Jävla snöhelvete!

Stockholmarna är förbannade på SL. Tunnelbanan har inte klarat av helgens snöfall och folk har inte kunnat ta sig till jobbet. I stället hat många satsat på BILEN vilket har lett till ett igensatt vägnät i den stora staden. Mig har det inte drabbat väsentligt; jag har kunnat ta mig till universitetet eftersom pendeltågen faktiskt har gått. Bilen däremot har stått orörd i två veckor nu. Det kan de göra ett tag till.

Det som fascinerar mig är människors aggressivitet. Jag förstår att folk blir förbannade över att tågen inte går, det är inte det, men ibland behöver man kanske ha lite perspektiv på tillvaron.

När Sverige drabbas av en katastrof så går inte tågen.

När Haiti drabbas av en katastrof så dör hundratusentals människor.

OK, smärta är alltid subjektivt, men - kom igen då; det kunde varit mycket värre. Nog för att det är surt att missa en dagslön pga. force majeur, men det är väl inte så farligt i det stora hela. Vår vardag fungerar ju faktiskt alltid annars.

Nä, staten ska inte behöva betala för snöfallet. Jag föreslår att vi alla delar på det och så kan staten lägga lite extra mycket pengar på sjukvård och skola.

Och så en liten slant till den humanistiska forskningen också, förstås. Snöfall eller inte - visst är min tillvaro mycket viktigare än andras?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0