Görel. Min nya idol.

Innan jag tar tag i dagens uppgift och låser fast mig vid datorn tänkte jag värma upp tangentbord och fingrar med ett litet enkelt blogginlägg. Dagen blev lite oväntat omplanerad eftersom dagens aktivitet på jobbet blev inställd. Orsak? Inte så svårt att gissa. Sjuka barn ställer till det för doktoranderna. Tur att min chef är hästägare. Hon förstår att det finns även fyrbenta barn som kan ställa till det för doktorander. På mitt jobb kan man både VABBA och VADDA. Vård Av Djur alltså. Jag har utnyttjat det vid flera tillfällen. Nackdelen är att det innebär att man fortfarande måste jobba alternativt ta semester, men man kan snabbt ändra arbetsplats från jobbet till hemmet. Det fungerar skitbra. I synnerhet när små labradorpojkar neutraliseras i sitt kön eller när små söta spanielflickor blir av med den förbaskade svansen som djurrättsaktivisterna anser vara ett djurplågeri att kupera vid födseln. Hrm, de har då aldrig sett en svansskada.

Detta blogginlägg skulle dock handla om min nya idol. Hon heter "Görel". Mia och Klara, kända från TV, har gjort en ny figur i hundinstruktören och dragit allt till sin spets i vårt förhållande mellan hundar, människor och instruktörer. Och framför allt instruktörens sätt att pedagogiskt förklara hundens behov genom att dra paralleller till människans. Det är sanslöst bra. För hela Sveriges aktiva hundägare är det ett enormt lyft för den annars så alldagliga agendan på SVT. Helt plötsligt börjar SVT göra skäl för lönen från Radiotjänst. Jag betalar gladeligen nästa TV-avgift, bara för att det är så underbart, sanslöst och fanastiskt roligt att få ligga dubbelvikt i soffan och titta på en tant i grön quiltad väst med broderade hundmärken på. Jag känner igen mig direkt.

Det är kanske så man ska göra i stället på sina kurser? Bort med allt tramsande och vitsande, fram med allvaret och ordning på agendan. Men jag tror inte att jag skulle kunna ro iland det. Man är den man är helt enkelt. Som igår när jag undervisade tyska. Jag lyckades redan andra lektionen få ett förlösande gapskratt från en av kursarna. Först förklarade jag att man får säga fel utan att jag blir sur eller sänker betyget. Sedan förklarade jag mycket noggrant skillnaden mellan predikatsfyllnad och ackusativobjekt. Ska man lära sig tyska bara måste man ha koll på det annars är det en ren omöjlighet. Efter tio minuter repterade jag något av det jag sagt innan, och fick så klart leverera svaret själv. Det är OK, det är som med hundar. Bara för att hunden fått en massa godis i rutan 10 gånger är det inte säkert att den tio minuter senare kommer ihåg att den skulle springa dit för att få godis. Studenter är precis likadana. (Om ni inte fattat det så ser ni redan hur jag alltmer börjar bli som Görel). "P-r-e-d-i-k-a-t-s-f-y-l-l-n-a-d" säger jag sedan, lugnt och vänligt som svar på frågan jag ställt. "Ser ni vad konsekvent tyskan är! Vattentätt! Det har inte hunnit ändrat sig på tio minuter!"

Tjejen längst fram börjar asgarva spontant. "Yes!" tänker jag. Jag har fått en kanontrevlig grupp i år. Underbart.

Lite senare glänser killen till längst ner i hörnet.

"Så då kan man säga att det är verbet som bestämmer om det ska vara ett ackusativobjekt eller en predikatsfyllnad?"

Hallelujah. En del studenter kommer aldrig till denna insikt, även om man levererar sanningen rakt mellan glasögonen på dem. Och andra knäcker koden redan andra lektionen.

Så är ju förresten hundar också. Jag menar - vissa fattar ju på tre röda var rutan ligger. Här gäller det dock att inte ha några fördomar även om det är svårt att låta bli. Jag utgår ifrån att spanieln lär sig rutan mycket fortare än labradoren, fast utslaget visar sig sedan att det blir precis tvärtom. Även hårdrockare kan lära sig tysk grammatik. Undrar om det beror på att de har en mera avslappnad attityd till livet och inte tvunget måste säga rätt?

En sak är säker. En lite svart, söt liten sak fattar inte var rutan ligger. Men det är precis enligt planen. Först ska den svarta lilla saken lära sig att stå stilla och glo på en köttbulle. Sedan kan vi börja snacka andra moment men det får dröja. Hans stora uppgift är att vara söt - och med hans taktik lär han vinna varenda tävling i denna gren som han ställer upp i.

    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0