Puh!
När min lägenhet renoverades för 2½ år sedan fixade målarkillarna det i en rasande fart, vips sa det så var väggarna spacklade och putsade, och tjoff så hade jag nya tapeter på väggarna.
Eeeeh - hur bar de sig åt..?
Jag tänkte spendera långfredagen till något konstruktivt och har tagit tag i problemhallen. Efter ett halvt år hade Spika käkat av ena hörnet i hallen och någon ny tapet hade jag inte att laga den med. Och sedan blev hallen allmänt sliten eftersom mina hundar ligger där och väntar på mig när jag är på jobbet. Korgen de använder skaver mot väggen och så är cirkusen igång. I veckan hittade jag billiga tapeter på Rusta - 40 kr/ rullen - och tänkte att det var som hittat. Det var klokt att jag inte köpte dyrare tapeter för det gick säkert åt en hel rulle innan jag fattade hur det där med mönsterpassnig fungerar och hur man klipper av dem i lagom längd. En våd blev 3 cm för kort för att jag inte kan räkna. Suck.
Men bra blev det.
Till slut. Efter några fadäser enligt learning-by-doing-principen sitter nu hälften av våderna på väggarna.
Det är lite kul att riva ner gamla tapeter. Det hade nog inte funkat med ett lager tapet till så jag valde att riva ner det gamla även om det är mera jobb. När man gräver i lagren upptäcker man i huvudsak två saker. Dels hur fattigt hyresföretaget är som inte renoverat mer än fyra gånger sedan husen byggdes på sjuttiotalet. Det andra häftiga är resan i tiden när man ser hur väggarna såg ut förut. Jag undrar hur de stod ut, så fula tapeter..! Men den ena är nog ganska het nu, en brunmönstrad tapet anno säkert 1972.
Och har hundarna varit till hjälp då?
Jo, det trodde de i alla fall tills jag till slut fick förpassa dem till badrummet. De har 73 kvm att röra sig på - och så hänger de rakt framför mina fötter hela tiden.
Fast Tagge är för söt med sin svarta päls, de stänk av spackel han har i pälsen nu ser ut som en vällinglapp runt munnen. Igår kväll när jag gjorde grundjobbet på väggarna och rev ner de gamla tapeterna satt han mitt i högen av trasiga papersbitar och tittade på mig.
Han har börjat lyssna på "är du söt?!", då lägger han huvudet på sned - och blir så klart ännu sötare. Han är så himla trevlig....
Hundar gillar inte oreda och de försöker på alla sätt få mig att gå och sätta mig så här blir som vanligt och till slut ger de upp, oftast då genom att helt sonika somna vid fötterna.
Våren har i varje fall kommit på allvar. Balkongdörren har stått på vid gavel hela dagen och katterna har legt därute och myst. Och mina hopplösa små plantor börjar ta sig, jag trodde de hade gett upp men idag såg jag att min favorit lobelian börjar grönska i sina krukor. Vad konstig man är, jag är lika spänd på mina plantor som när katten ska få ungar. Livet är ett mysterium och när det fungerar blir jag alldeles varm. Förra året lyckades jag odla fram en kruka lobelia, resten möglade bort, och så några plantor tagetes. I år har jag lite Petunia och penséer i fönstren, mer får jag nog inte plats med. 
(inte alls arrangerad, näärrå)
Och här är resultatet...:
Nu måste hundarna få sin sista promenad. Glad påsk!
