Johannas hundar

Idag var det både seger och förlust. Segern var viktigare än förlusten så därför gör den inte så ont. Zingo tävlade lydnad idag och jag var väl lätt spänd inför platsliggningen. Vi drog nr 12 och var med i tredje omgången. Första gänget låg utan problem och i andra gänget hann jag precis tänka "vad bra det går" när en j*vla dobermannhane går fram till en rottishane och sedan kan ni tänka er resten. Usch vilket slagsmål! Så var det dags för oss och jag la Zingo ner, han verkade trygg. När han legat i en halv minut händer samma sak igen mellan en dobermannhane och en rottishane. Men lilla Zingo låg kvar! Han vågade, den lille fegisen ligga kvar trots att hundarna slogs fem meter från honom. Inför lydnadsmomenten var jag rätt seg, och tyckte väl att "det borde gå". Det gick skitdåligt, nollade läggande under marsch och sexa på linförigheten. Jävla skit, liksom.

Men han låg på platsen. Det hjälpte att bli skogstokig i måndags på träningen och att träna igår med rottisgänget på klubben. Idag låg Zingo plats. Det var bra.

Spika löper och får inte tävla på söndag. Zingo rycker in som reserv. Tur man har ett äss i rockärmen, även om det är ett spader äss.

Tur att det finns hur mycket lydnadstävlingar som helst. Och jag har ett tag kvar till min kompis Annikas 57 starter i klass III.

Här kommer en färsk bild på kattungarna. Jag tror dessvärre att det är samma unge på båda bilderna. Mamma blir lätt upprörd när jag vill fota dem och försöker störa så lite som möjligt i boet där hon sköter om sina barn. De heter preliminärt Active Voice (blå) och Accent Change (choklad). Ja just det - den ena blir inte brun utan BLÅ som jag tycker är så fint!