Arbetsvägran
Jag har varit lite för kaxig på sistone. Just nu kämpar jag med en artikel jag behöver få publicerad men får rampfeber av tanken. Shit, det är liksom lite viktigt att göra reklam för sig som doktorand.
Sagt och gjort, det blev en semesterdag. Artikeln och avhandlingen får vänta, jag behöver svänga en styck spaniel. Adelsö är ett perfekt ställe för dylika övningar.
Spika och jag ska gå tre kurser i höst för agilityundret Bache. Och det ger resultat. Man skulle kunna sammanfatta det hela i ett enda ord: Blindbyte.
För det är just där, mellan höger och vänster axel som vi kommer åt kärnan i problematiken. Spika vill svänga men hon vill veta var nästa hinder står. Och när hon inte får reda på det börjar hon jaga eller trava. Så vi bytte ut alla stopp-sväng-vänd-framförbyten mot blindisar. Jag skojar inte. Det var på ren svenska - SÅ JÄVLA KUL.
Spika sprang så in i bängen fort, helt utan självbevarelsedrift rätt in i tunnlar och över hinder. Tajt runt stöden och i full rulle. Jag har nog aldrig sett henne så taggad, inte ens på tävling. Och då var vi bara i en trädgård på Adelsö. Det var helt underbart kul att åka hem med henne i bilen, fullt medveten om att hon och jag börjar köra ihop oss.
Efter kursen luftade jag först Zingo på den bana vi kört sist. Han var helt galen efter att ha suttit i bilen och väntat i en massa timmar. Tredje rundan började han tagga ner och då gick det bra.
Taggen däremot - vilken kille! Han som inte kan så mycket än visade ändå att det där med agility måste vara guds underverk till cairnterriern. Han ger allt han har i varenda kliv att han blir helt slut i kroppen och orkar bara ett varv i det tempot. Jag såg det inte själv, men agilityundret stod vid sidan och tittade på. Jag skojar inte. Ha sprang som fan - och började fatta det där med sidbyten.
Nästa år så ska vi ut på banan igen. Skit i avhandlingen, jag vill tävla AGILITY.
Äsch, det där menade jag inte. Men ni fattar väl grejen. Typ.
Sagt och gjort, det blev en semesterdag. Artikeln och avhandlingen får vänta, jag behöver svänga en styck spaniel. Adelsö är ett perfekt ställe för dylika övningar.
Spika och jag ska gå tre kurser i höst för agilityundret Bache. Och det ger resultat. Man skulle kunna sammanfatta det hela i ett enda ord: Blindbyte.
För det är just där, mellan höger och vänster axel som vi kommer åt kärnan i problematiken. Spika vill svänga men hon vill veta var nästa hinder står. Och när hon inte får reda på det börjar hon jaga eller trava. Så vi bytte ut alla stopp-sväng-vänd-framförbyten mot blindisar. Jag skojar inte. Det var på ren svenska - SÅ JÄVLA KUL.
Spika sprang så in i bängen fort, helt utan självbevarelsedrift rätt in i tunnlar och över hinder. Tajt runt stöden och i full rulle. Jag har nog aldrig sett henne så taggad, inte ens på tävling. Och då var vi bara i en trädgård på Adelsö. Det var helt underbart kul att åka hem med henne i bilen, fullt medveten om att hon och jag börjar köra ihop oss.
Efter kursen luftade jag först Zingo på den bana vi kört sist. Han var helt galen efter att ha suttit i bilen och väntat i en massa timmar. Tredje rundan började han tagga ner och då gick det bra.
Taggen däremot - vilken kille! Han som inte kan så mycket än visade ändå att det där med agility måste vara guds underverk till cairnterriern. Han ger allt han har i varenda kliv att han blir helt slut i kroppen och orkar bara ett varv i det tempot. Jag såg det inte själv, men agilityundret stod vid sidan och tittade på. Jag skojar inte. Ha sprang som fan - och började fatta det där med sidbyten.
Nästa år så ska vi ut på banan igen. Skit i avhandlingen, jag vill tävla AGILITY.
Äsch, det där menade jag inte. Men ni fattar väl grejen. Typ.
Kommentarer
Trackback
