Sicken träning..!

Jag hann med ett mastodontpass igår på klubben. Tja, semester innebär hundträning och det gäller att passa på. Snart kallar plikterna igen och då gäller andra bullar i det Salomonssonska hemmet på Fornhöjden i Södertälje.

Jag träffade Therese och Arja för ett lydnadspass och det är helt otroligt vad lite man hinner på en och en halv timme! Zingo  gjorde lite fritt följ som genast såg bättre ut och så gjorde vi rutan och inkallning med stå. Det tar sig men det är ändå en bra bit kvar.

Efter passet körde vi Taggen och filmade hans bravader på agilitybanan. Så snart jag får tag i filmerna ska jag lägga ut dem. Han blev trimmad på eftermiddagen - hans valppäls åkte av i ett nafs men jag sparde ett strävt lager som kan få bli den nya höstkostymen. Det var rätt lustigt, jag sto och trimmade och tänkte att det var längesedan jag pratade med Krister, och precis då ringde han och hade tänkt detsamma. Lustigt värre, ibland undrar man om det sitter någon och styr runt med oss små människor som små radiostyrda marionettdockor.

Taggen gjorde i varje fall slalom och en rundbana. Jag tror han laddar maxkapacitet när han springer, och det är bra. Snabb som en sheltie blir han aldrig men det visste jag ju innan jag köpte honom. En sheltie, pudel eller borderterrier kan heller av olika skäl aldrig bli aktuellt här hemma. Han hade lite problem med tunnlarna och det verkar som om han tycker att hopphindren är roligare, det är inte konstigt med tanke på hur jag tränat. Han får alltid boll när han hoppar men aldrig vid tunneln, jag får helt enkelt backa i träningen och kasta bollar så fort han kommer ut ur tunneln så att den blir lite roligare.

Spika fick också gå lite agility och vi tränade staket och threadle. Hon var väldigt duktig men jag måste lära mig att springa fortare om jag ska hinna med fröken. Det blev bara några korta vändor och sedan satsade vi på att gå ett varv runt området och leta kaniner.

Herrejisses vad den fröken kan JAGA!! Hon slet som tusan i terrängen, helt i hand och vände spontant hela vägen. Jag vände henne på signal totalt tre gånger på 25 minuter. Efter 3-4 minuter hittade hon två kaniner i en stöt och då gick hon efter 2,5 meter. Jag lyfte tillbaka henne dit hon skulle vara och klappade på henne, det känns inte som om det är så klokt att härja för mycket med henne med tanke på att jag vet hur känslig hon är i alla andra situationer. Hon är säkert lika känslig när hon jagar, det syns bara inte just där och just då. Efter stöten fortsatte vi och gick längs med markkanten och inne i en hallonbuske hittade Spika en kanin till. Då blev hon sittandes mitt i stöten och jag klappade om henne, lugnt och städat. Sedan fortsatte vi ett litet tag till för jag ville se om hon tänkte gå ur hand men det tänkte hon inte.

Min lilla prinsessa, vad hon kan jaga!

Här är lite bilder som Inger tog på lydnadstävlingen i maj i Haninge, tack Inger!

 
Apportering                                                  Tandvisning


Inkallning

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0