Några större och mindre katastrofer. Och så rejält med hopp inför framtiden.

Jag gjorde slag i saken och tävlade lydnad med Zingo förra helgen. Det gick inte bra alls. Jag skiter i det där nu, han måste vakta precis allt han ser och klarar inte av att hålla ihop. Han kan väl momenten men inte mer och med den viljan av stål han har att försvara sig och mig så är det en omöjlighet att nå fram. Inte ett enda moment utan att han kollade på alla människor runt omkring helt på sin vakt om någon skulle göra något i hans värld otillåtet. Så vi struntar i lydnaden för hans del.

Den sista tiden har jag ägnat mig väldigt mycket åt att skriva och läsa. Jag har mitt slutseminarium den 11 maj och efter det kommer mitt liv att bli väldigt hektiskt tills den sista .pdf-filen är färdig. Allt vad semester anbelangar kan jag snällt glömma helt. I stället kommer hela min sommar bestå av dagar fyllda av texter som korrigeras gång efter annan. Suck. Jag vet inte hur jag ska orka och hade helst sett att jag kunnat disputera innan sommaren. Men nu gick inte det för Johanna blev inte klar. Så får det bli.

Mitt extraknäck på Södertörn har dock gett mig två veckor tid till. Det kanske inte låter som så väldigt mycket men i en doktorands vardag är två veckor otroligt mycket tid. Därför passade jag på att ta ut ledighet fram till slutseminariet. Visst, jag kommer säkert att jobba lite med ett och annat under tiden, som att läsa konferensbandstexter och liknande, men jag kommer i huvudsak att vara ledig. Underbart.

Igår var jag i varje fall i Kista och tävlade klass 2 med Zingo och Spika. Taggen tyckte det var rent skit att sitta i bilen hela eftermiddagen som tävlingen varade, just denna dag när han fyllde 18 månader. Som jag såg det hade han inget val utan fick snällt finna sig i att nöta på bänken. Jag ser dock fram emot den 8-9 maj när vi ska debutera i Gävle. Tills dess behöver jag dock träna en hel del. Därav semestern.

Vi har hopp om framtiden, jag och hundarna, i synnerhet som Spika lyckades nolla hoppklassen och ta sin andra pinne. Zingo var väldigt nära han med men han missförstod ett kommando så blev det en vägran i slalom. Agilityklassen var svår för oss och de hoppade balansbommen båda två. Jag får inte till det på Spika - Zingo kan inte så det säger jag inget om - men Spika vållar problem. Antingen smyger hon hela vägen ner eller så springer hon och hoppar. Jag har testat lite på träning att klicka för bra runnings bara för att få bättre drag i henne men 2x2 är målet. Tips mottages tacksamt... Taggens ser definitivt bättre ut, han är mera motiverad för att springa ner och stanna. Men vi behöver träna!

Så här söt är min kattunge nu i varje fall, fem veckor gammal. Oj vad tiden går fort, det blir svårt när han flyttar. Men jag vet ju om det från början så jag är inställd på det. Och jag har inte plats för fler katter. Faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0