"Det här är dåligt. Det måste du göra om".
Läs rubriken. Jag menar det. Läs den en gång till och så känner du efter i magen. Jobbigt, va? Jobbigt värre att få veta att man är dålig på nåt. Så hoppas för i Hälsingland att det inte är sant.
Intala dig att det inte är sant, den person som sagt det är ute och cyklar på Rysslands taiga. Självfallet är det inte sant. Så. Nu känns det bättre va? Vi sopar problemen under mattan så att de inte syns och intalar oss själva att vi är storartade och inte behöver bli bättre. Klar?
Den här kommentaren har fällts efter att du har gjort något särskilt. Du kanske har tränat din hund eller varit på knypplingskurs. Skit samma vad och varför - instruktören säger: "Det här är dåligt, det måste du göra om".
Skillnaden mellan om du känner dig kränkt eller inte är om det kommer någon mer kommentar och hur den ser ut. När vi blev könsmedvetna på jobbet, det vill säga inte medvetna om att vi har ett eget kön, för det har vi förhoppningsvis redan upptäckt, utan medvetna om att vi beter oss olika beroende på vad personen vi bemöter har för kön kom just frågan om att yttra kritik upp på tapeten. Många är livrädda för att ge kvinnor konstruktiv kritik, i stället säger de "åh vad duktig du är" och spär på myten om att alla flickor måste vara just duktiga sådana. Anledningen är att kvinnor inte tål konstruktiv kritik eftersom de börjar gråta så fort någon hävdar att de inte lever upp till idealet om den Duktiga Flickan.
Män däremot är macho och testosteronstinna. De tål vad som helst så på det bara, sätt en kritiksmocka mitt mellan ögonen. "Det här är dåligt, det måste du göra om".
Det är inte konstigt att kvinnor inte hamnar i några bolagsstyrelser. Det har inte bara med barn och fördomar att göra, i synnerhet som kvinnor inte får lära sig att bli bättre utan måste lita till sin förmåga att vara Duktig Flicka. Resultatet är slående. Mannen som fått kritik kommer mycket högre upp än kvinnorna. De får nämligen chansen att utvecklas.
Det märkliga är att detta är ett samhällsfenomen. Gå tillbaka till känslan du hade när du läste rubriken och föreställ dig att du fått kommentaren i samband med något viktigt du gjort. Visst blir du lite putt och tycker att Elaka Tant Johanna numera är jäkligt Elak? För ska man yttra kritik måste den konstrueras ihop med en gardering så att inte mottagaren blir så där putt och det blir dålig stämning.
Men - vad händer om din instruktör säger VAD som var dåligt och att du måste göra om det? Då har denne visat ett enormt engagemang som det gäller att suga åt sig av, det händer inte alla att de får uppleva det. Då finns det ingen risk att kvinnan börjar gråta utan snarare kommer hon lägga hunden framför hindret och göra om sekvensen och för i Hälsinglandet springa åt rätt håll med fötter och händer så att hunden inte gör Urbansvängen som Veronica brukar uttrycka det. DET är inte att vara elak, det är att vara snäll.
Så idag i Uppsala händer det. Nu har vi lite speciell relation för vi känner varandra rätt bra efter fyra och ett halvt år. Min handledare vet att det inte går att smussla undan några kommentarer eftersom jag inte fattar då. Så innan vi börjar säger hon: "Det här är dåligt, det måste du göra om". Jag drar en lättnadens suck. Kapitel 4.2 har förföljt mig under ett och ett halvt års tid och jag har inte varit nöjd, snarare rejält missnöjd. Det är ointressant att veta hur många adverb jag har i min korpus, sedan får viktiga lingvister tycka att jag är hur mycket litteraturvetare de vill. Jag är ointresserad av adverb. Det är väl klart som filbunken att det finns adverb i tyska meningar. Det är knappast dagens största överraskning.
Så jag får använda "delete" och vi har rätt roligt när jag suddar. Vi är i samförstånd, jag och handledaren, över det faktum att kapitel 4.2 inte håller måttet. Jag ser det, hon ser det. Jag behöver bara någon som ger mig klartecken att sudda. Så jag stryker tre sidor och klappar bort dammet från händerna. Så där ja.
Kapitel 4 är färdigt.
"Konstruktiv kritik" kallas det för och i samband med självkritik kan man med dess hjälp se horisonter man inte trodde fanns. Och jag lovar er att där - på andra sidan horisonten - går livet vidare. En ny dag med nya upptäckter.
