Kan man träna för mycket? Och så lite mer i konsten att bli nöjd tillsammans med hunden.

Jag tänkte faktiskt använda Päras kommentar till förra inlägget och fundera lite kring det där med valpträning. Det kan bli hur långt som helst, men jag ska försöka fatta mig kort så att inte intresset sviktar någonstans efter andra stycket.

Först tänkte jag bara förtydliga förra inlägget. Jag uttryckte mig nog lite bryskt vilket inte var meningen. Jag ändrade lite i första stycket, hoppas att idén kommer fram bättre då. Det är klart att en hund i första hand är en sällskapshund och en riktig kompis, och inte en rosettsamlande silikonersättning. Jag ser dock väldigt många hundägare som är frustrerade över att hunden inte klarar det de vill. T ex vägrar hunden att ta saker i sin mun, den duger inte för utställning, den kan inte vara tyst osv. Om man har sådana mål med hundägandet ska man nog tänka sig för innan man ringer på en valpannons. Jag gör det väldigt noga, tänker igenom INNAN vad jag vill. I Taggens fall ville jag t ex ha en trevlig, bra mentalt cairnterrier som gillar leksaker. Jag ville ha en hund att trimma och eftersom jag är lite estetiskt fånig vill jag ha en snygg hund. Jag fick allt det. Samma med Spika. Jag ville ha en hund som springer fort på agilitybanan men som jag kan jaktträna och som är lätt att samarbeta med. Och den skulle inte gå att ställa ut. Jag fick allt det där i den hunden.

Sedan kan det bli fel ibland och då får man bestämma sig för hur man ska göra. Många sällskapshundsägare märker t ex att hunden inte lever upp till deras förväntningar. Att då placera om hunden är det bästa man kan göra. Jag vet flera "omöjliga" hundar som hamnat hos hundsportare eller jägare och där fått ett rikigt bra liv där deras kapacitet kommer till sin rätt. En agilityhund passade inte som det, den var för mycket och blev polishund i stället. Med den nya hunden blev allt mycket bättre - för alla. Och är det då så att man av olika skäl inte kan sälja sin hund, ja då är det också ett rätt beslut. Zingo flyttar inte en meter, för han är för bunden till mig.

Oavsett syfte gäller det dock att man lägger en bra grund från dag ett. Det görs med "träning".

Först och främst ska man nog definiera "träning". För mig är det allt man gör under hundens vakna tid. Att hoppa upp i soffan är t ex för mig  "träning", dvs. jag knyter hunden starkare till mig. Att den får sova på kudden är också "träning". En del kallar det "bortskämt", men jag hävdar att en hund som vill vara hos sin ägare aldrig kan vara för bortskämd, däremot kanske man kan styra det lite så att det passar ens egna syften. En hund tigger inte mat i mina ögon, den söker kontakt...

Kan man träna en valp för mycket? Javisst, om man tränar tokigt. Men vad man kan göra med en hund beror helt och hållet på vad det är för en individ. Är den stor eller liten? Tung eller smidig? Vad ska jag göra med den? Och hur vill jag ha den när den är stor?

När det gäller inkallning kan man givetvis aldrig träna för mycket, möjligen för lite. Om gemene man hade tränat hundens namn och inkallning lika mycket som de tränar rumsrenhet hade ingen kurs behövts hållas. För det är där allt händer. Om hunden tycker att föraren är intressant kommer den att lyssna på den och föredra den framför allt annat i hela världen och då behövs inga kurser heller. Man kan göra det på många olika sätt, ett enkelt sätt är att ge hunden godis varje gång den kommer in. Det blir då snart kul att komma till ägaren och den vänder på en femöring oavsett vad som händer.

När det gäller att gå i koppel innebär det ju också att man tränar hunden fast man kanske inte tänker på det. En rastningsrunda innehåller många olika "färdigheter" jag vill att hunden ska kunna. Den ska inte dra i koppel och inte leka med de andra hundarna vi möter. Den ska inte heller intressera sig för dem utan bara titta på mig hela tiden när vi går förbi dem. Jag vill att den inte ska bita i kopplet eller skälla utan uppföra sig som en vuxen hund. En valp på 12 veckor som skäller gör det även som femåring. Goda vanor tidigt ger en tydlighet som hunden har lätt att anpassa sig efter.

För många betyder "träning" att packa fikakorgen och åka ut i skogen och TRÄNA. Den typen av träning innebär oftast väldigt liten aktiv del för hunden, den mesta delen sitter den uppbunden under tiden man t ex lägger ett spår, hjälper sina träningskompisar eller bara pratar med dem och fikar. Om man skulle klocka hundens aktiva tid under ett "träningspass" skulle det säkert inte bli mer än 5% av den totala tiden. Det är därför jag har fler hundar, för att kunna träna mer. En hund orkar inte mer än en viss tid, sedan börjar den bli okoncentrerad.

Om man däremot påfrestar valpen med väldigt krävande uppgifter får man oftast en hund som sätter sig på tvären och protesterar hej vilt. De börjar jaga vilt, skäller och flåsar av stress för att den inte vet var den ska göra av alla sina förväntningar. Dess ägare har då tränat "fel", för intensivt och med massor av krav valpen inte kan leva upp till. En spaniel t ex börjar jaga på egen hand. En retriever slutar att apportera eller tuggar sönder apporterna.


