Lite att tänka på

Efter 15 år inom hundsporten börjar jag alltmer fundera över mina val. Det beror säkert på att jag större delen av dygnet tänker på en viss bok som ska komma ut under nästa år vars manus ska vara klart i april. Det kanske inte låter så farligt men - det är förenat med en viss press och prestationsångest. I natt drömde jag t ex att manuset inte blev klart och att jag bara fick skriva ihop en inledning och en sammanfattning över en helg och skicka iväg det, allt för att A-kassan ska bli nöjd. Det är väl så vi lever - för att andra ska vara nöjda. Så även inom hundsporten.

I morse slog tanken mig på allvar. Klockan är fem, jag ska köra 22 mil enkel väg till Motala och jag är ensam i bilen. Det är inte kul alls. Man vill bara hamna där på fem röda utan att behöva lasta in allt bråte som måste med, dvs. tre hundar och tre lager extrakläder. Förra året var jag genomblöt och väderleksgudarna hade lovat oväder. Jag tänkte igenom det noga innan jag till slut satte mig i bilen med min otränade hund. Jag sa till mig själv: "Du vill det här, Johanna!"

Så jag bestämde mig för att jag nog ville trots allt och åkte. Jag blev fem minuter försenad och hade startnummer sex.

Jaktprov med spaniel går på levande vilt och är en intressant tillställning så till vida att det inte finns några som helst rättvisor i proven. Alla får olika mark, fåglarna kommer inte på beställning och den där jäkla vinden kan ställa till förtret så det räcker och blir över.

Jag startade sist i elitklassen och som vanligt är jag livrädd när jag tar av kopplet. Det spelar ingen roll att jag går med händerna i fickorna på brukshundsklubben när Spika söker av marken. Just där och då i Medevi är jag allt annat än lugn. Och ändå måste jag intala mig själv att jag nog vill det - och just där och då i Medevi gör jag det. Vill alltså.

Spika började som vanligt storstilat i fullt tryck men gick STORT och jag blev jätterädd tills domaren hjälpe till lite.
"Hon går i medvind - lugna ner dig! Blås inte - hon jobbar ju med dig!"

Och det var då, när rädslan släppte, sokm jag såg det. Framför mig i en gropig terräng där vinden snodde runt de få granarna som fanns for mitt lilla yrväder till cocker fram över marken i en hejdundrande jaktfart och jaktglädje, så lycklig över att få vara i sitt rätta element. Jag förlät henne alla disk i somras i ett ögonblick och att hon inte sprang in i rutan igår. Min älskade lilla cockertik jagade på för att hitta fågel. Vi gick rätt länge - ungefär en kvart - innan hon fick sin första stöt.

OK, och där upphör den dramatiska skildringen. Spika gick efter. Det måste vara markens fel, jag menar markägarens, jag menar DOMARENS - eller så är det helt enkelt så att det kostar att ligga på topp och jag har investerat för dåligt i träning. Vi har möjlighet att träna på fågel men jag orkar inte när mitt teorikapitel måste bli till. Jag orkar inte åka fem fjuttiga mil till Strängnäs och låta vidunderundret leta fasaner som på beställning. Jag har folk som hjälper mig, i den här träningen är det inga problem, men avhandlingen tar kål på mig.

Det var i varje fall den bästa nollan - ever. Vilken underhund...

Så - det som tål att tänkas på är alltså mina val. Just nu kanske det inte är superklokt att ställa klockan på fem coh spy ut bensin i naturen på väg till Medevi utanför Motala. Jag kanske borde öppna Schiffrin (1994) som ligger på bordet mellan datorn och en slutjagad hund och en rufsig terrier. Livet har sina faser och just nu är jag inte inne i en fasanfas, tyvärr. Men kul var det - när jag väl kom hem och tänkte på det som var bra.

För så är det. Lite som ett agilitylopp. Inte gräva ner sig för en fel tunnelöppning, njut av slalomingången i stället. Eller att hunden fixade platsliggningen och gjorde ett kanonbra fritt följ som domaren inte ville pröja för. Skit i att rutan och inkallningen inte funkade.

Och idag har min pärla jagat för och med sin matte. Men det är tröttsamt och jag hade njutit av dagen om jag vetat att Schiffrin kunde vänta. Men det kan hon inte. "The ethnography of communication" står på schemat.

Efter att jag anmält till ett extra jaktprov...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0