"Kom nu lilla gubben, den vill visst inte hälsa"
Jag trodde att TV hade lyckats med något. Eftersom det är så "inne" med hund just nu och att folk äger TV-apparater och förhoppningsvis tittar på innehållet någon gång ibland hade jag hoppats att ovanstående fras var bortpräntad ur folks medvetande en gång för alla. Men nej, återigen är det någon dåre som inte fattat ens det mest fundamentala om hundar och hundars sociala liv. Det är inte roligt att bli hälsad på! Speciellt inte om man är fastbunden i ett koppel och den andra hunden kommer med öronen fram, med ett väsande flåsande och en matte i andra änden av kopplet som inte kopplar mellan hjärncellerna. Min lilla gulliga labrador förvandlas till ett monster om hundar drar fram till honom. Han har lärt sin läxa efter att ha blivit påflugen en gång för exakt två år sedan.
Min bil är äntligen laglig även om det i år gick på knappt 4000 spänn. Nåväl, bromsarna slits, inte mycket att göra. Sätter fast hundarna utanför verkstaden och ser en tunn tjej komma gående med en stor goldenhanne. En vit sådan, av tvättäkta utställningsmodell. Hon har säkert sett en bild på en valp, tyckt den var söt och övertalat sambon att få släpa hem en sådan. I början av hundägandet släpade hon på valpen, numera släpar hunden på henne.
Jag förstår att de ska gå förbi där jag bundit upp hundarna och står kvar tills hon går förbi. Men hunden tänker gå fram och hälsa på min labrador, mitt i smeten står Taggen och jag ser värsta slagsmålet framför mig. Så jag säger åt bruden på skarpen att gå därifrån. Det är då, när jag tar mitt ansvar som hundägare som hon struntar i sitt och börjar berömma hunden med en vänlig ton för att den vill skapa ett slagsmål. Hon ser det verkligen inte så, och släpar en motvillig hund bortåt. Jag får upprepa kommandot och till slut peka med hela armen, bruden fattar verkligen inte vad hon håller på att ställa till med. Jag tänkte gå efter när hunden var ur säkert avstånd men jag orkade bara inte, ibland om det är lönt gör jag det, annars inte. Det är ofta hundar jag möter igen och då vinner jag ju på det, men i det här fallet hoppas jag slippa se hunden igen. Och vi promenerar aldrig där så sannolikheten är liten.
Men hur KAN MAN bara vara så DUM?! Har inte Cesar Millan, Barbro Börjesson, Jeppe Stridh, Fredde Steen, Hundkoll osv. uppfyllt sin funktion i media? Med denna hjärntvätt borde folk fatta att hunden är en hund, inte en liten plyschnalle man kan gulla med jämt.
Och jag tänker på hunden. Usch.
Efter att jag fått ut bilen drog vi iväg och handlade pipråttor. Det var mycket roligare. Nu för tiden finns det roliga pipråttor i festliga färger. Taggen är stennöjd, han travar på som 17 om man håller en sådan framför nosen på honom. Som sagt, tävlingsnerven är i kläm...
Bilden är så cool tycker jag, trots att han sitter lite i obalans. Snön i pälsen gör sig så bra mot det ljusa bordet, det blir en häftig effekt med pudret i skägget.
Min bil är äntligen laglig även om det i år gick på knappt 4000 spänn. Nåväl, bromsarna slits, inte mycket att göra. Sätter fast hundarna utanför verkstaden och ser en tunn tjej komma gående med en stor goldenhanne. En vit sådan, av tvättäkta utställningsmodell. Hon har säkert sett en bild på en valp, tyckt den var söt och övertalat sambon att få släpa hem en sådan. I början av hundägandet släpade hon på valpen, numera släpar hunden på henne.
Jag förstår att de ska gå förbi där jag bundit upp hundarna och står kvar tills hon går förbi. Men hunden tänker gå fram och hälsa på min labrador, mitt i smeten står Taggen och jag ser värsta slagsmålet framför mig. Så jag säger åt bruden på skarpen att gå därifrån. Det är då, när jag tar mitt ansvar som hundägare som hon struntar i sitt och börjar berömma hunden med en vänlig ton för att den vill skapa ett slagsmål. Hon ser det verkligen inte så, och släpar en motvillig hund bortåt. Jag får upprepa kommandot och till slut peka med hela armen, bruden fattar verkligen inte vad hon håller på att ställa till med. Jag tänkte gå efter när hunden var ur säkert avstånd men jag orkade bara inte, ibland om det är lönt gör jag det, annars inte. Det är ofta hundar jag möter igen och då vinner jag ju på det, men i det här fallet hoppas jag slippa se hunden igen. Och vi promenerar aldrig där så sannolikheten är liten.
Men hur KAN MAN bara vara så DUM?! Har inte Cesar Millan, Barbro Börjesson, Jeppe Stridh, Fredde Steen, Hundkoll osv. uppfyllt sin funktion i media? Med denna hjärntvätt borde folk fatta att hunden är en hund, inte en liten plyschnalle man kan gulla med jämt.
Och jag tänker på hunden. Usch.
Efter att jag fått ut bilen drog vi iväg och handlade pipråttor. Det var mycket roligare. Nu för tiden finns det roliga pipråttor i festliga färger. Taggen är stennöjd, han travar på som 17 om man håller en sådan framför nosen på honom. Som sagt, tävlingsnerven är i kläm...
Bilden är så cool tycker jag, trots att han sitter lite i obalans. Snön i pälsen gör sig så bra mot det ljusa bordet, det blir en häftig effekt med pudret i skägget.
Kommentarer
Postat av: Anna & Zerengo
Hallå Johanna! Nu hittade jag Din sida. Super fina bilder/hundar. Trevligt att träffa Dig idag. Lycka till med "hunderitet" och allt annat. Hoppas även Du hade en trevlig lördagkväll.
//Anna
Trackback
