Johannas hundar

Att min blogg är tyst är ett gott tecken. Det innebär att jag har fullt upp. Förra helgen var jag nämligen återigen på Sveriges framsida och hjälpte till på Bruks-SM. Det fungerade alldeles ypperligt och den största anledningen till det - förutom ett väl samkört team inom Falkenbergs BK - är ju givetvis att SHU var fullt upptagen i sandlådan med att kriga om A-hinder och spadar.
"Den är MIN!!!" skriker SHU:s förvuxne representant till den jävige sydsvensken i andra hörnet av sandlådan.
"NEJ!!!" skriker han tillbaka i gäll falsett, "Den är MIN!!!". Så där håller de på. Under tiden betraktas skådespelet från sidan av en något mognare SBK-representant som försiktigt knackar på axeln och undrar om man kanske kan få köpa hindren.
"Vi ska nog se till att ni håller käften" ekar det då återigen från sandlådan. De vill nämligen hellre tjafsa om hindren än att låta någon använda dem.

SHU har minsann mognat i sitt språkbruk. Det går helt enkelt framåt. Man undrar om det inte är dags att låta SHU bli vilande med tanke på att den som påverkar UR är strax över 25. Jag menar, det var ju den anledningen till att FHU fick bli vilande, och tack och lov för detta nu när vi ser hur SHU tar hand om sina medlemmar. Vi hade helt enkelt för många i styrelsen över 25. Och detsamma gäller på SHU:s kansli, men det är klart att det är skillnad på om man sitter I sandlådan eller om man gör som sandlådan säger.

Fånigt är det i varje fall hur som helst. Fånigt och idiotiskt. Och i sann svensk anda, "vi vill inte ha några konflikter" så skapar vi oss en stor konflikt helt i onödan eftersom ledningen inte vill ta sitt ansvar. Organisationen skulle behöva ses över, det går inte att bedriva föreningsverksamhet om enskilda personer får agera hjulstopp. Vi ser det på andra håll inom förbundet där SM-kvallistorna i agility inte heller uppdateras korrekt. Det är bra att få in alla pengar agilityn genererar men svårt att ta sitt ansvar för sporten.

Fast nu var det inte hindren på Falkenbergs BK detta skulle handla om. För Micke har ju faktiskt snickrat ihop 10 stycken. Jag provsprang dem på agilityplan under fredagen. Spika svängde så fint så fint. Det måste ha berott på hindren.

Och på att jag befann mig på Sveriges framsida.

Idag var vi anmälda till Oxelösund, men hör på det här då. Jag orkade inte åka! Spika löper två mpnader för tidigt och att åka 9 mil enkel väg för att springa två lopp med Zingo - nä, det fick vara. Jag stannar hemma och ska snart gå andra rundan med hundarna för att sedan röja i förrådet. Jag har jobbat den berömda kroppsdelen av mig i veckan för att kunna skicka en skaplig text till Uppsala på måndag. Det kan inte hjälpas, jag behöver en ledig dag. och i morgon är det DM, det ska vi däremot vara med på.

SM, ja. Det finns bildbevis på att jag var där. Kolla det här från SBK:s hemsida:



Jo, det är jag och Zingo. Marschbandet sa ifrån sig uppdraget att spela måndagen innan SM och fredag morgon ringde Annika upp mig och föreslog att jag skulle hålla takten. Tja, jag som bara kan spela "Eva-Lena med Bom-tjafs" på trummor sedan högstadiet insåg att det var dags att utöka repetoaren. Improvisation var det som gällde och det visade sig att jag faktiskt kunde spela marschtakt på trumma. Man vet inte att man inte kan förrän man har försökt, helt enkelt.

Väl på torget kom ösregnet men det var stämningsfullt och högtidligt. Hund-SM skulle gå av stapeln.

Lördag morgon gick jag spår åt en skyddshund som sedemera vann hela skiten. Jag kan inget om skyddshundar men ekipaget lös ändå som en stjärna från en klarblå himmel; de var i en klass för sig.

Annars var det jag som stod för resultatredovisningen. Det funkade bra men jag förundras ändå över hur kvinnor tenderar att fungera. Vilken offermentalitet! Jag höll på att få frispel. Att man blir kort bemött betyder inte att man blir angripen, det kan vara ett svar på ett omedvetet angripande från sin egen sida. Läs Salomonsson 2010 om ni inte tror mig. Jag har bevis för det påståendet.

Att jobba med sekretariatet är en stressande uppgift där allt måste bli rätt. Att då bli avbruten är fruktansvärt irriterande. Om man frågar först om de som sitter med pappren kan prata med en så blir det mycket lättare och man slipper bli avsnäst tillbaka. Ibland får man försöka vara lite smidig och inte bara utgå ifrån att världen är emot en. Om man börjar med ett "hej" som gör mottagaren uppmärksam på att man har något att säga brukar förhindra de största världskrigen man kan tänka sig.

Intressant var också den kille som påpekade att rapportpoängen inte stämde tills det kröp fram att han ville att vi skulle ändra domarnas bedömning.

"Tja, hur domarna dömer kan vi inte göra något åt, då får du prata med dem själv" sa vi.
"ja, men ni har ju kontakt med dem", tyckte geniet då.

Snacka om att be budbäraren ta smällen så man slipper själv. Tja, inte så märkvärdigt. Vi var ju på SVENSKA mästerskapen, ni vet i landet där man inte törs ta i konflikter så att man skapar dem den vägen i stället.

På söndag lunch var resultattavlorna färdigifyllda och vi kollade in skyddet på eftermiddagen. Jag måste säga att även om det är macho så är det ändå bra coolt hur hundarna jobbar. Och jag gillar de självständiga momenten där hunden måste tänka själv. Ashäftigt!

Så närmade sig prisutdelningen med stormsteg och återigen fick jag pga. tekniskt strul med CD-skivan ta fram trumman och leda paraden in på idrottsplatsens A-plan. Det var verkligen häftigt! Folk gick i takt och publiken klappade i takt och att det var ett SM gick inte att ta fel på. Vi började ceremonin med att låta alla stå upp och under min ledning sjunga nationalsången. Jag vet att det gick hem och att många tyckte det var stämningsfullt, nationalsången hör hemma på ett SM. Fast det krävs att någon kan och vågar sjunga för de andra så att folk ylar ikapp, annars blir det inte så bra. Vi gjorde det på SM i lydnad och agility i Kumla 2004 men då fick vi göra en kupp för att få det genomfört. Den SM-generalen i lydnad var emot projektet. I Falkenberg hade SM-generalen delegrat ut uppgiften men det spelade ingen roll.

Medlemmarna i Falkenbergs BK är inte så principfasta som vissa ungdomsförbund som sysslar med hundsport. Och de har fattat efter alla år att flexibilitet är ett framgångskoncept.

När blir det SM i Falkenberg nästa gång?