Lite kort rapport

Suck. Min energi dog i eftermiddags. Jag har inte kraft att ligga på intensiv topp i flera veckor och just nu skulle jag behöva göra det. Jag har alltid varit bra på att sova men tror ändå att det är bra i längden. Många i min omgivning är bättre på att kämpa emot tröttheten än jag  och det går ju som det gör till slut. Utbrända doktorander finns det gott om, men jag tänker då inte gå den vägen. Jag har helt enkelt inte tid.

Just nu lyssnar jag på en skiva jag har PIIIIIIIIP ner från internet med Silbermond, en tysk rock/popgrupp som nyss släppt ett nytt album. Någon låt handlar om att världen går alldeles för fort, hrm, det är nog inte bara världen som gör det. Även undertecknad gör det.

Häromdagen sa min ena kollega, som sitter mitt emot köket på världens bästa institution (man kan tro att jag jobbar för IKEA eller något annat sektliknande företag, men det gör jag inte; jag bara älskar mitt jobb) att hon lärt sig känna igen vilka fotstegsljud som hör till vilken medarbetare. Jag frågade hur jag låter.

"Du går snabbt, men inte så snabbt som prefekten".

Nä just det. Det bådar inte gott, men kanske ändå. Det stämmer ju med det jag fick höra i slutspurten av D-uppsatsen i tyska.
"Du Johanna är en otäck streber", sa läraren. Japp. Med allt vad det innebär. Fast utan att vara steberaktig kommer man ingenstans. Det var nog därför jag drog till klubben tre dagar den här veckan inklusive passet i tisdags efter att jag försökt böja halsen av en stel islandshäst.

I veckan har vi kört en kul bana i två dagar och Spika har fr a tränat på att snabba på i starten. Det går mycket bättre. Eftersom detta är en offentlig blogg tänker jag inte skriva vad jag har gjort eftersom det kan uppröra i onödan, men jag kan säga så mycket som att det har fungerat.

Zingo är en arbetsglad hund och han har onekligen sina kvalitéer. Det gjorde att jag la lite kraft i slalomingångarna. Jag har börjat sätta upp linor från pinne två och tre rakt ut från hindret så att han får en markering att utgå ifrån och det skapade viss förståelse. Hrm, jag sa igår till L innan jag åkte hem, från en för övrigt väldigt lyckad träning, att jag skulle prova den svåra slalomingången som stod halv fem. Han tog den! Utan problem! Det gäller att få dem att tänka.

Spika ska få backa in i linan igen för hon har börjat gå ur de två sista portarna, jag fattar inte varför och det enda som gäller är väl tillbaka med lina på och köra på med belöning ett tag så att hon håller ihop. Det är ju surt om det ska falla på en så enkel sak som slalomhindret. Det är nämligen en stor favorit.

Taggen kör på med sina raksträckor. Han får springa rakt fram över tre hinder och hämta favvobollen varje träning. Tanken är väl att det ska vara klart om ett tag. Jag växlar mellan att lägga bollen i målet och kasta den över huvudet men har ju förstås alldeles för bråttom. När bollen inte ligger där springer han till mig i stället, det måste han lära bort. Jag har fått en ny mobil med en kanonfin kamera så jag tänkte få det filmat men glömmer varje gång jag är på klubben. Ja "fått" är väl att ta i; jag ska ringa med Telenor i två år till, alltså...

Min ena kattunge har en spekulant. Det är käcka lilla Change som förhoppningsvis hamnar hos en tjej här i Södertälje som även är utställningsintresserad. Det är ju skitbra! Voice är inte såld än, men så här söt är hon nu.



Sugen, någon??

På tisdag ska mitt kapitel vara klart jag ska skicka ut på granskning till mitt underbara kollegium. Det blir lite stressigt eftersom jag lagt energin på en kurs jag går just nu i morfologi i Uppsala. Kursen är jättekul och läraren är enormt engagerad. Som lärare får man betalt för att man undervisar, inte för hur bra man gör det och att få en engagerad lärare är en bra bonus. Det är ingen självklarhet, och det är jag medveten om. Men att åka från Södertälje till Uppsala två timmar enkel väg med tåg för att sitta på ett seminarium där de andra inte gjort uppgifterna, det retar mig. Särskilt som jag får jobba på helgerna för att hinna med - och så gör de andra inte det de borde. Det är onekligen intressant att känna sig som en plugghäst på en forskarutbildning - där borde alla vara det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0