"Nej, ge mig ingen belöning nu för jag har inte gjort rätt"

Herrejisses, vad klockrent Mia&Klara lyckas gestalta hundinstruktören! Jag sitter i min poängfåtölj och asgarvar under tiden som Görel hasplar ur sig den ena klyschan efter den andra. Hur många gånger har jag inte själv suttit och irriterat mig över att folk förutsätter att alla älskar deras [odrägliga] barn över allt annat och sedan när man kommer med sin hund så blir den ratad och förlöjligad. Det är barntillåtet överallt men här blir jag minsann uttittad när jag promenerar med mina hundar i mitt eget bostadsområde. Hrm, ibland skulle det inte vara dumt med ett barnförbud.

Särskilt borde skolklasser förbjudas åka på SL:s bussar, vet inte hur många gånger jag med nöd och näppe hunnit med mitt pendeltåg för att en skridskoåkande skolklass har trängt sig på. Det är minsann OK men åker jag i en halvtom buss med en liten hund, nä då blir vissa medåkare hysteriskt rädda och därmed sura. Hunden är en naturlig del av vårt samhälle så då borde den ju åtminstone vara jämställd med ett barn.

Nu är jag förvisso till viss del ironsk, för egentligen är jag rätt glá i ungar, har ju själv jobbat som mellanstadielärare ett helt år. Jag behandlade dem som hundgårdshundar, det fungerade utmärkt. De älskade mina belöningssessioner och passade sig noga för att jag skulle bli arg. Det fungerade, jag fick minsann en sång skriven till min ära på skolavslutningen. Kan man få ett bättre betyg?

Idag irriterar sig dessutom Görel på skitande människor i skogen. Ja hur många gånger har jag inte svurit över smaskande hundar som glatt tuggar i sig resterna av en barnblöja eller en rejäl skithög. Usch vad äckligt det är, och så har folk mage att gnälla över lite hundskit. Jag trampar då hellre i en hundskit än i en barnskit, det är nåt som är säkert.

Görel kör sin pedagogiska stil till fulländning. Just när hon i sitt försvarstal till hunden nästan börjar gråta får hon tröst av kursdeltagaren kommer den klockrena kommentaren i rubriken. "Nej, ge mig ingen belöning nu för jag har inte gjort rätt". Precis så är det, belöning på rätt ställe och straff på rätt.

Idag gjorde jag något väldigt sällsynt på träningen. Jag blev sur på Spika för hon drog runt på banan som om den vore hennes egen. Det är inte bra att bli sur på en hund jag vet det, men ibland kan det löna sig. Jag upptäckte att de promenader hon fått där hon fått springa lite väl mycket på egen hand, för att jag är lat och slö, gjort henne självständig även på agilitybanan. Intressant det där, samma beteende i skogen, på Hesselbyholm i fasanmarken som på agilitybanan. Är det jaktbeteende så är det, och hon jagade lite väl mycket på drevermanér att hon åkte av banan. Det gjorde susen, nästa gång sprang hon mycket bättre.

Zingo visade sig vara nästan perfekt idag, han fungerade jättebra och klarade den svåra banan vi satt upp helt tvärtemot vad jag trodde han skulle. Efter träningen var jag riktigt nöjd. Taggen skötte sig också bra, han är så söt när han knatar runt mina fötter när vi plockar in hindren. När jag ropar på honom kan han inte komma fram fort nog, han springer så hans små tassar nästan går av på mitten. Allra bäst gillar jag nog att han är så extremt kontaktsökande, när jag bara gick ifrån honom idag sprang han runt mig och ställde sig framför mig för att kunna få kontakt. OK, det beteendet brukar ju generera godis, men det är skönt att han anammat det. Namnträning är ovärderligt på en valp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0