Taggen börjar bli hund - en cairnterrier.

För några veckor sedan när jag hade en teorikurs om hundträning pratade jag bl a om att hundar växer i sina beteenden, att valpar vid en viss ålder börjar renodla beteenden som är särskilda för den ras den tillhör. En labrador utmärker sig inte speciellt och man märker därför inte det så tydligt på dem, kanske att de börjar bli frimodigare och springer längre ut efter apporter. Spika blev spaniel runt 14 v. Hon började jaga då - ena dagen var hon som vilken annan hund som helst och nästa dag kastade hon sig in i en rishög som om hon inte gjort annat. Den biologiska klockan tickade och den ringde på hennes "dags-att-vara-spaniel"-tid. Igår ringde den igen, men på Taggen. Klockan 23.45 blev han en cairnterrier.

Det var inget märkvärdigt, men det märktes på honom att jag inte ägnat många sekunder åt hundarna på dagen. Först var vi i stallet hela förmiddagen där jag tog en ridlektion. Det gick alldeles lysande, vi kom inte förbi skritten. Så är det ju. Om man ska göra del C av ett beteende måste man kunna A och B först. Och jag kan inte A. Jag har "lärt" mig rida på ponnies i allroundsadlar, ohc då har man benen helt knäppt. Nu är det´ordning och reda som gäller. Inga mer allroundsadlar och inget sparkande mera. Sedan iväg till kompis på eftermiddagen och på kvällen damp en trött rödbetskokande matte ner i soffan för att glo på Mia&Klara. Jodå, Görel hade gjort läxan och visste mycket väl hur man hanterar poliser med hjälp av förstärkning och straff. Det är underbart att hon hänger med i hundträningsdebatten.

Tillbaka till cairnterrierblivande Taggen. 23.45 inser han att det snart är dags för passivt läge, något valpen ogillar till den milda grad. I stället gör han mig påmind om min oerhörda frånvaro under dagen och kommer på idén att han vill leka. Vi tränade alltså upplopp i hallen. Innan har han mest tultat runt efter sin leksak, men igår vid 23.45 sa hans cairnterriergen honom att det var slut med tultandet. Finns det en repknut ska den lekas med, och det helst när grannarna sover. Det är bara att ställa upp, en valp måste ju få styra mattes tillvaro lite. Snart är lilla söta valpen ett minne blott och förvandlas till en vuxen tävlingshund. Man får "passa på" som jag som typiskt svensk då gärna säger.

Upploppen blir inga problem, Han älskar att bita i saker. Helst ska man dra och rycka i hela kroppen. Varenda muskel spänns, kroppen far fram och tillbaka som en färsk torskfilé i en stekpanna, och den enda tanken han har är att få leka så länge som möjligt. Inte vill han till korgen heller med leksakerna längre, nej han har fattat vitsen att det roligaste händer hos matte.

Det är bra. Cairnterriern har blivit en cairnterrier, men präglats som en labrador hos en retrieverkärring. Snart smälter snön och då jäklar ska vi börja köra på allvar. Vilken härlig sommar vi har framför oss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0