Lite smått hektiskt...

Tur att mamma gillar hundar. Hon är hos mig och passar dem under tiden som jag firat av en kompis 30-årsdag på Möja och besökt två konferenser. Jag är jättetrött efter de senaste två veckornas tempo och lär få fortsätta så ett tag till. Mina semesterplaner krymper, tävlingar ställs in för nu har jag bara en sak i huvudet:

Jag måste skriva.

Min avhandling behöver klämmas fram nu och det gäler 200 sidor text som ska bli 200 sidor kvalitet. Jag vill inte behöva skämas för dem och det ska inte mina eminenta handledare behöva heller. Därav den skrala kvaliteten i bloggen.

Vi organiserade i varje fall ett baltiskt/nordiskt germanistmöte i Sigtuna torsdag-lördag med ca 150 anmälda personer. Det var jättetrevligt - men jobbigt att vara social med folk och umgås i tre dagar i sträck. Herregud, man är inte van. Mitt föredrag höll på att gå helt åt pipan när min utarbetade powerpoint-presentation vägrade lyda. Vi fick ta rasten en halvtimme tidigare och så fick jag på en kvart fixa ihop ett hållbart föredrag. Det gick så där men publiken hade förståelse, som tur var. Några för ämnet viktiga personer gav lite positiv feedback och det var nog nödvändigt för att undvika ett stressutbrott från min sida. När sådant händer gäller det att bita ihop, bevara lugnet och lösa situationen. Som tur var gjorde jag det med äran i behåll.

Förra lördagen tävlade jag och Spika i lydnad igen och då låg hon på platsen och skötte sig snyggt. 177 p blev det och så vann vi! Idag tävlade jag också och då satte ho sig på platsen igen. Trots ösregnet blev det 166,5 p och en fjärdeplats. Så nu har hon sitt LP.

Nu ska vi inte tävla på ett tag utan bara träna.

Kattungen mår bra och leker och springer runt och ÄTER men ökar långsamt i vikt. På torsdag flyttar hennes syster till Täby men eftersom Change's blivande ägarinna ångrat sig får hon väl stanna ett tag till. Jag får annonsera ut henne igen och hoppas att någon vill ha henne. Herregud, en chokladmaskad hona för utställning och avel borde inte vara svårsåld! det får dock vänta lite tills hon hämtat sig rejält.

Så. Nu väntar tre artiklar på mig. När bekanta till mig berättat om hur de intensivt jobbat med avhandlingen sit sista år har jag alltid tänkt att de överdrivit. Nu förstår jag precis vad det innebär. Man blir en äkta workaholic men det hör till. Jag har en bok att skriva och just nu är det viktigare än alla hundresultat som går att uppbringa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0