Nå'n gång måste det fan gå!

"Nå'n gång måste det fan gå!"

Så säger en storpudelägare till en annan i Frövi i helgen. Alla jag pratade med diskade sig i lopp efter lopp. Det beror på att dem jag pratar med har hundar som springer. Jag har inga kompisar med långsamma hundar, det fungerar liksom inte. Jag blir grinig när hundarna inte springer och säger till dem att de måste träna upp farten. Det går så där för som vi alla vet är det ju bara dyngröta som gör att Spika och Zingo fattar att varje sekund är dyrbar.

I Frövi diskar vi oss i lopp efter lopp efter lopp. Agility går på tid och båda hundarna springer som fan. I första agilityklassen är banan asrolig och inte speciellt utmanande om man hittar den rätta vägen. Jag är den enda som genar över halva banan, de andra springer längs med långa tunneln och trycker hunden upp på balansen, som då inte är den vägen domaren har tänkt sig för att undvika en disk. Jag genar och bryter hundarnas väg, de kommer så fint in i rätt tunnelöppning båda gångerna. Jag är megastolt. Spika blir lite för lydig vid ett kontaktfält och far förbi nästa hinder, Zingo drar till mig som vanligt efter en tunnel. Jag skickar ett mejl till Sveriges hundungdom och kräver startavgiften tillbaka, för alla vet ju att det bara är brist på träning som gör att det skiter sig i båda loppen med båda hundarna. Och den bristen på träning är SHU ansvarig för. De kraschade hela min plan och det gör mig heligt förbannad.

Jag öppnar mejlprogrammet med spänning men reaktionen på mitt bemötande uteblir. SHU har inte tänkt ta ansvar för sina handlingar som strider mot SKK:s grundregler idag heller. Jaha. Då får det väl bli nästa steg i attacken mot denna skitorganisation som har lite för höga hästar för sitt eget bästa och som inte fattar att samarbete föder framgång.

På söndagen ger jag efter två lopp som jag tror att jag ska vinna blanka fan i alltihop. Jag säger till Zingo:
"Nu går vi in och DISKAR oss!"

Precis så gjorde jag i Sundsvall och det funkade klockrent. Nu också, i Frövi där det stinker reningsverk hela helgen. Vi går in och får en femma på nedfarten på A-et. Det ingår i planen. Först sätter vi slalom, gungan och balansen. SZedan tar vi tag i A-et. Vi börjar på torsdag och hoppas att det håller i sig över helgen i Nynäs.

Agility är kul för man måste ha lite hjärna för att kunna nolla. Hjärna nog att fatta att hunden måste kunna springa och hjärna nog att fatta hur man själv ska springa och vrida kroppen för att inte trycka upp hunden på balansen när den inte ska dit. Det är därför jag blir så förbannad på mig själv när jag står i vägen för Zingo. "TUNNEL!" ropar jag men backar för kort sträcka.
"Du står i vägen, kärring!" får jag till svar. "Du sa 'tunnel' och står i vägen" muttrar Zingo med ett halvt ylande, halvt morrande. Kollisionen är ett faktum men jag välter inte. Zingo tar tunneln men vi drar på oss en massa fel i hopploppet på söndagen.

"Nå'n gång måste det fan gå!" tänker jag när jag åker hem, fast besluten om att lyckas nästa helg. Med båda hundarna i något lopp. Jag sitter i helt andra tankar och ska titta på Palomas fästman i Glanshammar när det plötsligt står en polisman mitt i gatan och vinkar in mig.

"Rutinkontroll" tänker jag. Men nä. Sedan slog det mig. Jag körde nog olagligt. Igen.

"Hur fort gick det där, då?" säger jag i halvt flinande ton.
"Tja, du körde i 90 på en 70-väg så det är väl inte helt i sin ordning" svarar den trevlige polismannen.
"Jaha, då ska jag ha böter då, det är helt riktigt. Problemet med det här systemet är bara att ni är för inkonsekventa för att jag ska lära mig något. Om det ska fungera måste ni straffa mig varje gång. Jag måste öpnna för hundarna, det blir för varmt" säger jag och lyfter upp bakluckan. "Du förstår att om man inte nyper hunden i örat varje gång den gör samma fel är det verkningslöst. Det är därför lärarna bränner ut sig. Föräldrarna är som ni poliser med fartkamerorna, totalt inkonsekventa".

Polisen skrattar och lyssnar uppmärksamt. "Det har du en poäng med" säger han.

Jag får lite information om förseelsen och får reda på att det just idag kostar 2400 spänn att köra mellan Frövi och Glanshammar. Suck.

Jag har rätt i hur min inlärningsteori fungerar. 100 m efter det att jag tappat poliserna i backspegeln gör jag det igen. Kör i 90 på en 70-väg. Jag är inte korkad eller dum, jag har det bara lika taskigt som en rad långsamma hundar i Frövi. En förbaskat dålig körtränare i rikspolisstyrelsen.

Katthanen är magnifik och kommer att passa perfekt till Paloma. På vägen hem till Södertälje tänker jag mer på SHU och storpudelägaren i Frövi.
"Nå'n gång måste det fan gå!"

Japp. Nå'n jäkla gång måste hindren ut. De kan inte stå där för all evighet bara för att Jane Avena tror att hon äger klubben och att ungdomsrådet inte har lärt sig att samarbeta. De tillhör curlinggenerationen och är bortskämda.

Det är dags att ta i med hårdhandskarna mot SHU. Någon har retat upp Elaka Tant Johanna och det är jäkligt korkat.


Kommentarer
Postat av: Sanne Ammitzbøll

Uha alt går hurtigt ved dig. I also like the madness of agility, så bliv du bare ved. Jeg vil hellere diskes 2230 gange end følges med min hund. Agility skal være SJOVT.

2009-08-21 @ 13:48:52
URL: http://www.sanneshundecenter.dk
Postat av: Linda & Deamon

bara man inte ger upp så går det! :D

2009-08-25 @ 12:43:44
URL: http://deamon.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0