Jag hamnade i diskussion på nätet.
Diskussionsforum är lite av ett intresse samtidigt som de utgör stommen i mitt arbete. Jag forskar nämligen på språkliga manövrar på tyskspråkiga forum. Det gör det ganska spännande att lägga sig i diskussioner när jag nästan är på upploppet eftersom jag känner igen och kan hantera strukturer på ett helt annat sätt än för fem år sedan. Fast jag kanske ska tillägga att jag bara är människa också och den mesta kommunikationen är helt spontan.
Min närmsta birmakollega startade en tråd på birmasällskapets hemsida och jag kunde bara inte låta bli. Upprinnelsen till tråden är bara så dum att det inte är sant. Det handlar om hankattägare som vill kontrollera sin hankatts inflytande på avel genom att visst låna ut den så att man kan dra in lite pengar på parningsavgiften men sedan ska inte hankattavkommorna gå vidare i avel. Om de gör det och (pappa)hankattsägaren inte är med på det så ska uppfödaren pröjsa 15000 i straffavgift.
Det är helt otroligt. Först medger man att katten får avlas på men inte avkommorna. Jag kallar detta för "kattproduktion" vilket skiljer sig från "kattavel" där man med en parning redan tänker på nästa generation. Varför para med nåt som ska strypas åt, trots att katten i sig har en festlig stamtavla, är frisk och dessutom snygg? För det är väl sådana katter vi vill avla på?
Hrm, hankattsägaren tycker så klart att denna är superseriös som inte låter hankatten para kreti och pleti men med den inställningen skiljer jag verkligen inte på en engångsuppfödare och denne eftersom ingen av dem har ett enda mål med sin avel. Möjligen att behålla linjerna för sig själva för att på så sätt kontrollera sin hankatt.
Vi vet inte idag om vårt avelsarbete blir bra eller inte om tio år men med tanke på hur få som avlar fram birmor med en annan plan än att ta en kull på sin hona och spara en unge själv i förhållande till hur många katter som föds så är jag förvånad över denna inställning. Det är då tur att det finns kloka människor som ger fanken i att kastrera sin hankatt och lägger ut honom på birmasällskapets hemsida. Jag kommer själv att försöka få mina kattungeköpare att göra detsamma; i synnerhet om de inte bor i Stockholm.
Inavel förhindras genom ett stort antal katter i avel och där ingen enskild individ får mer än 10% avkommor av en årsproduktion. I birmans fall går alltså gränsen vid 150 avkommor/katt. Det är få som kommer upp i det.
Med tanke på att uppfödningen av helig birma är så begränsad och att 90% av alla födda katter enbart säljs som sällskapskatter är det befängt att låsa linjer från bra hanar.
Vi behöver hankatterna i avel, alldeles för många kastreras innan de fått chansen att reproducera sig. Sedan ska man kanske inte avla på vad som helst men här är skillnaden mellan hund och katt enorm. En hund behöver ta stor hänsyn till mentalitet och arbetsegenskaper, något som faller bort med kattaveln. Alltså är det bara sundhet och exteriör som blir kvar som kriterier. Och temperamentet kommer med utställningsmeriten ty ingen katt klarar en utställning om den inte har temperament för det.
Så innan du kastrerar din hankatt - behöver du verkligen det om han inte strilar?
Min närmsta birmakollega startade en tråd på birmasällskapets hemsida och jag kunde bara inte låta bli. Upprinnelsen till tråden är bara så dum att det inte är sant. Det handlar om hankattägare som vill kontrollera sin hankatts inflytande på avel genom att visst låna ut den så att man kan dra in lite pengar på parningsavgiften men sedan ska inte hankattavkommorna gå vidare i avel. Om de gör det och (pappa)hankattsägaren inte är med på det så ska uppfödaren pröjsa 15000 i straffavgift.
Det är helt otroligt. Först medger man att katten får avlas på men inte avkommorna. Jag kallar detta för "kattproduktion" vilket skiljer sig från "kattavel" där man med en parning redan tänker på nästa generation. Varför para med nåt som ska strypas åt, trots att katten i sig har en festlig stamtavla, är frisk och dessutom snygg? För det är väl sådana katter vi vill avla på?
Hrm, hankattsägaren tycker så klart att denna är superseriös som inte låter hankatten para kreti och pleti men med den inställningen skiljer jag verkligen inte på en engångsuppfödare och denne eftersom ingen av dem har ett enda mål med sin avel. Möjligen att behålla linjerna för sig själva för att på så sätt kontrollera sin hankatt.
Vi vet inte idag om vårt avelsarbete blir bra eller inte om tio år men med tanke på hur få som avlar fram birmor med en annan plan än att ta en kull på sin hona och spara en unge själv i förhållande till hur många katter som föds så är jag förvånad över denna inställning. Det är då tur att det finns kloka människor som ger fanken i att kastrera sin hankatt och lägger ut honom på birmasällskapets hemsida. Jag kommer själv att försöka få mina kattungeköpare att göra detsamma; i synnerhet om de inte bor i Stockholm.
Inavel förhindras genom ett stort antal katter i avel och där ingen enskild individ får mer än 10% avkommor av en årsproduktion. I birmans fall går alltså gränsen vid 150 avkommor/katt. Det är få som kommer upp i det.
Med tanke på att uppfödningen av helig birma är så begränsad och att 90% av alla födda katter enbart säljs som sällskapskatter är det befängt att låsa linjer från bra hanar.
Vi behöver hankatterna i avel, alldeles för många kastreras innan de fått chansen att reproducera sig. Sedan ska man kanske inte avla på vad som helst men här är skillnaden mellan hund och katt enorm. En hund behöver ta stor hänsyn till mentalitet och arbetsegenskaper, något som faller bort med kattaveln. Alltså är det bara sundhet och exteriör som blir kvar som kriterier. Och temperamentet kommer med utställningsmeriten ty ingen katt klarar en utställning om den inte har temperament för det.
Så innan du kastrerar din hankatt - behöver du verkligen det om han inte strilar?
Kommentarer
Trackback
