Mellan hopp och förtvivlan
Agility är en märklig sport. Och det gäller att ha flera hundar för att effektivisera dagen för det är sannerligen inte många minuter man är aktiv. För det mesta sitter man och väntar, väntar och väntar. Och så tar man fram hunden och värmer upp den, kör sitt lopp och går iväg igen.
Och sätter sig och väntar.
Man är puckad, helt enkelt. Idag var jag dock smart och tog med mig litteratur jag behövde läsa så dagen blev lite effektiv ändå.
Det är kul när det går bra och riktigt tråkigt när det går dåligt, vilket det gjorde idag. De två första klasserna i agilityklass (med balanshinder alltså) gick åt skogen; strul i slalom och två hopphinder Spikafröken inte såg ordentligt. Två disk. Inför hoppklassen tänkte jag köra mitt bästa och åka hem med tre disk. Jag var färdig att kasta in handduken - men då lyssnade Spika på örat och skärpte till sig.
Med hjälp av en kompis fick jag rätsida på dessa två hopphinder som vållade problem i samtliga tre klasser - slalom höll i och Spika vann! 0 fel och 30 sekunder, 45 sekunder var referenstiden. Duktig flicka! Hoppet återvände. Sista pinnen i hoppklass varbärgad och fröken måste fr o m nu tävla i klass 2. I agilityklass har hon bara en pinne och det beror inte på kontaktfälten, oftast strular något annat.
I kväll passade jag på att fota katterna. Den ena har en uppfödare visat intresse för, den andra (för sällskap) finns det inget intresse än för, tyvärr:
Och sätter sig och väntar.
Man är puckad, helt enkelt. Idag var jag dock smart och tog med mig litteratur jag behövde läsa så dagen blev lite effektiv ändå.
Det är kul när det går bra och riktigt tråkigt när det går dåligt, vilket det gjorde idag. De två första klasserna i agilityklass (med balanshinder alltså) gick åt skogen; strul i slalom och två hopphinder Spikafröken inte såg ordentligt. Två disk. Inför hoppklassen tänkte jag köra mitt bästa och åka hem med tre disk. Jag var färdig att kasta in handduken - men då lyssnade Spika på örat och skärpte till sig.
Med hjälp av en kompis fick jag rätsida på dessa två hopphinder som vållade problem i samtliga tre klasser - slalom höll i och Spika vann! 0 fel och 30 sekunder, 45 sekunder var referenstiden. Duktig flicka! Hoppet återvände. Sista pinnen i hoppklass varbärgad och fröken måste fr o m nu tävla i klass 2. I agilityklass har hon bara en pinne och det beror inte på kontaktfälten, oftast strular något annat.
I kväll passade jag på att fota katterna. Den ena har en uppfödare visat intresse för, den andra (för sällskap) finns det inget intresse än för, tyvärr:
Kommentarer
Postat av: Anna och Freja
GRATTIS!
Duktiga, duktiga Spika(både när det gäller jakt, lydnad och agility).
DUKTIGA, DUKTIGA Johanna! Jag beundrar dig för din målmedvetna träningsiver.
Trackback
