Tre dagar på lydnadsläger. Man kan inte ha roligare.

Mitt andra inlägg för dagen blir snarare av en redogörande karaktär. Jag har nämligen varit på läger. På hemmaklubben hade vi lydnadsläger med fyra instruktörer som alla är i elitklass och två av dem brukar vara med på SM.

Hur bra kan det vara, på en skala, att vara med på klubbens eget läger?

Nja, för 500 spänn kan man väl vara med, det kanske blir lite trevligt. 15 år i SBK har gjort sitt för mina fördomar. Ingen kommer vilja göra något, ingen kommer att vara engagerad i min hund, när jag ska träna går de och fikar osv..

Det sket sig totalt, för alla hade samma mål.

VI SKA VINNA VI SKA TA DEM VI SKA GÖRA MJUKOST AV DEM
hördes bland kaniner och vildsvin på klubbens område.

Ja jäklar, nu blir det mjukost av alla andra lydnadsfolk.

Det var ett bra koncept att börja på lördagen med kurs. Och det var KURS. Jag blev inte instruktör, jag fick hjälp och råd och tips. Alla fick det. Och ingen kände sig trampad på tårna eller dålig. Visst, alla hundar var i klass I och II och med lite olika kvalitet, men ALLA vill TÄVLA. Då går det att göra något också.

Jag körde Spika och Zingo och vi gjorde ALLA moment i alla klasser utom sitt i grupp, dirigeringsapportering och konen. Allt annat provade vi. Spika klarade till och med vittringsapporteringen efter handledning och stöd. Båda gick som tåget, jätteduktiga hela helgen. Och Taggen satt tyst i sin bur.

Idag hade vi delats upp i grupper och hjälpte varandra. Men eftersom instruktörerna var så trevliga och vi hade så roligt, JA jag har skrattat så jag har kramp i magen, så spred det sig som en löpeld över klubben. Vi hade KUL. Så när vi skulle börja träna i grupper och instruktörerna gick runt, ja då behövde de inte ingripa speciellt mycket. Och det gällde inte bara när jag pratade, för prata det kan jag ju, det vet ju alla som känner mig.

VI HJÄLPTES ÅT.

Vi löste problem TILLSAMMANS, det var inte bara jag som hjälpte alla andra som sedan gick och fikade, NEJ, vi hjälptes åt och löste problemen ihop. Liselotts schäfer gick in i rutan 190 och slutade springa iväg. Monicas pudel fick bättre på fjärren.
"Hon flyttade sig 15 cm" säger någon då.

Alla var intresserade av varandra, alla engagerade sig i allas träning.

INGEN gick och fikade.

Jag var gråtfärdig. Herregud. Det är det här jag vill ha, inget fult allierande och inga blindbyten.

Barbros pudel lärde sig att gå tajtare, Spika fick bättre sitt på fjärren och Zingo gjorde ännu en jättebra vittringsapportering med klar förståelse.

ALLA hundar lärde sig något moment på helgen.

Instruktörerna var lyriska. De hade haft jätteroligt, trots att deras hundar hade suttit den mesta tiden i bilen. För vi ville så mycket och då är det lätt att hålla kurs.

När vi haft kurshelger i agility finns inte det spontana ömsesidiga intresset från ALLAS håll. Några, visst, men inte så här. Vi hade ett större kollektiv än DDR någonsin skådat. Vi allierade oss alla på en gång med varandra och spelade i samma lag utan att bry oss om vem vi spelade mot.

Nu hoppas jag att det här håller i sig, att alla går med i den nya listan jag skapat på klubben och att vi därigenom kan hålla liv i det vi skapat.

Syftet var att vi skulle lära känna varandra men vi fick så mycket mera. Vi fick gemenskap, kompisar, tips, träna, uppmärksamhet och engagemang. Vi gladde oss med varandra.

Om två år får vi ha en hel busslast med SM-ekipage och supportrar, för nu är vi farliga för alla andra klubbar.

Varför blev det så lyckat då?
- instruktörerna var från klubben. De hade ett socialt och resultatsmässigt mål.
- vi sitter i samma båt - alla vill ha hjälp och komma vidare, alla vill tävla.
- vi kan inte själva och är medvetna om det
- vi konkurrerar inte med varandra. Vi konkurrerar med protokollet och poängen.
- alla hade som mål att skaffa nya träningskompisar
- instruktörerna var kompetenta, även socialt och föregick som goda exempel.

Jag har aldrig - under 15 år inom SBK - gått en så bra kurs. Nä, jag tror över huvud taget.

Ett läger som en nytändning var ingen dum idé. En lyckad satsning som fick gensvar i kubik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0