Sundsvall fyra dagar. Eller om att göra det omöjliga möjligt. Och det möjliga omöjligt.

Jaha. I'm back on track igen kan man väl säga. Jag har spanat in färdvägen fram och tillbaka till Sundsvall. Det är 42 mil härifrån enkel väg men bra väg att köra. Vägverkets kapacitet till underhållning av infrastrukturen är således inget skäl att stanna hemma från Sundsvall.

Inte organisationen av tävlingen heller, faktiskt. När en klubb inte har hågade människor till förfogande som förstår vitsen med att sitta i ett tält en hel dag på en idrottsplats och kolla in hundar av varierande sort som försöker springa runt en bana på 20 hinder, helst felfritt och i drypande full fart, ja då får man helt enkelt hoppas att det finns andra som gör det. Monica var inte sen att förvarna om funktionärsbehov och jag nappade på erbjudandet. Man sitter ändå och tittar, då kan man lika gärna vara hindervakt, speaker eller inropare. Då hade jag liksom rättfärdigat mitt eget tävlande och kunde sitta och titta i klass II och I utan att ha dåligt samvete.

I onsdags var jag på plats och knorrade över att man visst kunnat sätta upp tält innan kl 19 som var sagt i PM:et, men lite senare skulle i alla få lång näsa över att ha lyckats roffa åt oss tältplatser på första parkett. Torsdagen bjöd på perfekt väder utan regn och lite molnigt. Zingo gjorde en Norrlandsveckan 2004 och hoppade samtliga kontaktfält från nocken. Camilla kunde inte hålla sig för skratt från sin domarposition, men vad hade jag att sätta emot. Zingo hade inte tävlat på ett år och var het till max. Det var bara att köra. Och fort gick det. DISK. Hopptvåan var han lite lugnare och klarade en 90-graders slalomingång, men blev så förvånad själv att han gick ur och stannade. Vi missade nåt hinder. DISK.

Spika körde också hopptvåan, debut. Klarade sig till tredje sista hindret när jag upptäckte att servon var avkopplad. Spika svängde inte när jag svängde så det blev en DISK. Agilityettan satt som en smäck, men hon svängde stoooort. Nollat och vinst, andra pinnen.

Fredag natt sov jag bättre i mitt mysiga tält. Hundarna stormtrivs i tältet. Alla får sova på samma ställe i en klump och de njuuter. På morgonen såg jag att det var lite klafsigt i förtältet - utanför upptäckte jag att bilen nästan flöt.

Det hade regnat. Massor.

Arrangören insåg att gräsmattan inte skulle hålla och flyttade raskt banorna till grusplanen vid sidan om. Det var bara det att även grusplanen flöt. Vi fick helt enkelt hoppa i stövlar, hämta spadar och börja gräva små diken och på så sätt leda bort de värsta pölarna så att vi skulle kunna bygga banorna där.

Kolla in filmen:


Eller stillbilderna:




Efter en timmes försening körde vi igång i regnet. Senare på dagen körde Zingo och Spika två bra hopptvåor men båda strulade i slalom och Spika svängde inte på ett ställe. Zingo fick tio fel (jag glömde att han inte är en finlandsfärja och sprang för långt från ett hinder; man måste jobba NÄRA Zingo). I agilityklassen körde vi kontakfältsträning, han kan inte få hoppa från nocken i varje fall, så han skärpte sig. Spika diskade sig i agilityettan, gjorde ett eget blindbyte upp på A-hindret...

På lördagen var det genast torrare och planerna höll fantastiskt bra. Zingo körde agilitytvåan med lite bättre och lugnare lopp, hopptvåan var ganska svår och när Spika hade en tunnel, ett slalom och ett hopphinder att välja på klarade hon inte att härda ut trots min styrning och tappade fokus vid slalom, så vi fick nog en disk. Zingos lopp satt som en smäck, han fixade blindbyten och svängde så jäkla tajt på vartenda hinder.

Håll i er, men Zingo NOLLADE hopptvåan! Vi kom fyra på det och jag var så glad, så glad, så glad. Pinne! Spikas agilityetta gick jättebra och hon svängde mycket bättre men rev ett hinder och nosade på en nummerskylt vid slalom. Vi måste helt enkelt höja värdet för slalom och träna med störningshinder vid sidan.

På kvällen fick jag hjälp att dricka upp vinet jag hade med mig. Det smakade riktigt bra, vilken grej! Man får liksom passa på och fira Zingos bravader, de är inte så frekvent förekommande.

Söndag körde vi tre klasser. Zingos agilitytvåa gick mycket bättre och han gick ner på balansen men hoppade A-hindret. Vi diskade oss, jag tappade fokus efter det. Hopptvåan var en kul bana och Spika gick så jäkla fint, kanonbra. Jag var superlycklig när vi var nollade i mål. Då säger speakern att vi var diskade.

Vad faan...?!! Inget halsband, inga leksaker, inget tappat på banan. Vad hade hänt?

"Du sprang fel bana!" sa domaren. Va?!! HUR kan man räkna fel efter 10 och tro att 16 kommer efter? Jag hade missat en sväng. Jag var väl helt enkelt för stressad av att gå två banor samtidigt. Jag gjorde det möjliga omöjligt.

Bara bita ihop, hämta labradoren och få revansch i large. Det fick vi. Han gick om möjligt ännu bättre än i lördags och nollade, tajta fina vägar och i fullt tryck. Vi hade skitkul på banan och vann.

Vi vann vi vann vi vann hopptvåan.

Vi gjorde det omöjliga möjligt. Två gånger.

Zingo är så jäkla bra.

Spika är så jäkla bra.

Och Taggen är så jäkla trevlig och har fått träna på att vara stilla i fyra dagar. Det gjorde han bra.

Till helgen är det Tierp men innan dess ska jag på privatkurs i Väsby och lära Spika att svänga. För det håller faktiskt inte att köra threadles och staket och hunden springer förbi.

En sak som förvånade mig från funktionärsplatsen i klass III är hur dåligt hundarna springer... Har vi inte kommit längre? Är det bara Camillas borderterrier, Flaxa, Nana Banana, en tollare (skithäftig hund i tvåan) och mina hundar som kan kuta på för allt vad tygen håller? Jovisst är jag orättvis - det finns massor av hundar som springer som fasiken - Flax, Smilla, Molle, Eros, Dex... osv. Men i alla storlekar är det även i klass III förbaskat MÅNGA hundar som inte kutar på för allt vad de har och älskar agility! Och nu menar jag inte hundar som joggar runt lite så där utan som VERKLIGEN tar i allt vad de har i varenda liten sväng.

Fram med rakbanorna hemma på klubbarna inför Frövi för där vill jag se FART!

Kommentarer
Postat av: Marie G

GRATTIS till pinnarna!!! Härligt att du fixade det med Zingo. Visst är det härligt att ha hundar med FART?! När dom slår till slår dom verkligen till!!

Lycka till på kommande tävlingar hälsar Marie G med sheltieligan

2009-07-28 @ 10:12:51
URL: http://marieosindie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0