Johannas hundar

Jag hade bestämt mig för att inte blogga på ett tag. Hundvärldens militanta djurrättsaktivister som gett sig själva tolkningsföreträde satte fullständigt krokben på mig och till slut var det inte värt det. Min förra blogg är och förblir låst, inläggen finns bara för mig som en egen dagbok över min egen träning. Jag har dock saknat bloggandet och tänker starta upp en ny och det finns bara en sak att göra: Att förmana mina läsare. Om du inte gillar det jag skriver finns det en enkel möjlighet - ge fan i att läsa! Förfäras, avsky och hata hur mycket du vill, men lägg ner din aggressivitet. Det upphör aldrig att fascinera - personer som leker djurrättsaktivister gör det med aggressiva förtecken mot dem de anser vara aggressiva. Vad är skillnaden?

Jag har dock bestämt mig för att ta upp en ny era av bloggandet. Mitt hunderi fortsätter, jag fortsätter att vara doktorand, och jag fortsätter att tycka - men håller kanske det mera för mig själv. Jag tänkte nog köra en mera deskriptiv variant; "så här gör jag", och lägger ingen värdering i det. Det ber jag dig som läsare beakta. Som sagt - man kan stänga fönstret om det inte passar.

Jag hade i höstas stor lust att berätta om att min träning med Spika gett resultat. 1 HP i ökl i Motala (med fortkörningsbot på hemvägen, men det var det värt) följdes någon vecka senare upp med 1 ekl. Lyckan var gjord! På SM visade hon dock att hon har jättemycket gnäll i sig och det måste tränas bort, dock svårt med tanke på att hennes pappa är likadan. Hoppas bara hon kan knipa de resterande resultaten som krävs för SJ(j)Ch!

Zingo har bytt karriär helt. Jag blir bara frustrerad påhans dåliga nerver så nån mer agility blir det inte. Han klarar inte pressen i tävlingssituationen, och med tanke på alla tjuvstarter, rivningar, taskiga slalomingångar och osäkra kontaktfält får jag inse mig besegrad även om det bär mig emot. Tävlingslydnadsmomenten klarar han helt tvärteomt fantastiskt bra så jag siktar på SLCh med honom. Med tanke på hur snabbt han lär sig och hur kul han tycker det är borde det kunna gå riktigt skapligt fort och bra. Vi får se. Vi har i varje fall momenten i ettan och tvåan klara så när som på inkallning med stå. Jag tänkte köra Fannys variant med "musmatteattack", hoppas att han fattar det. "Rutan" är numera favoritmomentet, ska bli spännande att se hur detta fortlöper.

Kotten, Kottekott, Kottjäveln, HotShot, Chottis, Hottentottan dog för mig på juldagen. Det var ingen höjdarjul ur den aspekten kan man väl lugnt säga. Hans hjärtfel blommade ut på kvällen innan julafton så beslutet var inte svårt att ta. Han blev bara 9 år och 1½ månad, alldeles för tidigt för att vara en noffe. Aldrig mer norfolkterrier - så känns det nu, men att leva utan terrier skulle visa sig bli svårt. Redan dagen efter hans bortgång ringde jag upp kennel Rottrivers och frågade om Krister möjligen ville sälja hanvalpen han hade ute på hemsidan. Men nej, han var inte till salu... fast olika turer gjorde att han två veckor senare visst var till salu så nu är han här! "Taggen" heter han och är en mörkbrindle cairnterrier. Jag såg Krister på en utställning för 1½ år sedan på hemmaklubben, gillade hans BIS-vinnande tik och hur han hanterade sin hund. Jag är så nöjd med Taggen, även om han bara bott hemma i ett dygn så harjag smält fullständigt för denna utsökta lilla krabat. Han är så trygg, så trevlig, så mysig och så kul. Han älskar leksaker och mat, och har en rejäl lust att göra saker. Det blir en kul hund att jobba med! Jag har dock lovat att ställa ut honom litegrann men det blir först om några år när vi ser hur han utvecklas. Lite i valpklass och lite i öppenklass har jag tänkt mig. Som juniorer brukar de ändå se förfärliga ut...

Ur askan i elden kan tyckas, men för mig var detta rätt beslut den här gången. Idag har vi tränat på apporteringar i köket á lá retrievermodell och börjat med namnträning. Han har även fattat att man kan sova i buren, det här bådar verkligen gott inför framtiden!