Johannas hundar

OK, jag ska inte hyckla. Jag vet att Taggen är fin. T o m människor som inte håller på med hundar kan se det. Så det är inte konstigt att man åker på hundutställning med en viss förväntan, men som alla vet är det inte jag som dömer, och tur är väl det. Man undrar hur det skulle sluta...

Upp i ottan, förväntan på max. In med hundarna i bilen, sedvanlig McDonaldsfrukost (den enda stund på dygnet jag kan tycka att det är GOTT) och sedan ner till Nyköping. In med hundar genom veterinärkontroll, in med de stora i sin bur, den lille i sin och sedan återstår väntan. Nåväl, lite kammande också, herrejisses, han blir inte utställningssnygg av sig själv.

Rasringen gick bra, Taggen tävlade mot två hanar i sin klass. Han vann.

Sedan tävlade han mot tiken. Taggen vann och blev BIR. Inte förvånande kanske, men väldigt mycket mera kul. Taggen hade skitkul i ringen och jobbade jättefint även om nog pipråttan drog det kortaste strået. Kamptrasan var helt klart mera värd när han började bli trött.

Anna-Lena Munkvall tyckte så här om honom:
"Mycket fin hanvalp med härliga proportioner. Fint huvud och uttryck. Mörka, små, välplacerade ögon. Välplacerade och välvisade öron. Härliga vinklar fram och bak. Mycket välkroppad. Härlig päls. Rör sig fantastiskt för åldern."

Det var väldigt kul att träffa en massa gammalt norfolk-folk, men ingen noffe är så klart lika söt som Kotten.

Vid lunch hann jag med ett kort besök hos Melanchtons lilla son Beskow, en jättefinkattunge runt 8 veckor. Han är till salu om någon är sugen på en birmakatt.

Sedan tillbaka till utställningen igen med lite nervös väntan inför BIS-finalerna. Jag visste ju att Taggen är bra och kände i tävlingsnerven att han skulle kunna ge de andra valparna en bra match. När jag ställde honom på bordet i uppsamlingsringen sa domaren Gertrud Hagström bara "Wow! Vilken päls!!" Hrm, det börjar bra tänkte jag och vi travade in i ringen. Taggen visade upp sina fina flytande rörelser och ställde sig snyggt och blev utplockad bland de fem bästa. Vid varje placering var jag beredd  att gå och ställa mig, men inte var det Taggens tur förrän ALLRA SIST: Taggen blev BEST IN SHOW-valp 4-6 månader.

Jag nästan grät.

Kan ni fatta - min lille söte Taggis var vackrast av dem alla.

Sedan fick vi tävla mot den äldre bästa valpen, en borderterrier. Inte heller den rådde på Taggens charm och utstrålning så till slut blev Taggen

BEST IN SHOW-valp.

Rottriver's Beefeater. Sug på den, det var som fan. Nog för att jag hade en dröm om att vinna med honom, men att den slog in! Otroligt. Och ännu bättre: Lilla nobody-i-utställningsvärlden-lilla-jag höll i snöret. Det betyder ju att Taggen är ÄNNU finare, han behövde ingen snörhållare för att bli bäst!

Fast nu är det ju så att han inte stiger i värde pga. en rosett. Herrejisses vad jag älskar den hunden, han är världens underbaraste valp. Och det allra bästa av allt:

Han är MIN.



Taggen vann:
3 rosetter
1 almanacka för 2009 som jag ska ha på jobbet
1 attraktiv pokal
1 leksak (hundben)
1 leksak (gummifrisbee) men den ska jag ha som targetplatta. Skitbra med gummi, blir inte blött och ligger still.
1 paket hundkex.