Dramatik i stallet...
Hästar är bra märkliga djur. Hundar lär sig ju genom upprepning, och ju mer belöning de får för ett beteende desto mer tenderar det beteendet att öka. Hästar fungerar inte så. De styrs i stället av sin kropp. Rökkvi, min medryttarhäst har generellt en stel vänstersida. Det betyder att han har jobbigt att böja på kroppen i vänster varv men i höger varv går det utmärkt. Det visar sig även i gångarterna som blir bättre i höger varv. Utom igår då. Helt plötsligt kunde han inte trava på böjt högerspår utan började bara tölta direkt. Efter en timme klarade han trav i böjd höger sida. Då skrittade vi av.
När jag sedan hängde tillbaka sadeln såg jag en röd katt som låg och flämtade och jamade på stallbacken. Han hade släpat sig dit, förmodligen blivit påkörd någonstans. Stackarn! Det var inte annat att göra än att ringa till grannen och be honom komma med bössan.
Det är lätt att vara kaxig och säga att "det är bara att skjuta katten!" men det är fråga om ren arkebusering. Jägarn var inte så kaxig han heller, ställde tusen frågor om katten så att ingen skulle göra anspråk på den. Nu är han i varje fall i katthimlen och jagar möss för glatta livet där inga dumma människor kan köra på honom.
Igår testade jag att ha Taggen med de andra i stallets hundgård och det fungerade kanon, han försökte inte rymma utan var nöjd och glad över sin nya lekkamrat, storpudeln Vixie. han charmade alla och jag kunde förstås inte låta bli att skryta över hans bedrifter i helgen. Folk är roliga, de skiter fullständigt i sådana saker. "Jaha" hasplade de ur sig - "men sååå söööt han är! Vad är det för ras? Hur gammal är han?"
Jag försökte stolt deklarera denna hunds fantastiska anor, men det var de inte intresserade av.
Tur att det finns hundar till alla efter var och ens syften.
Spika och Zingo börjar vänja sig men tycker allt att det är hemskt att matte är på andra sidan staketet och gullar med ett stort djur som låter annorlunda. De blir griniga över att inte få min odelade uppmärksamhet men samtidigt är det nog bra för dem. Ibland behöver hundar distansieras, stallet är ett bra sätt.
När jag sedan hängde tillbaka sadeln såg jag en röd katt som låg och flämtade och jamade på stallbacken. Han hade släpat sig dit, förmodligen blivit påkörd någonstans. Stackarn! Det var inte annat att göra än att ringa till grannen och be honom komma med bössan.
Det är lätt att vara kaxig och säga att "det är bara att skjuta katten!" men det är fråga om ren arkebusering. Jägarn var inte så kaxig han heller, ställde tusen frågor om katten så att ingen skulle göra anspråk på den. Nu är han i varje fall i katthimlen och jagar möss för glatta livet där inga dumma människor kan köra på honom.
Igår testade jag att ha Taggen med de andra i stallets hundgård och det fungerade kanon, han försökte inte rymma utan var nöjd och glad över sin nya lekkamrat, storpudeln Vixie. han charmade alla och jag kunde förstås inte låta bli att skryta över hans bedrifter i helgen. Folk är roliga, de skiter fullständigt i sådana saker. "Jaha" hasplade de ur sig - "men sååå söööt han är! Vad är det för ras? Hur gammal är han?"
Jag försökte stolt deklarera denna hunds fantastiska anor, men det var de inte intresserade av.
Tur att det finns hundar till alla efter var och ens syften.
Spika och Zingo börjar vänja sig men tycker allt att det är hemskt att matte är på andra sidan staketet och gullar med ett stort djur som låter annorlunda. De blir griniga över att inte få min odelade uppmärksamhet men samtidigt är det nog bra för dem. Ibland behöver hundar distansieras, stallet är ett bra sätt.
Kommentarer
Postat av: AK
Märkligt hur inlärningsprinciperna inte gäller för just hästar! ;) :D
Trackback
