Vänner!
Vi är vänner på heltid, jag och hästen. Det är riktigt jobbigt. Ju mer jag är i stallet desto värre blir det. Som vuxen har man inga föräldrar med konstiga intressen som sätter käppar i hjulet utan man kan bestämma helt själv vad man ska lägga sina slantar på. Och det är ingen som undrar om det är värt 3000 spänn i månaden för att få skumpa runt på en grusig plätt alternativt en sväng i skogen. "Akta dig" sa min chef, tillika hästägaren, när jag berättade om min vackra medryttarhäst. "Det kommer att bli dyrt" fortsatte hon med eftertryck.
Dagen efter är värst, för ridningen är så oerhört rolig att jag bara vill ha mer hela tiden. Men plånboken skriker högt i protest och ett sunt förnuft kan räkna. Jag tänker inte dra på mig en massa skulder för att jag gillar att böja islandshästar i sidorna. Nej, ordning måste råda. Men jag behöver en häst.
Suck, de där kräken är dyra. Faktiskt värre än en bil att underhålla. Man måste sätta skor på dem, fast det kan man lära sig själv i och för sig. Då kostar bara pjucksen. Sedan ska den försäkras och det är inte gratis det heller. Och så ska man ha bensin för att ta sig till och från stallet. Det är inte heller gratis. Sist men inte minst ska kraken ha mat. Min häst behöver förvisso inget stall, men han behöver käk tre gånger om dagen och uttrycket "äter som en häst" är inte taget ur luften.
Jag har inte råd. Så är det.
Ändå säger tjejerna i stallet, inklusive hästägaren, att Rökkvi går finfint för mina hjälper. Han töltade KLOCKRENT igår. klarade även runda fina volter (horisontellt, inte vertikalt...) i trav och tölt utan att växla över i grispass. Han travar på tygeln, lyder gas och broms. Och så är han sååå vacker. Helt oemotståndlig är den mörka fuxen med gyllengul man och svans med en bred vacker bläs i pannan och en vit kota bak.
45000 kostar han. Det kan man ta lån för, nemas problemas. Men det andra - maten, dojjorna och hagen, det har inte jag råd med.
Sedan kommer jag säkert att ha råd, men inte tid. Varför kan inte dessa två parametrar följas åt i stället för att ta ut varandra?
Förresten: läst på nätet.
Vet ni var man bäst hittar en pitbull från Piteå?
I trädgårdslandet så klart. Det är en mördarsnigel.
Jag älskar sådana ordvitsar.
Dagen efter är värst, för ridningen är så oerhört rolig att jag bara vill ha mer hela tiden. Men plånboken skriker högt i protest och ett sunt förnuft kan räkna. Jag tänker inte dra på mig en massa skulder för att jag gillar att böja islandshästar i sidorna. Nej, ordning måste råda. Men jag behöver en häst.
Suck, de där kräken är dyra. Faktiskt värre än en bil att underhålla. Man måste sätta skor på dem, fast det kan man lära sig själv i och för sig. Då kostar bara pjucksen. Sedan ska den försäkras och det är inte gratis det heller. Och så ska man ha bensin för att ta sig till och från stallet. Det är inte heller gratis. Sist men inte minst ska kraken ha mat. Min häst behöver förvisso inget stall, men han behöver käk tre gånger om dagen och uttrycket "äter som en häst" är inte taget ur luften.
Jag har inte råd. Så är det.
Ändå säger tjejerna i stallet, inklusive hästägaren, att Rökkvi går finfint för mina hjälper. Han töltade KLOCKRENT igår. klarade även runda fina volter (horisontellt, inte vertikalt...) i trav och tölt utan att växla över i grispass. Han travar på tygeln, lyder gas och broms. Och så är han sååå vacker. Helt oemotståndlig är den mörka fuxen med gyllengul man och svans med en bred vacker bläs i pannan och en vit kota bak.
45000 kostar han. Det kan man ta lån för, nemas problemas. Men det andra - maten, dojjorna och hagen, det har inte jag råd med.
Sedan kommer jag säkert att ha råd, men inte tid. Varför kan inte dessa två parametrar följas åt i stället för att ta ut varandra?
Förresten: läst på nätet.
Vet ni var man bäst hittar en pitbull från Piteå?
I trädgårdslandet så klart. Det är en mördarsnigel.
Jag älskar sådana ordvitsar.
Kommentarer
Trackback
