En misslyckad tävling igen och en lyckad kväll igen

Idag bar det iväg till Haninge BK för lydnadstävling. Kortfattat så upprepade sig historien från i söndags - Spika satte sig på platsen för att ha bättre koll på läget och nollade läggandet. Hrm. Jag måste ha ORDNING på det där! Nu är det inte tävling förrän 6 juni så tid finns ju. Tror man alltså tills jag kollar i almanackan och upptäcker att dagarna går och min teori kommer inte på plats av sig själv. Utan teori inget föredrag 8 juni!

Det ROLIGA i hela händelsen i morse var dock att jag träffade en cairn, blott tretton månader gammal. Han tävlade också i ettan och gjorde ett fint program. Han är en halvbrorsa till Taggen (från kennel Wicktorys alla nyfikna ;-)) och när prisutdelningen nästan var klar stod han som segrare! Grattis Karin och Kasper! Härligt - jag blev jätteimponerad och samtidigt supersporrad att börja med Taggen.

Det finns dock ett projekt emellan och det är utställningen som är nästa helg. Jag tycker att Taggen är en riktig slyngel nu som sjumånadersvalp, men vid besöket hos Krister i kväll såg jag att han inte är så slynglig... Krister har väl magiska händer ellet nåt, men Taggen blev jättefin på bordet. Nu återstår bara att se vad domaren tycker.

Mysigt att se Kristers fina valpkullar också, det ser lovande ut i båda valphagarna. En vetefärgad står nog på önskelistan i framtiden...

Mellan tävlingen och Kristers besök promenerade vi lite kring brukshundklubben i Haninge och hamnade vid en sjö hundarna badade i. Ja Taggen också, men bara till magen...han mindes hur det gick senast. Lite foton därifrån tog jag med mobilkameran, den tar riktigt bra bilder min nya mobil. Den har lite finesser jag nog borde utnyttja bättre.


Ha! Mig lurar du inte en gång till - jag vet minsann att man inte kan springa på vatten!!!




Täääänk om det funnes en apport till mig, låååångt där ute...

Väl hemma fick jag ny energi och började plantera ut mina små blommor i balkonglådorna. Det räckte till tre lådor - en med flitig lisa och penséer, en med bara penséer och en med petunia. Hoppas de klarar sig - det är mycket roligare när jag vet att jag har sått dem själv och vårdat dem ömt i fönstret än att köpa färdiga. Det känns som fusk på något sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0