Johannas hundar

Det blev ingen lyckad tävling. Jag bröt efter att Zingo sprungit till mig på platsen efter fem sekunder. Gud vad trött man blir. Väl hemma gick jag igenom hela datorn på presumptiva platsliggningskompisar. Han måste helt enkelt lära sig att det finns ett "måste" och ett "tryggt" och ett "kul" i att ligga plats. Han är helt fixerad vid mig, hans separationsångest går igenom även här. Han bara måste vara under sin mattes skinn, alternativt snusa på hennes kudde. Ja hundar för märkliga ibland. Jämfört med Spika då som bara vill ha sin godis, vem som delar ut den det kvittar helt.

Innan klubbens årsmöte körde vi lite på klubben och jag fick fram exakt samma beteende eftersom en schäfertik låg bredvid. Att påtala missnöje och gå tillbaka med honom i koppel verkar fungera bra. Nu måste vi träna - massor på platsliggningar! Och det som är så tråkigt moment...

Taggen skötte sig utmärkt på årsmötet. Först tyckte han nog att det var lite otäckt att gå in i ett hus fullt med människor, men efter 15 sekunder kom han på att det nog var lattjo i allafall. Svansen viftade nog i en kvart på honom, för att det fanns en massa människor som ville hälsa på min skotska terrier.

Jo, han är liten, strävhårig och svart. Det är kriterierna för att få kallas "skotsk terrier".

Kruxet är bara att han inte är svart. Inte om man tittar noga på sidorna...

Efteråt testade vi lite apportering i snön men det var ingen hit att bära den med is på, gummibollen i snöre var roligare. Den tog han fint och lämnade i hand mot en godis. Han är hur trevlig som helst!

Nu ska vi titta på melodifestivalen!