och katter, men hon gillar mig och har spunnit på min kudde i natt. Snart får jag börja dela upp djuren på natten. fast det är bra mysigt med tre hundar och några katter i sängen, faktiskt. Jag är ett unikum i branschen och kommer förmodligen aldrig bliva stur.
Kommentarer
Trackback
