Johannas hundar

Att köpa hund är ett stort steg för många och när jag får frågan vilken ras man ska köpa är alltid svaret: "Köp en hund för dina egna syften". Det gäller så klart även individen. Man ska köpa den individ man vill ha, inte bara första bästa valp. Det finns nämligen en risk att man blir olycklig med hunden om den inte uppfyller sina egna krav, vilka de än må vara. Man kanske får en sjuk hund, en rädd hund eller en hund som inte vill träna och så vill man det själv. Och då ska den hunden bo hos en familj som inte heller vill träna, det blir alla mest lyckliga av.

En del köper hund för att det är gulligt och så går de kurs för att det är socialt. Det är helt OK om man vill göra så. Hunden är ett sätt att få kontakt med andra människor.

Jag är en hundsportare. Jag köper inte en gullig hund, jag köper en hund som jag kan vinna med. När det gäller spaniels och retrievers är det solklart. För om man köper en sådan hund för att den är söt går det åt skogen. Jag har nämligen testat och det är inget jag rekommenderar. Jag vill ha en hund som jag kan vinna med, annars får jag det tråkigt med hunden. Den kan inte sitta där man ber den och den kan inte apportera när man ber den. Men om man inte vill att hunden ska kunna sitta där man ber den eller apportera det man ber den är det självklart att man ska köpa hunden för att den är söt. Då har man nämligen köpt den för sitt syfte och då är allt OK.

Mitt syfte med mina hundköp är att vinna. Det är målet. Så när jag köper hund ringer jag till nån som brukar vinna. Då får jag lite större chans att få en hund för mina syften. Söt är den ändå, men jag vill ha mer än "bara" en sällskapshund. Som med Taggen - jag ville ha en bra cairnterrier, alltså ringer jag upp den uppfödare som har de bästa hundarna. Han är säkert en lika bra sällskapshund som alla andra cairnterrier, men jag kan dessutom vinna med honom. Varför inte köra på det när det finns möjlighet?

Spika kan inte vinna några utställningar, men hon är en jäkel på jaktträning. Och då blir det väldigt mysigt på Strängnäs ängar.

Vi var på kurs igår. Eller ja, kennelträff. Det är alltid lika trevligt och bra för nybörjarförarna att få hjälp. Det är inte länge sedan jag och Spika sög åt oss information om hur en spaniel ska tränas.

"Lär henne att rörelsen betyder sitt"

"Låt inte hunden springa och jaga på egen hand"

"Lär henne att gå ordentligt i koppel från början"

Och så lade jag till några egna råd:

"Glöm för 17 inte bort viltapporteringen under valptiden"

"Och så mycket apporteringsträning ö h t, så att hon blir taggad och duktig att bära"

Det var väl det, utöver att få henne allmänt intresserad av mig,

Så var det klart och jag hade en hund för mina egna syften, en hund som jag kunde vinna med. Fast nu sket det sig på SM för att hon kokte över och pep som en stucken gris hela dagen och därför kör vi det som jag glömde på träningslistan, nämligen "Träna hunden att vara tyst och stilla". Det är därför vi åker till Strängnäs ibland. Spika kan nämligen apportera bra och jagar som en blådåre i rishögarna. Hon sitter för kanin och lyssnar på pipan. Men hon är inte tyst och då får man träna på det. Träna på det man inte kan helt enkelt - och det går bra. Igår var hon väldigt tyst.

Efter fyra timmar förtjänar dock de andra att få vara med på ett hörn. Zingo brukar få göra två bamseinjetag, det tycker han är jätteroligt. Hopp över staket och springa som en tok rakt fram för att hämta en apport. Hundar är lättroade ibland.

Taggen fick lära sig "sitt kvar". Inte en terrier till som inte kan sitta på kommando. Nu tränas det! Sedan är det bara skillnaden på "stå" och "sitt" kvar så är saken biff. Taggen blir agilityhund och utställningshund, och kanske lite lydnadshund. Det var bara det att Taggen har fattat vitsen med en annan grej, nämligen dummyn. Den har precis som för spanieln och retrievern blivit guds underverk till terriern. Taggen kan snart sitta kvar när man kastar den, han är stadig för fallande apporter, men vid ett tillfälle gjorde han en klockren Zingo. Han knallade på en annan hunds apport! Jag blev jätteförvånad och fick ropa TRE gånger innan han vände! Taggen gillar dummies. Helt klart. Han söker tills han hittar dem, jobbar jättefint med näsan och så tar han dem i ett mjukt fint grepp och kommer in. Men avlämningarna är terriska. Han vänder bort huvudet och vill inte bli av med den. Jag får börja lite bakifrån med godis inomhus.

Snart lossar isarna och då ska vi börja med vattenapporteringarna. Undrar om han kanske kan klara jägarförbundets apporteringstest sedan? För ett retrieverprov får han inte vara med på. Men tänk om han fick...