Men om hunden under hela träningspasset gör uppgifter på sin egen nivå i den utsträckning den klarar av får man inte den effekten. I stället blir valpen trygg och tycker att leken är rolig. Den hänger helt enkelt på. Valpen upplever inte träningen som "träning" utan helt enkelt som "lek".


En annan viktig faktor är upprepningen. Hundar lär sig av upprepningar, olika många beroende på individen. En hund som älskar att hämta en apport på kommando blir t ex inte stressad eller knäpp av att apportera så länge uppgifterna görs varierande för hunden och det hela tiden finns både enklare och svårare uppgifter där hunden får tänka till. Det är t ex en stor skillnad mellan apportering och pinn- och bollkastning. Pinnkastning kan aldrig vara "träning" för en hund.


Idag på förmiddagen har vi t ex "tränat" i mer egentlig mening, vi åkte till hundklubben och körde ett lydnadspass. Taggen fick t ex springa genom tunneln två gånger och "hoppa" över en pinne efter en leksak två gånger. Sedan fick han kampa i två minuter och leka, och sedan fick han sitta uppbunden när jag tränade Zingo. Budskapet blir: "90% av din träningstid är du passiv. Resten av tiden händer nåt kul". En sådan hund blir duktig på att sitta och titta på och uppför sig.


Zingo gjordet sina lydnadsövningar i ca en halvtimme, vilket är ett långt pass men det fungerar på en hund där den känner till 95% av uppgifterna. Jag börjar således inte med att köra lydnadsklass 1 från start till mål utan bygger momenten undan för undan. En inkallning är t ex en enkel lek för honom och blir som pausmoment. Rutan däremot innebär mycket tänkande - då får man träna annorlunda. Huvudsaken är bara att hunden är trygg med uppgiften, tycker att det är roligt och att den får många belöningar. Då blir det inte svårt eller jobbigt och hunden blir inte stressad.

Sedan fick Taggen efter sin vilopaus göra lite till. Vi tränade på fotgående. Det låter jätteavancerat men det enda som händer är att han får godis vid vänster sida när han går på rätt ställe. 2 minuter höll detta pass på och det räcker för en liten valp. Om ett år kan han säkert gå fritt följ långa sträckor, men det är då det. Nu är vi på nivån "på vänster sida finns det frolic". Möjligen kan hunden bli tjock av uppgiften, det gäller att dela godiset i så små bitar att man undviker det. Efter det "tränade" vi på att sitta kvar. Tre gånger.

Som ni märker handlar inte hundträning om mastodontprojekt med massa attiraljer. Det handlar om att leva i en gemenskap där det för det mesta är trevligt och det blir det om man är nöjd med sin hund för att den kan leva upp till det man vill. Och det kan man göra i köket eller på appellplan, träning är det i vilket fall som helst.

Sedan är väl inte en rosett det viktigaste och det betyder inte heller att man är nöjd med jycken för det. Jag menar, Taggen är inte så fantastisk bara för att vi har fått lite utställningspriser. Eller Spika för att hon kan stöta fasaner så att domaren häpnar, men i just det ögonblicket är det väldigt trevligt. Men det utgör bara den ena sidan av myntet.

Den andra sidan är det vi skapar i vårt umgänge med vår hund, det som får den att bli en uppkattad kompis och arbetskamrat. Och det görs inte i en handvändning. Först ska uppfödaren fixa sin del av dealen, vilket inte är så himla enkelt direkt. Sedan ska man komma åt den där hunden man vill ha, och sedan ska man ha målet klart för sig samt hur man når det. Shit pommes frites, liksom. Det blir många resor till Willys för att handla köttbullar, korv och frolic, men jag lovar - det är värt det.

För en bra grundtränad hund - det är nog den bästa kompis man kan tänka sig.


Kommentarer
Postat av: Monica

Ja, Johanna, du fick många uppfödare av Cairn och även valpköpare att reagera på ditt inlägg som du först skrev , många undrade vad du menade och tyckte nog synd om "Taggen" som hadde alla dessa krav på sig och dessutom "bara" fick ett BIM på en utställning enligt dig.

Du får tänka på att vi känner inte dig och läser bara det du skriver och reagerar där efter.

Bra att du nu förklarar lite mer vad du gör och hur du tänker.

M.v.h. Monica

2009-04-08 @ 15:33:45
URL: http://mojo702.bloggsida.se
Postat av: Johanna

Hej Monica!



Bloggar är lätt att reta upp med, ofta helt i onödan och för att man uttryckt sig plumpt av misstag för att man tänkt på nåt annat. Jag tänkte på arbetshundar i förra inlägget och kom på först idag att ju några cairnmänniskor också läser... ooooops!!! Fel fel fel blev det där. Hoppas nu att det är tillrättat och att ni fortsätter att läsa.

2009-04-08 @ 16:41:11
Postat av: Pia Karlsby

Och jag som har Pudel läser också och suger åt mig av all lärdom du skriver. Du skriver så lättläst och underhållande, Kanonbra!!!

2009-04-08 @ 17:15:10
Postat av: Monica

Hej igen Johanna !

Det är helt ok! och vi fortsätter att följa "Taggen"

i sin utveckling på både det ena och det andra.

Det ska bli trevligt att träffa både honom och dig fram över på någon utställning i år.



Önskar dig en trevlig Påsk helg.

M.v.h. Monica

2009-04-09 @ 02:38:16
URL: http://mojo702.bloggsida.se
Postat av: Ingela

Tack för en kanontrevlig förmiddag på klubben:)

2009-04-10 @ 10:47:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0