Stranden. Och maktspel på Falkenbergs BK. SHU eller SBK? Skit samma. Jag vill träna.
Solen skiner! Det är ju så äkta svenskt smalltalk att prata om vädret att jag inte kan låta bli, för kan något bli svenskare än Halland? Jag trivs bäst i öppna landskap och nära havet vill jag bo. Här i Slöinge är det gott om öppna landskap och Ugglarps havsbad befinner sig endast några kilometer från lägenheten där mamma bor. På vägen till Ugglarp passerar jag den f d ridskolan i Slöinge där jag red som åttaåring. Jag var livrädd och höll bara ut en termin, sedan fick det vara tills jag blev lite större. Djurtokig som jag är kommer jag ändå ihåg hästarnas namn - Smulan, Kajsa, Pippi, Charlie Boy, Bobby, Jonna, Penny, Filur och Tummeliten.
Idag blir det inga hästar. Idag blir det som vanligt hundar och katter och stranden. Jag ska till stranden. Är man från västkusten räknas inte äckligt sötvatten eller halväckligt bräckt Stockholmsbadvätska, nej; salt ska det vara. Salt som i jozofabriken, om undertecknad får bestämma. Och det får undertecknad idag av årets alla dagar, när undertecknad ska få kasta sig ut i ett förmodligt ganska så kallt vatten.
Igår var vi på klubben och tränade. Lydnad. För något annat kan man inte träna just nu på en av agilitysveriges mest framgångsrika klubbar. Agilitygänget är där men som tur är har de begåvat sig med nya förmågor och tränar på sådant man inte behöver hinder till. Hindren står nämligen väl förvarade bakom lås och bom. Anledningen? Falkenbergs HU har blivit vilande och agilityn har tagits över av BK. Kruxet är bara att HU inte var enig i frågan. Några ville ha HU kvar och är numera sura över att agilityn inte är deras egendom längre. Orsaken till organisationsförändringen är att det inte är en barnlek att hålla på med agility som drar in sexsiffriga belopp. Inte heller att ta hunden runt banan och det syntes om inte annat på HU:s medlemmars födelsetal. Endast 25% var under 25 år.
Så nu ska hindren värderas och säljas. Pengarna ska tydligen tillfalla SHU. Och värderingspersonen kommer inte ner till Falkenberg från Haparanda om man inte åker dit och sätter den i ett flygplan, väl förankrad i handklovar.
Jag tycker det är skit samma. Vad fan - låt BK köpa hindren för 10000 eller 5000 eller 15000, och så är det bra sedan. Men det här handlar inte om pengar eller agility eller träning eller något annat mer centralt, nej; det handlar om face work. Agility handlar om face work. Makt, social distans och rangordning av kulturella talhandlingar. Jag säger det, Brown/ Levinson 1987 har skrivit en bibel om socialt spel. Frågan är bara hur man bemöter det. Min sociala position är det viktigaste jag har och den försvarar jag med näbbar och klor. Inte med ett framförbyte eller ett blindbyte, endast med näbbar och klor.
Någon måste gå emellan och säga ifrån. Det här är absurt. Det är som klickern i Kumla. Det handlar inte om klickern, det handlar om att behålla en social position och att vara den alla lyssnar på. När man märker att det börjar tryta, tja, då kan man alltid bråka. Förr eller senare måste man ge efter och det har hänt med anti-klicker-maffian på Kumla BK. Vips började en f d kursdeltagare, och inte obstinata undertecknad, klicka i ett ridhus. Klickandet spred sig som en löpeld och vips - klickern blev accepterad. Även på agilityplan.
På lydnadsplan var den redan OK, men där styrde inte anti-klicker-maffian.
Som tur är är de sociala positionerna någorlunda fast förankrade i Halmstads BK. Där är jag, enligt tillförlitlig källa, högst välkommen att släpa runt tunnlar och balnsbommar så länge jag orkar i högsommarvärmen. För Frövi kan inte vänta och hundarna måste tränas. Det är förvisso tre gånger så långt till Halmstad som till Falkenberg. Men agilityplan i Falkenberg är spöklikt dyster och då är det värt resan. Falkenbergs BK utan agility är som öl utan skum, som jaktcockrar utan fart, som björkar utan löv, som vatten utan salt. Det är uthärdligt men knappast livsbejakande, uppiggande eller trevligt. Men uthärdligt.
Jag skiter i om det är SBK, SKK, SHU, SRRK, eller SVTEK, GAIS, AIK eller FBTK eller någon annan beteckning som står som huvudansvar för agilityhindren på Falkenbergs BK. Jag vill kunna träna på min andra hemmaklubb. Det är inte väsentligt vilket skitförbund som styr och ställer så länge det fungerar. Och det har funkat i 20 år på min svart-röd-vita klubb.
