Rutan! Del 2.
Tänk att man aldrig ska få glädjas åt något. Vi glömmer det där med Zingos ruta, vad 17; hundkräket har kedjat om den. Man springer mot rutan, TITTAR på första vänstra konen och ställer sig framför hela paketet. Jaha. Och inte hjälper det att visa om, han har hittat på ett nytt moment.
Spika däremot gör framsteg och bestämmer sig för att konerna ändå ska vara nåt särskilt. Hon inte ens lägger sig hysteriskt utan ser ganska nöjd ut. Matte strålar i kapp med vårsolen och hoppas på det bästa. Det tar sig med öken-fröken men det är en bit kvar, minst sagt.
Igår på klubben var det ett helt rottisgäng som körde rutan. De gjorde med hjälp av targetpinne. Jag är skeptisk till idén, tror inte att hundarna fattar det. Möjligen fattar de att de ska springa till pinnen men jag vidhåller att man måste lära dem att det har med konerna att göra. Hundarna måste lära sig att göra något med de där röda grejerna så att de hamnar i mitten. Det är min grundidé.
Så jag testade idén på Taggen. Jag ställde konerna i en kvadrat med en halv meter i bredd och började få honom att gå emellan. Det gick fort men så bytte han beteende och började gå slalom mellan dem. Nej, det var inte tanken. Så jag flyttade ut dem i en meters bredd och det blev genast bättre. Tyvärr råkade jag klicka för en felaktig kedja så det blir nog svårt att få det ur skallen på bordercollien, jag menar CAIRNterriern. Han fick klick för att springa förbi vänstran och lägga sig strax framför den bakersta vänstra, det blev inte så lyckat. jag ska i varje fall testa ett tag och se hur han uppfattar det, kanske det kan vara något att börja köra med. Jag har sett så många som misslyckats med target, rättare sagt: jag har inte sett någon som lyckats, så jag testar nog den här modellen ett tag.
Zingos fjärr börjar däremot arta sig även ute. Han är lite het och kan flytta sig framåt och skäller gärna när det blir för kul, men förflyttningarna sitter där. Snyggast är från stå-sitt och stå-ligg, wow vad han backar! Så här utan filmkamera kan jag ju skryta om vad som helst. Så jag gör det då.
Om jag inte själv är nöjd med min träning, hur ska någon annan kunna vara det då?
I morgon ska jag åter till mitt "glamorösa" undervisningsjobb på Södertörn. Ni som tror att akademiker tjänar pengar, welcome to the real world. 125 kr i timmen inkl semesterersättning är inget man kan leva på. Men det ser bra ut på CV:t och ökar mina chanser att få ett bättre jobb senare. Det är absurt, jag är 32 år och har fortfarande inget "riktigt" jobb.
Men en jäkligt tilltalande tillvaro, det räcker långt.
Spika däremot gör framsteg och bestämmer sig för att konerna ändå ska vara nåt särskilt. Hon inte ens lägger sig hysteriskt utan ser ganska nöjd ut. Matte strålar i kapp med vårsolen och hoppas på det bästa. Det tar sig med öken-fröken men det är en bit kvar, minst sagt.
Igår på klubben var det ett helt rottisgäng som körde rutan. De gjorde med hjälp av targetpinne. Jag är skeptisk till idén, tror inte att hundarna fattar det. Möjligen fattar de att de ska springa till pinnen men jag vidhåller att man måste lära dem att det har med konerna att göra. Hundarna måste lära sig att göra något med de där röda grejerna så att de hamnar i mitten. Det är min grundidé.
Så jag testade idén på Taggen. Jag ställde konerna i en kvadrat med en halv meter i bredd och började få honom att gå emellan. Det gick fort men så bytte han beteende och började gå slalom mellan dem. Nej, det var inte tanken. Så jag flyttade ut dem i en meters bredd och det blev genast bättre. Tyvärr råkade jag klicka för en felaktig kedja så det blir nog svårt att få det ur skallen på bordercollien, jag menar CAIRNterriern. Han fick klick för att springa förbi vänstran och lägga sig strax framför den bakersta vänstra, det blev inte så lyckat. jag ska i varje fall testa ett tag och se hur han uppfattar det, kanske det kan vara något att börja köra med. Jag har sett så många som misslyckats med target, rättare sagt: jag har inte sett någon som lyckats, så jag testar nog den här modellen ett tag.
Zingos fjärr börjar däremot arta sig även ute. Han är lite het och kan flytta sig framåt och skäller gärna när det blir för kul, men förflyttningarna sitter där. Snyggast är från stå-sitt och stå-ligg, wow vad han backar! Så här utan filmkamera kan jag ju skryta om vad som helst. Så jag gör det då.
Om jag inte själv är nöjd med min träning, hur ska någon annan kunna vara det då?
I morgon ska jag åter till mitt "glamorösa" undervisningsjobb på Södertörn. Ni som tror att akademiker tjänar pengar, welcome to the real world. 125 kr i timmen inkl semesterersättning är inget man kan leva på. Men det ser bra ut på CV:t och ökar mina chanser att få ett bättre jobb senare. Det är absurt, jag är 32 år och har fortfarande inget "riktigt" jobb.
Men en jäkligt tilltalande tillvaro, det räcker långt.
Kommentarer
Trackback
