Johannas hundar

Jag förundras ofta över min effektivitet i vissa situationer. När jag har en kraftig tidspress brukar jag hinna med massor. Det kan vara allt från att tvätta, träna hundar, städa lägenheten, byta däck på bilen och skriva tre sidor avhandling - bara för att det krävs det av mig den dagen. Nästa dag kan jag ha en hel dag till att skriva en artikel - men inte 17 blir den skriven för det.

Igår fick jag för mig att jag i alla fall skulle försöka ta mig till London på konferens i september. Det handlar om mitt avhandlingsprojekt så det passar som handen i handsken. Utom på en enda punkt.

Konferensspråket är engelska.

Men - jag har en vän. LEO heter han och är en ordbok på nätet. Tysk/engelsk, helt perfekt. Alla mina tyska begrepp står där. När jag berättade för handledaren fick hon frispel. "Om du ska skriva på engelska så säg för guds skull inte att jag är din handledare, jag vill inte ha ett dugg med det där att göra!!!" Det är inte bara jag som tycker att tyska borde vara ett världsspråk.

Men det är lugnt.  Tillfälligtvis harjag bytt handledare. Jag har hittat en hel drös med engelsktlande kollegor som mer än gärna vill plocka ner min text till minimala beståndsdelar så att jag kan få se the phantom of the opera en kväll i september igen.

Det är nio år sedan jag var i London. Är det inte dags nu igen tycker ni? Det tycker jag.

Kruxet är bara att föredraget ska vara klart nu. På måndag närmare bestämt ska jag ha författat 8 hela sidor om 'missförstå' på tyska och hur det påverkar så att folk på forumen inte slår ihjäl varandra verbalt. Men - jag är masochistiskt lagd, jag gillar utmaningar även om de är omöjliga. Ett föredrag på engelska och sedan är saken biff.

London - here I come!

Kolla in bilderna från i lördags. De gillade vattnet. Taggen har tagit över Kottens plats - dock skäller inte Taggen och det är välbehagligt...


Vad finns det där ute..?


Aha! Om du tar in den kan jag leka med den sen.


Man har bättre koll så här.


Om jag tordes skulle jag också... men inte idag.