Nu har maktspelet och faceworket tagit över och låtit det hela gå in absurdum. Vad är det för dumheter?!!
Det är samma hinder och samma personer som tränar.
Och hindren är inte en persons egendom. Och det är personer som bestämmer på SHU.
Och dessa personer förstör för 500 medlemmar.
Dagens stora DISS går därför till Sveriges Hundungdom.
Idag blir det inga hästar. Idag blir det som vanligt hundar och katter och stranden. Jag ska till stranden. Är man från västkusten räknas inte äckligt sötvatten eller halväckligt bräckt Stockholmsbadvätska, nej; salt ska det vara. Salt som i jozofabriken, om undertecknad får bestämma. Och det får undertecknad idag av årets alla dagar, när undertecknad ska få kasta sig ut i ett förmodligt ganska så kallt vatten.
Igår var vi på klubben och tränade. Lydnad. För något annat kan man inte träna just nu på en av agilitysveriges mest framgångsrika klubbar. Agilitygänget är där men som tur är har de begåvat sig med nya förmågor och tränar på sådant man inte behöver hinder till. Hindren står nämligen väl förvarade bakom lås och bom. Anledningen? Falkenbergs HU har blivit vilande och agilityn har tagits över av BK. Kruxet är bara att HU inte var enig i frågan. Några ville ha HU kvar och är numera sura över att agilityn inte är deras egendom längre. Orsaken till organisationsförändringen är att det inte är en barnlek att hålla på med agility som drar in sexsiffriga belopp. Inte heller att ta hunden runt banan och det syntes om inte annat på HU:s medlemmars födelsetal. Endast 25% var under 25 år.
Så nu ska hindren värderas och säljas. Pengarna ska tydligen tillfalla SHU. Och värderingspersonen kommer inte ner till Falkenberg från Haparanda om man inte åker dit och sätter den i ett flygplan, väl förankrad i handklovar.
Jag tycker det är skit samma. Vad fan - låt BK köpa hindren för 10000 eller 5000 eller 15000, och så är det bra sedan. Men det här handlar inte om pengar eller agility eller träning eller något annat mer centralt, nej; det handlar om face work. Agility handlar om face work. Makt, social distans och rangordning av kulturella talhandlingar. Jag säger det, Brown/ Levinson 1987 har skrivit en bibel om socialt spel. Frågan är bara hur man bemöter det. Min sociala position är det viktigaste jag har och den försvarar jag med näbbar och klor. Inte med ett framförbyte eller ett blindbyte, endast med näbbar och klor.
Någon måste gå emellan och säga ifrån. Det här är absurt. Det är som klickern i Kumla. Det handlar inte om klickern, det handlar om att behålla en social position och att vara den alla lyssnar på. När man märker att det börjar tryta, tja, då kan man alltid bråka. Förr eller senare måste man ge efter och det har hänt med anti-klicker-maffian på Kumla BK. Vips började en f d kursdeltagare, och inte obstinata undertecknad, klicka i ett ridhus. Klickandet spred sig som en löpeld och vips - klickern blev accepterad. Även på agilityplan.
På lydnadsplan var den redan OK, men där styrde inte anti-klicker-maffian.
Som tur är är de sociala positionerna någorlunda fast förankrade i Halmstads BK. Där är jag, enligt tillförlitlig källa, högst välkommen att släpa runt tunnlar och balnsbommar så länge jag orkar i högsommarvärmen. För Frövi kan inte vänta och hundarna måste tränas. Det är förvisso tre gånger så långt till Halmstad som till Falkenberg. Men agilityplan i Falkenberg är spöklikt dyster och då är det värt resan. Falkenbergs BK utan agility är som öl utan skum, som jaktcockrar utan fart, som björkar utan löv, som vatten utan salt. Det är uthärdligt men knappast livsbejakande, uppiggande eller trevligt. Men uthärdligt.
Jag skiter i om det är SBK, SKK, SHU, SRRK, eller SVTEK, GAIS, AIK eller FBTK eller någon annan beteckning som står som huvudansvar för agilityhindren på Falkenbergs BK. Jag vill kunna träna på min andra hemmaklubb. Det är inte väsentligt vilket skitförbund som styr och ställer så länge det fungerar. Och det har funkat i 20 år på min svart-röd-vita klubb.
Nu har maktspelet och faceworket tagit över och låtit det hela gå in absurdum. Vad är det för dumheter?!!
Det är samma hinder och samma personer som tränar.
Och hindren är inte en persons egendom. Och det är personer som bestämmer på SHU.
Och dessa personer förstör för 500 medlemmar.
Dagens stora DISS går därför till Sveriges Hundungdom.
Kommentarer
Trackback