Mitt liv som forskare har knappt börjat - och det känns underbart.
Intala dig att det inte är sant, den person som sagt det är ute och cyklar på Rysslands taiga. Självfallet är det inte sant. Så. Nu känns det bättre va? Vi sopar problemen under mattan så att de inte syns och intalar oss själva att vi är storartade och inte behöver bli bättre. Klar?
Den här kommentaren har fällts efter att du har gjort något särskilt. Du kanske har tränat din hund eller varit på knypplingskurs. Skit samma vad och varför - instruktören säger: "Det här är dåligt, det måste du göra om".
Skillnaden mellan om du känner dig kränkt eller inte är om det kommer någon mer kommentar och hur den ser ut. När vi blev könsmedvetna på jobbet, det vill säga inte medvetna om att vi har ett eget kön, för det har vi förhoppningsvis redan upptäckt, utan medvetna om att vi beter oss olika beroende på vad personen vi bemöter har för kön kom just frågan om att yttra kritik upp på tapeten. Många är livrädda för att ge kvinnor konstruktiv kritik, i stället säger de "åh vad duktig du är" och spär på myten om att alla flickor måste vara just duktiga sådana. Anledningen är att kvinnor inte tål konstruktiv kritik eftersom de börjar gråta så fort någon hävdar att de inte lever upp till idealet om den Duktiga Flickan.
Män däremot är macho och testosteronstinna. De tål vad som helst så på det bara, sätt en kritiksmocka mitt mellan ögonen. "Det här är dåligt, det måste du göra om".
Det är inte konstigt att kvinnor inte hamnar i några bolagsstyrelser. Det har inte bara med barn och fördomar att göra, i synnerhet som kvinnor inte får lära sig att bli bättre utan måste lita till sin förmåga att vara Duktig Flicka. Resultatet är slående. Mannen som fått kritik kommer mycket högre upp än kvinnorna. De får nämligen chansen att utvecklas.
Det märkliga är att detta är ett samhällsfenomen. Gå tillbaka till känslan du hade när du läste rubriken och föreställ dig att du fått kommentaren i samband med något viktigt du gjort. Visst blir du lite putt och tycker att Elaka Tant Johanna numera är jäkligt Elak? För ska man yttra kritik måste den konstrueras ihop med en gardering så att inte mottagaren blir så där putt och det blir dålig stämning.
Men - vad händer om din instruktör säger VAD som var dåligt och att du måste göra om det? Då har denne visat ett enormt engagemang som det gäller att suga åt sig av, det händer inte alla att de får uppleva det. Då finns det ingen risk att kvinnan börjar gråta utan snarare kommer hon lägga hunden framför hindret och göra om sekvensen och för i Hälsinglandet springa åt rätt håll med fötter och händer så att hunden inte gör Urbansvängen som Veronica brukar uttrycka det. DET är inte att vara elak, det är att vara snäll.
Så idag i Uppsala händer det. Nu har vi lite speciell relation för vi känner varandra rätt bra efter fyra och ett halvt år. Min handledare vet att det inte går att smussla undan några kommentarer eftersom jag inte fattar då. Så innan vi börjar säger hon: "Det här är dåligt, det måste du göra om". Jag drar en lättnadens suck. Kapitel 4.2 har förföljt mig under ett och ett halvt års tid och jag har inte varit nöjd, snarare rejält missnöjd. Det är ointressant att veta hur många adverb jag har i min korpus, sedan får viktiga lingvister tycka att jag är hur mycket litteraturvetare de vill. Jag är ointresserad av adverb. Det är väl klart som filbunken att det finns adverb i tyska meningar. Det är knappast dagens största överraskning.
Så jag får använda "delete" och vi har rätt roligt när jag suddar. Vi är i samförstånd, jag och handledaren, över det faktum att kapitel 4.2 inte håller måttet. Jag ser det, hon ser det. Jag behöver bara någon som ger mig klartecken att sudda. Så jag stryker tre sidor och klappar bort dammet från händerna. Så där ja.
Kapitel 4 är färdigt.
"Konstruktiv kritik" kallas det för och i samband med självkritik kan man med dess hjälp se horisonter man inte trodde fanns. Och jag lovar er att där - på andra sidan horisonten - går livet vidare. En ny dag med nya upptäckter.
Mitt liv som forskare har knappt börjat - och det känns underbart.
Kommentarer
Trackback
