Avundsjuka hundar och ogenerade katter

OK, jag erkänner. Jag är en dålig människa. När jag får in en söt och trevlig cairnterriervalp i huset avstannar hela mitt liv, Jag försummar inte bara mitt jobb- jag försummar även mina andra hundar. Jag förstår att de börjar lacka ur och funderar på alternativa boenden. Zingo var högljutt protesterande ikväll när Taggen sov i mitt knä framför TV:n. Han gnällde och stånkade. Inte nog med att knäet var upptaget, även soffan var upptagen av besökande kompis. När kompisen åkt hem talade han därför med suckande gnäll om vad han tyckte om den nya tågordningen i huset. Sagt och gjort, Zingo fick ligga i knäet. Han var så nöjd, så nöjd över att äntligen ha första tjing på mina väl utfyllda lår som är lika mjuka att ligga på som vilken Hästen-säng som helst. Lyckan var gjord.

Spika betraktar Zingos förehavande på avstånd och inser att det nu finns en sportsmössa till uppmärksamhet. På äkta spanielmanér kryper hon sakta fram och sätter sig vid sidan. När jag kliat henne en stund går hon nöjt till soffan och lägger sig. Ordningen är återställd, avundsjukan är eliminerad och rättvisan härskar återigen i lägenheten 18 m ovanför jordens yta.

Det är då jag hör det. Ett misstänkt ljud och väntat på länge. Ett tag gav jag upp hoppet om att få höra det igen, men så dånade det igen från köket. En snabbkontroll av läget avslöjade katterna.
"Titta" ropade jag till kompisen. "Katterna har startat en bordell i köket". Kompisen förstår inte riktigt varifrån min entusiasm när jag pekar på en katt som biter den andra som skriker.
"Äsch", sa jag. "Det är så det går till hos katterna". Så lämnade vi det samtalsämnet lite fint samtidigt som kompisen gjorde sig klar för återfärd mot den stora staden.

Så om tre veckor vet jag om den ogenerade tillställningen i köket givit resultat.

Och till alla er som undrar om Taggen: NEJ, han är INTE rumsren ännu. Och jag tänker inte lyfta ett finger för att han ska bli det heller. Så det så. Frågan poppade upp ur ingenstans inte mindre än fyra gånger på resvägen mellan lägenheten och staden och tillbaka idag. Inte en enda frågar om han kan något annat som han faktiskt har nytta av i dagens samhälle, som t ex sitt namn eller nåt annat vettigt. Det enda de undrar är om valpen kan pissa på kommando - utomhus.

"Nej" svarar jag. "Kan du?!!"


Paloma, som förhoppningsvis blir mamma om nio veckor


Och Melanchton - den stolte fadern

Och så den som stjäl uppmärksamheten från de andra två...




En av de bästa bilderna jag har på de två - men tyvärr försvann originalet i två datorkrascher...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0